Löparresornas löparresa är här! Det känns så roligt att vi ÄNTLIGEN får vi gå ut med denna härliga nyhet. Vill du kickstarta ditt löpar-2020 på bästa sätt, missa inte denna unika resa!

Många har efterfrågat en renodlad löpträningsresa med Malin Ewerlöf och mig och nu har den blivit verklighet! Den 22-26 januari nästa år drar vi till solen och värmen i Spanien tillsammans med Resia för en magisk löparweekend som börjar i vackra Málaga och avslutas i den spektakulära bergsbyn Ronda. Alltså kolla bilderna därifrån!! Tänk dig att springa där 🙏🏻😍🌄Inte undra på att Ronda anses vara en av Spaniens vackraste städer.

På programmet står löpning i olika former, teknikträning och löpstyrketräning i härligt sällskap med likasinnade, livepodd, personlig träningsfeedback till alla, läcker spansk mat och dryck och vinprovning plus en massa annat… Det här kan helt enkelt inte bli annat än succé! Du hänger väl med..? Löpare på alla nivåer är välkomna! Samtliga pass är planerade så att alla kan delta efter sin förmåga. Perfekt kickstart inför vårens löparsäsong, med andra ord! 🍷🌺🇪🇸🏝☀️
Mer information och bokning
Vi ses väl?

Ni vet när mjölksyran slår till och det är omöjligt att lyfta fötterna, ens en centimeter? Exakt det hände bara några minuter in i Nuolja Vertikal, trailloppet då man springer upp på en bergstopp. Hur ska det här sluta? Läs vidare, så får du se…

Området kring Björkliden och Abisko är väldigt speciellt för mig eftersom pappa har rötterna här, han föddes och bodde sina första år på järnvägsanhalten Torneträsk längs Malmbanan. Så det har blivit minst en vecka här på sommaren och vintern under min uppväxt, med vandring, fiske och skidåkning. Sprungit har jag däremot aldrig gjort så här långt norrut, men har länge varit nyfiken på att prova. Men lopp som BAMM (Björkliden Arctic Mountain Marathon), där det krävs kunskaper i orientering och där man springer i obanad terräng, har inte lockat mig. Jag gillar att inte behöva tänka när jag springer, utan jag trivs när banan är markerad och jag bara kan köra på utan att hela tiden titta på en karta.

Men så fick jag av en slump syn på en Facebookannons som handlade om Björklidenfestivalen i slutet av augusti och Weekend Trail Running Tour som arrangerades då. Två dagar och två lopp: Nuolja Vertikal, då man springer uppför fjället Nuolja (4 km och 750 höjdmeter) och Låktalöpet, då man springer från Låktatjåkka anhalt upp till Sveriges högst belägna fjällstation Låktatjåkko och vidare till Björkliden (16 km och 750 höjdmeter).

Googlade hejvilt för att hitta mer info om tidigare års upplagor av tävlingen, men hittade nästan ingenting. Bara några resultat-pdf:er som gav intrycket att det knappast kommer bli någon trängsel utmed banan. Cirka 15-20 tävlande per lopp såg det ut att vara och de flesta deltagare verkade tillhöra olika lokala skid- och löparklubbar. Anade att jag som nästan uteslutande springer mina pass på asfalt eller löpband skulle komma mycket långt efter resten av startfältet, men tänkte att vad fasen. Man lever bara en gång! Lika bra att testa. Det värsta som kan hända är väl att jag inte klarar maxtiden och då kanske de skickar en helikopter som hämtar upp mig..? 😉

Sagt och gjort. Min kära familj (som härligt nog också var sugna på en fjällhelg) och jag drog norrut och i lördags förmiddag stod jag på startlinjen i Nuolja Vertikal. Starten går utanför Snöbaren i Björkliden och jag skulle uppskatta att det totalt var kanske 10-12 startande, varav en barnfamilj med mamma, pappa och två pojkar på 8 och 9 år. SÅ coolt! Några löpare verkade extra taggade och värmde upp genom att springa uppför och utför den närmaste backen med stort fokus i blicken. Jag som inte hade några ambitioner om stordåd joggade bara lite på stället för att spara på energin…

