Det har hänt mycket på elva år. Det insåg jag nu ikväll när jag hade lite tid över och satt och scrollade igenom bilder bakåt i tiden. År efter år efter år tills jag kom till 2011. Några bilder för varje år fastnade jag lite extra för, så här kommer de. Högst upp en bild från en modeplåtning i november 2011 då den tilltänkta modellen hade blivit sjuk och därför fick jag rycka in och visa höstmode. Läskigt och ovant. Tänk om man hade vetat att Instagram & CO skulle rulla in med full kraft några år senare…

2012 får jag för mig att göra klassikern. Kör Öppet Spår och efter målgång är mitt kommentarsfält fullt av uttalanden i stil med ”Ah, kul. Men det riktiga Vasaloppet måste du testa – det är något helt annat!” Blev så provocerad att jag lyckades skaffa startplats till Vasaloppet en vecka senare och genomförde det snabbare än Öppet Spår. Det kanske bor en längdåkare i mig ändå..? Gillade i alla fall Vasaloppet mycket mer än Vätternrundan och Vansbrosimningen, haha.

Prag Halvmaraton 2013. Behöver man säga något mer? Tänker att strumporna talar för sig själva 😉

2014 handlade väldigt mycket om löpning för mig. Sprang det årets Stockholm Marathon som ett långpass och sedan blev det bergsultraloppet Swissalpine Marathon 78 km med start och mål i Davos och senare den sommaren urpremiären av Ultravasan 90.

2015 handlade väldigt mycket om bakning och leverans av denna underbaring. Och efter det början på en ny era av livet.

Sommaren 2016 åker vi till Mauritius och jag springer halvmaran där. Varmt, fuktigt och oerhört vackert!

2017 innehöll också en resa till en exotisk plats: Aruba. Blev halvmara även där och jag glömmer aldrig ångesten efter att ha missat första vätskekontrollen efter 5 km och det var 5 km till nästa. Fick vätskebrist och låg på hotellrummet med frossa i ett dygn efteråt.

2018 var ett tufft år på många sätt med pappa som hastigt gick bort. Men fick njuta av en långhelg med underbara höstfärger i Björkliden senare det året och det var så fint att få se hur lilla Adrian verkade trivas i det stundtals kärva vädret.

Så här såg jag ut på min födelsedag 2019!

Pandemiåret 2020 bestämde jag mig för att satsa rejält på löpningen. Slutklämmen var ett testlopp som tyvärr inte gick som jag hade tänkt.  Men lärde mig ändå massor och hittade en ny mening med min löpning, bortom resultatjakten.

Efter många år i en väldigt trång lägenhet hittade vi äntligen en större lägenhet i samma området hösten 2021. Den glädjen!

Och så är vi framme vid 2022. Efter att ha gått igenom alla de här bilderna känner jag starkt att jag idag mår bättre än på länge. Samtidigt som livet känns skörare än någonsin, oklart vilken orsaken är. Ett barn som bara växer och växer och påminner mig om att åren går? Man märkte inte lika tydligt att ett år till hade lagts till livet tidigare. Pandemin hjälpte också till. Här och nu är allt vi har, jag försöker träna mer på att också vara precis där – inte dagar, månader, år framåt i tiden. För vem hade ändå kunnat förutspå år 2011 att 2022 skulle se ut så här? I grön frotté och Panamahatt 😉