Så gick starten och alla utom barnfamiljen svävade iväg uppför fjället. Jag kände snabbt att det inte var läge för mig att springa, snabb gång var det smartaste valet för att inte fullständigt vägga bara efter en liten stund. Kände ändå att mjölksyran snabbt slog till och andhämtningen blev tyngre och tyngre, fast jag gick raskt och inte sprang. Men, man blir bra på det man tränar och uppförslöpning i så här brant och teknisk terräng har jag ju knappt gjort de senaste åren. Så jag bestämde mig för att hänga på barnfamiljen eftersom de hade ett bra tempo och verkade känna till snabbaste vägen upp. För det bör också nämnas: det är snitslat upp till bron, men sedan får man själv välja väg och det är inte det lättaste om man inte är så bekant med området.

Efter bron brantade det på väldigt omgående och jag var så glad att jag lyssnade på tjejen i sportuthyrningen som rekommenderade mig att ta med ett par stavar. De kom verkligen till användning i det branta motlutet. Här någonstans fick 9-åringen (som hade blivit lovad en ny mobiltelefon om han genomförde toppbestigningen utan gnäll) feeling och pinnade iväg. Inte en sportkeps att man kunde hänga på i hans tempo, så jag körde på som tidigare och hittade till slut en hyfsat uthärdlig andra andning där benen ändå gick att lyfta hyfsat.

Såg hur några andra ur startfältet som redan tagit sig upp på toppen (vinnaren kom upp på cirka 37 (!) minuter) kom nerjoggandes och då insåg jag att det inte var långt kvar. Att bestiga toppar är verkligen en häftig upplevelse och jag är glad över att jag vågade hålla huvudet kallt och köra på i mitt eget tempo. Bor man inte med fjällen inpå knuten så får man liksom bara acceptera det och göra det bästa av det. Och upp kom jag ju till slut 😉 Väl på toppen välkomnades jag av en av tävlingsledarna och hennes hund. Jag fick lyfta upp toppflaggan och känna in den härliga känslan att ha klarat det!

Ner från berget fick man ta sig på valfritt sätt. De flesta valde att springa eller vandra tillbaka till Björkliden, själv hade jag kommit överens med Jonas och Adrian om att ta mig ner mot Abisko linbanas bergstation och möta dem på vägen. Och snacka om glädjefyllt möte när jag äntligen fick syn på dem! Adrian hade dessutom vandrat större delen av sträckan från bergstationen upp mot toppen helt på egen hand, så starkt jobbat av honom! Vi tog en fika med majestätisk utsikt över Lapporten och sedan ännu en fika på bergstationens café innan vi tog linbanan ner igen och bil tillbaka till Björkliden.

Sedan dusch, bastu och en massa god mat och dryck. Dagar som den här, när man får vara ute på fjället en hel dag och somna ovaggad, det är verkligen de bästa dagarna! Håll utkik, för snart kommer nästa race report – från Låktalöpet! Stay tuned…

Nyfiken på Weekend Trail Running Tour i Björkliden? Läs mer här!

Foto bilderna ovan: Jonas Hansen

Det känns superkul att nu äntligen kunna berätta att Malin Ewerlöf och jag kommer att upprepa vår succéresa till Prag och halvmaran där tillsammans med Resia även nästa år! Du hänger väl med..? 😉

Att kombinera en resa med att springa ett lopp är enligt mig det utan tvekan mest optimala semesterupplägget. Få av er har väl kunnat undgå att en av mina absoluta favoritstäder i hela världen är Prag och möjligheterna till en magisk after run efter ett lopp är galet bra där.

Just därför känns det så otroligt roligt att nu äntligen få avslöja nyheten att min kära poddkollega och vän Malin Ewerlöf och jag teamar upp med Resia och kör en resa till Prag och halvmaran där för tredje året i rad! Några av sakerna som vi har jobbat extra hårt med under de två resor vi hittills har gjort är att ALLA i gruppen ska känna sig som en del av gänget, oavsett om de reser på egen hand eller med någon annan.

Och visst är det roligt att prestera och kanske sätta nytt personbästa, men på våra resor fokuserar vi framför allt på löparglädje, känslan som löpningen ger och våra upplevelser. Alla ska helt enkelt känna sig inkluderade oavsett hur snabb man är och den fina feedback vi har fått från tidigare deltagare visar också på att vi har lyckats med detta.

Datumen som gäller för 2020 års resa är 26-29 mars och här hittar du mer information om resan samt anmälan. Hoppas innerligt att vi ses, för de här resorna brukar bli minnen för livet! Och är du sugen på att haka, vänta inte för länge för det brukar bokas på i en rasande fart! 😉

Foto bilderna i detta inlägg: Jonas Hansen

I förra veckan drog Malin Ewerlöf och jag till Prag tillsammans med Resia och ett gäng härliga deltagare. Målet var Prag Halvmaraton den 6 april, ett lopp som ligger mig väldigt varmt om hjärtat.

Har upplevt allt från ett par minusgrader till sommarvärme på över tjugo plusgrader under olika upplagor av det här loppet. Ärligt talat är jag inget fan av att springa när det är varmt, men folkfesten och allt runtomkring blir ju såklart roligare om det är lite skönare ute. Och jag kan inte säga att jag klagade när vi lämnade ett kylslaget Sverige och fick möta ett Prag där körsbärsträden stod i full blom och träden hade gröna blad. Nästan sommar!

Med oss på resan var, förutom reseledaren Jennie från Resia, ett gäng deltagare från olika delar av Sverige. Vi kände direkt att det här kommer att bli en toppenhelg, för det var verkligen superhärliga människor. Det brukar det i och för sig alltid vara när det är resor med löpare 😉

Vi kickade igång med lunch på hotellet och sedan körde Malin och jag en exklusiv liveversion av vår podd Ewerlöf & Månström, självklart med fokus på halvmaran. Livepodden blev väldigt uppskattad och vi kastade oss hejvilt mellan högt och lågt, allt från stegfrekvens till bästa sättet att förvara mobilen på under loppet. Sedan ett par timmars vila innan vi gick iväg till restaurangen där vi skulle äta middag. Skönt att bo mitt i Prag med gångavstånd till det mesta! Efter en god trerättersmiddag med ett glas gott, vitt vin till somnade jag ovaggad.

Morgonen därpå möttes vi upp i hotellreceptionen för en kort jogg och ett ”formpass” under ledning av Malin. Formpasset bestod av ett gäng smarta löpstyrke-, spänst- och löpstyrkeövningar för att väcka kroppen och förbereda den inför morgondagens lopp. Jag riktigt kände hur det drog i lårbaksidorna och förstås även andra delar av kroppen. Välbehövligt pass, med andra ord… Kolla bilderna ovan, vilken magisk plats att köra löpövningar på – eller hur?

Efter morgonpasset blev det en skön långfrukost och sedan åkte vi spårvagn upp till halvmaratonexpot för att hämta våra nummerlappar. Alltid lika spännande att kliva in i den där förväntansfulla miljön med massvis av taggade löpare och olika intressanta saker att titta på. Efter det en skön långlunch i solen på en takterrass i närheten av hotellet. Timmarna verkligen flyger fram på resor som denna och snart var det kväll och dags för middag.

Själva loppet då? Starten gick 10.00 på lördagsmorgonen och vädret var lika härligt som dagarna innan. Sol, svag vind och 15-16 grader i skuggan som sedan steg upp mot 18-19. Som vanligt sprang jag fram och tillbaka till bajamajorna för att kissa och efter sista toabesöket hade jag bara fem minuter på mig att hitta min startfålla och invänta starten.

Som du som har följt mig de senaste månaderna vet så har jag ju haft det väldigt motigt med löpningen det senaste halvåret på grund av olika saker. Dels pappas bortgång förra året som vände upp och ner på tillvaron och så ungefär samtidigt myomet och med det extrema mensblödningar som i sin tur orsakade rejäl järnbrist. Har inte lyckats få till några särskilt vettiga löppass alls, förutom fem PT-pass med Malin som jag bokade in för att överhuvudtaget kunna ta mig runt utan att behöva gå större delen av loppet.

Och även om det såklart inte gick fort så tog jag mig runt, men visst var det en kamp. Visst saknade jag den där härliga känslan av flyt, men kom fram till att allt har sin tid. Nu är nu, sen är sen. Det kommer fler lopp och möjligheter till en roligare upplevelse. Alla har vi våra inre lopp att kämpa oss igenom och jag är ändå stolt över att jag inte bangade som jag först hade tänkt, utan faktiskt ställde mig på startlinjen och genomförde. Och känslan efteråt är ju alltid magisk, så är det. Och after run-ölet – kallt, skummande och tjeckiskt. Kan inte bli bättre! Hade också det stora nöjet att efter loppet få träffa Sona och Michal, paret som träffades i samband med halvmaran i Prag 2015 och gifte sig under loppet i fjol! Så coolt!

Stort tack till alla som gjorde detta till en helg jag aldrig glömmer. Hoppas på repris framöver! Fler som sprang i Prag i lördags? Hur kändes det?

Foto och copyright samtliga bilder ovan: Jonas Hansen

Som ni kanske har sett så har var hela familjen inklusive treåringen nere i St Johann in Tirol, Österrike på skidresa i förra veckan. Här kommer en liten reseberättelse med en hel hög bilder!

På mitt Instagram har jag lagt upp en hel del inlägg och Stories om vår resa och omställningen att plötsligt inte själv få bestämma hur mycket skidor man ska åka under en skidresa. Särskilt när solen sken från blå himmel och backarna var nypistade gjorde det lite ont i skidhjärtat över att inte bara få kasta i sig frukosten och sedan komma med första liften upp. Men men, livet är som det är. Och åren går ju, precis som många av er skrev i kommentarerna. Rätt vad det är lär sonen åka ifrån mig så det sjunger om det…

Men St Johann in Tirol måste vi prata om! Orten ligger i östra delen av Alperna, på nordsidan av Kitzbüheler Horn, omkring 10 mil från flygplatsen i Innsbruck. Vi hade hört att det var en familjevänlig skidort och det stämde verkligen. Nedfarterna är härligt breda och de flesta pisterna är antingen blåa eller röda. Det finns också över 20 backrestauranger i skidområdet (Berggasthaus Grander Schupf har till och med rutschkana ner till toaletten, snacka om given succé hos kidsen!), plus en massa mysiga restauranger och barer i byn.

Men jag tycker att St Johann även funkar toppen om man inte är en barnfamilj. Eftersom jag åker telemark gillar jag blåröda, breda pister allra bäst – annars orkar man inte så många åk innan det sprutar mjölksyra ur benen, hehe. Kan man som jag varenda citat ur Lasse Åbergs klassiker Sällskapsresan II – Snowroller är det extra roligt att grannorten heter Kirchberg, att alla hälsar på en med ett glatt ”Servus!” och att det faktiskt står ett liveband med tyrolerhattar och spelar umpa-bumpa-musik på uteserveringarna.

Som sagt, det är en utmaning att åka på skidresa med ett litet barn. Kanske skulle vi ha väntat några år, eller teamat upp med en annan barnfamilj med kids i Adrians ålder. Lite enklare att få loss tid till ”vuxenskidåkning” då. Men trots allt är vi väldigt nöjda. Adrian fick stå på skidor för första gången i sitt liv och verkade gilla det – ibland i alla fall. Vi fick turas om att åka medan den andra passade sonen och det funkade helt okej. Och framför allt så är St Johann en himla mysig plats att skidsemestra på, dit vill jag gärna åka fler gånger. Målbilden är att vi alla en vacker dag ska susa nedför pisterna tillsammans. Ja, om inte Adrian tycker att vi är för gamla, långsamma och mossiga då förstås 😉

Fler som åkt skidor i Österrike? Kanske till och med i St Johann in Tirol? Eller har du erfarenheter av skidresor med småbarn? Berätta gärna!

Foto bilderna ovan: Jonas Hansen & Petra Månström

Sugen på att resa iväg utomlands och kombinera en sol- och badsemester med att springa ett lopp? Du är inte ensam! I det här inlägget tänkte jag dela med mig av mina bästa tips på hur du syr ihop en lyckad lopp-resa!

1. Så hittar du ett lopp du gillar
Jag får ofta frågor om just detta: hur man nosar upp ett lopp på rätt ställe och av rätt längd. Ahotu Marathons är en sajt jag ofta återkommer till och där jag hittat många lopp genom åren. Så ett hett tips är att börja där. En vanlig, hederlig googling kommer du också långt med. Googla resmålet ihop med ”half marathon”, ”road races”, ”marathon” och så vidare så brukar alltid ett och annat roligt poppa upp. På mässor i samband med större lopp brukar också många tävlingsarrangörer ställa ut. Så ta dig gärna tid att promenera runt bland utställarna och nappa åt dig broschyrer som de delar ut. Vem vet, kanske ditt nästa lopp-guldkorn finns där?

2. Klara av anmälningsproceduren på ett bra sätt
Att anmäla sig till ett lite mindre (eller för all del, större!) lopp utomlands kan ibland vara extremt tålamodskrävande. Det kan vara hemsidor som krånglar, kanske går det endast att betala startavgift med inhemska kreditkort så att du måste starta upp ett Paypal-konto för att kunna betala och så vidare. Eller så begriper man helt enkelt inte hur man ska fylla i anmälningsformuläret. Ett hett tips: ring arrangören om du hittar ett telefonnummer på sajten! Visst, om loppet går någonstans långt bort kan det bli ett dyrt telefonsamtal, men tro mig: det är det värt. För väldigt många arrangörer suger tyvärr på att svara på mejl, ofta är telefonen överlägsen. Enligt min erfarenhet i alla fall.

3. Ta hjälp av turistbyrån!
Skulle det ändå strula med att anmäla sig eller om du har andra frågor, googla fram kontaktuppgifter till turistbyrån för landet du vill springa lopp i. Ta kontakt med dem och hör dig för, ofta brukar de vara väldigt hjälpsamma.

4. Ta reda på om du behöver läkarintyg för att kunna delta
I en del länder och i en del lopp krävs läkarintyg på att du är frisk nog att ställa upp i ett lopp för att få ut nummerlappen. Det här vill du inte få reda på när du är på plats och loppet är timmar bort, så lusläs tävlingsreglerna och ta reda på viktiga detaljer som detta i förväg. Ett läkarintyg av det här slaget kan du få av t ex din husläkare på vårdcentralen.

5. Kolla noga upp bansträckning och starttid
Tro’t eller ej, men under ett par av loppen utomlands som jag har deltagit i visste inte ens delar av tävlingsledningen helt säkert hur bansträckningen ser ut (!) Eller när loppet startar. Ofta är det också så att flera olika distanser startar samtidigt eller med någon halvtimme emellan, t ex mara, halvmara och 10 km. Så: lusläs hemsidan eller fråga runt på nummerlappsutdelningen tills du får ett hundraprocentigt säkert svar. Inte sällan kan starttiderna dessutom vara lite knasiga, som t ex 5.45, 6.15 osv.

6. Förbered kropp och huvud i förväg
Går loppet på en plats och vid en tidpunkt som du inte har erfarenhet av tidigare? Kanske ska du till tropikerna och kommer då att tvingas hantera hög luftfuktighet, hög värme, onådigt stekande sol, kraftigt regn och så vidare. Eller till annan plats med mycket annorlunda klimat. Se till att försöka vara så väl förberedd som möjligt. Kanske testa att köra långpass tidigt på morgonen, på i stort sett fastande mage. Eller klä på dig extra mycket kläder och kör ett pass så att du får testa på att svettas ordentligt. Vet en ökenlöpare som har ställt in ett löpband i sin bastu (!) Så alla knep är tillåtna 😉

7. Få med icke-springfrälsta vänner/familjemedlemmar/etc på noterna genom taktiskt val av plats
Även om tanken kanske känns främmande för dig så tycker inte alla att löpning är bland det bästa som finns. Så, för att då med icke-löpfrälsta på den här resan – välj ett ställe som är kul att vara på även om man inte springer. Som en storstad eller ett lockande sol- och badresmål. Visst, det kan vara tufft att springa långlopp tidigt på morgonen och i hög luftfuktighet och värme – men hellre det än inget utrikeslopp alls. Eller hur..?

8. Välj hotell nära start/mål
Oftast startar och slutar loppen på ungefär samma ställe. Dock inte alltid. Men hur som helst, det är en stor fördel att bo på gångavstånd från start och/eller mål, särskilt om loppet startar mycket tidigt på morgonen. Så igen, lusläs loppets hemsida och ta reda på exakt var start och mål är. Sedan börjar du googla efter hotell.

9. Njut av loppet!
Till sist: glöm inte att njuta av loppet! Kanske lägga eventuella personbästaplaner åt sidan och se det hela som en festlig upplevelse. Stanna längs banan och ta selfies eller kanske filma en kort sekvens i samband med start och mål. Alltid kul att ha för att minnas loppet i efterhand och det finns ju så många andra lopp här hemma i Sverige att springa jättefort på om man nu är sugen på det. Bara ett tips 😉

Har du fler tips? Kommentera gärna! Och berätta också gärna om du har några favoritlopp utomlands som du är sugen på eller vill tipsa om!

Foto bilderna ovan: Jonas Hansen

Julen har aldrig varit någon favorit i min bok. Men i år kändes det extra jobbigt att inte veta hur det skulle bli, så därför ville jag fly till fjälls. Och jag är SÅ glad att familjen hängde med.

Var ska vi fira någonstans? Hur ska det bli? Julen har alltid varit en knepig högtid för mig, men jag har liksom ändå genomlidit den på något sätt. Och visst har det funnits ljuspunkter trots att jag egentligen inte är något stort julaftons-fan. Jag gillar mer att känna julstämningen under december månad och njuta av god mat. Själva julaftonen har mest varit ett antiklimax för mig.

Har aldrig tidigare åkt iväg över jul, det har inte funnits på kartan. Men med ett tufft år bakom mig lockade det verkligen att göra något helt nytt. Börja skissa fram en egen sorts jul som inte alls behöver likna tidigare jular. Tvärtom: efter allt som hänt ville jag gärna att den skulle bli så annorlunda tidigare jular som det bara gick.

Att åka upp hit till Funäsdalen blev en riktig hit, tycker jag. Och familjen verkar hålla med! Vi har njutit av god mat, suttit framför brasan och tagit det lugnt, vi har åkt skidor och vi har jagat sonen runt, runt här på hotellet. Och julafton blev ju kalasbra med mysfrukost, skidåkning, bad i poolen, gigantiskt julbord och besök av tomten. Plus en massa andra trevliga hotellgäster att prata med. Yes, det här blev verkligen bra!

Inte omöjligt att det blir repris nästa år! Fler här som gärna åker iväg över jul? Vart brukar du i så fall åka?

Vi har haft några dagar med mildare väder här i Funäsdalen och det gillar jag inte riktigt. Kallt och snötyngda granar vill jag ha! Men det blev ändå en liten tur idag, till Andersborgs våffelstuga. Rekommenderas verkligen om du är här!

Vi tog bilen från Funäsdalen till Tänndalen. Strax efter att man kommit in i byn och åkt under en gångbro dyker det upp en skylt som det står ”Fjällparkering” på. Man svänger in, stannar till vid ”betalstationen” och swishar 40 kronor  – sedan är man välkommen att köra den privat underhållna vägen tills den slutar och man i princip är uppe på kalfjället.

Därifrån är det bara 1,6 kilometer upp till Andersborgs våffelstuga och det går bra att promenera (om snön är hyfsat hårt packad) eller åka skidor. Vi promenerade och Adrian satt i sportbarnvagnen som jag drog efter mig. Riktigt bra uppfinning, den där vagnen! Sonen trivdes så bra att han snart somnade.

Sedan blev det mys i stugan med våfflor, grädde och hjotronsylt. Och kaffe till! Älskar utflykter som den här. Och min dröm om en egen fjällstuga växer sig bara starkare! Hur har din dag varit?

Foto bilderna ovan: Jonas Hansen & Petra Månström

Det är lustigt hur man från en minut till en annan kan gå från att vilja sälja gullungen på Blocket…till att glida fram i ett magiskt vinterlandskap i Funäsdalen och alla är glada och harmoniska. Men, som sagt, inget är tydligen omöjligt!

Har ju skrivit en hel del om hur extra svår julen känns i år. Det hade känts jättekonstigt att fira hemma som vi brukar, det skulle kännas så påtagligt att någon fattas. Att pappa fattas. Med sin underfundiga humor och sitt bullriga skratt. Så jag ville göra något helt nytt, något som jag tidigare aldrig trott skulle hända. Nämligen att resa iväg någonstans över jul.

Letade med ljus och lykta efter något bra ställe att åka till och efter ett tag hittade jag Funäsdalen. Det lät mysigt, barnvänligt och inte så stressigt som Åre. Det är ju tystnaden och lugnet jag var ute efter, möjligheten att få sortera tankarna och landa i allt som har hänt under året. För nej, 2018 är ingen större hit i min bok. På ett sätt vill jag helst att det tar slut fort så jag kan börja om med ett nytt, oskrivet år.

Men njuta av årets sista dagar ville jag ändå och därför är jag glad att familjen nappade på min idé om fjällen över jul. Den första dagen här i Funäsdalen började med kaotisk hotellfrukost då sonen vägrade sitta still utan sprang omkring med myror i baken. Det fortsatte med son raklång på golvet i skiduthyrningen. Vi fick muta honom med pepparkakor för att han skulle sluta skrika och gå med på att sätta sig i bilen och åka till liften.

Efter mycket om och men var vi i alla fall i liften. Vi tog gondolen upp till Toppstugan och sedan åkte vi runt med Adrian i vagnen och njöt av storslagen utsikt över snöklädda berg och granar. Och ljuset! Decemberljuset är verkligen underbart. Sedan blev det fika i Toppstugans café och lite brottning i snön innan sonen blev missnöjd igen. Så då åkte vi ner igen med liften och tog oss tillbaka till hotellet för lite after ski-öl. En bra dag ändå, livet med småbarn blir ju något helt annat än när man var barnfri och alltid var först i liften på morgnarna.

En annan tid, ett annat liv, en annan jul. Är det fler här som har fått ”omarbeta” sina jular – berätta gärna! Och: stor kram och GOD JUL!

Har fått många frågor om de fina, leopardmönstrade skidbyxorna och den härliga, turkosa jackan. De kommer härifrån!

Foto bilderna ovan: Jonas Hansen och Petra Månström

Nu är det klart! Våren 2019, 4-7 april, kör Malin Ewerlöf och jag en repris på årets succé: resan till Prag Halvmaraton! Varmt välkommen att njuta av löpning, god mat och dryck, föreläsningar och framför allt: skönt häng med likasinnade!

Följ med oss och spring en av mina absoluta favorithalvmaror i världens (enligt mig) vackraste huvudstad! Banan är flack och snabb, så oavsett om du är ute efter nytt personbästa eller vill njuta av den härliga folkfesten i lugnt tempo är Prag Halvmaraton något för dig!

För mer information och bokning, surfa in här. Vi ses väl..? 😉