”Ska du verkligen äta allt det där?”
”Äter du kanske för två? Det börjar väl bli dags för dig att skaffa smått?”
”Oj, vilken hungrig tjej du är!”
Någon som känner igen sig? Varianter på ovanstående har jag hört i nästan hela mitt liv, förutom i övre tonåren då jag inte åt mycket alls. Sedan kompenserade jag år av svält med att träna OCH äta mycket. Jag älskar mat, särskilt frukostar och desserter. Till frukost ska det vara massor med kolhydrater i form av gott, grovt bröd, müsli och färskpressad juice. Och även om jag har ätit en stadig middag har jag alltid plats för dessert, gärna en chokladfondant, chokladkaka med vispad grädde (som ovan på La Famiglia för några månader sedan) eller något med saltlakrits.
Folk verkar i det närmaste förvänta sig att killar ska vara stora i maten, annars får de ofta höra att det är tjejigt att banta. Men det motsatta gäller också: som tjej förväntas du vara ganska liten i maten, annars kommer kommentarerna som ett brev på posten. Jag förstår faktiskt inte hur folk klarar sig när de sveper en kaffe till frukost och sen drar iväg till jobbet, jag skulle få kortslutning i hjärnan av energibrist.
Vart vill jag komma med den här utläggningen? Jo, jag vill uppmana folk (framför allt tjejer men absolut också en del killar, inte minst löpare) att våga njuta av livet. Har sett väldigt många exempel på skral kosthållning i mina träningskretsar. Maratonlöpare som petar i maten eller äter knappt några kolhydrater, inte mycket av annat heller för den delen. Jo, även om mina gamla ätstörningstankar spökar i bakhuvudet så äter jag fortfarande som jag ska. Än så länge är tankarna bara tankar och det är jag glad över. Min kärlek till mat verkar vara för stark för att låta sig knäckas av jobbiga funderingar.
Jag fattar att många nyfrälsta löpare gärna vill känna sig lätta för att det kanske ger snabbare tider, men det är så lätt att det slår över och blir fel. Särskilt tjejer kan få en rad jobbiga bieffekter av för lite mat, som till exempel hormonrubbningar, mensbortfall, stressfrakturer, benskörhet… Men även folk som inte tränar fullt så mycket kan råka ut för näringsbrist om de hoppar över måltider och sedan kompenserar med mindre nyttig mat.
Så: tjejer, våga äta som en hel karl om ni vill. Det finns ingen som helst anledning att svälta sig genom livet. Tänk att ligga på sitt yttersta och känna att man inte tillät sig att njuta av livets goda. Nej, usch! Dessutom ökar din förbränning om du äter ordentligt, det kan jag lova. Min pojkvän äter till exempel mycket mindre än jag och kan inte begripa vart allt jag äter tar vägen. Jag tackar min masugn till mage och tar en macka till!
hej min sambo kommenterade i början (17 år sen) att jag åt lika mycket som honom och ? Det är bättre att äta ordentligt än att gå småhungrig och vara sugen hela tiden. Åsa tränar äter och håller vikten
Exakt. Och..? Vad säger det egentligen? I mina öron att en av er tränar mer och behöver mer mat. Är man ständigt småsugen ökar ju risken att man till slut faller för frestelsen och trycker i sig något mindre nyttigt.
Jag har fått några kommentarer under graviditeten när jag tagit om mat, att ”är det den lille som vill äta nu?”. Jag har mest bara glott gravallvarligt på de som säger så och kort sagt nej. Fattar ju att folk säger sånt för att verka småroliga och inte fattar att det småbränner hos en som haft ätstörningar. Jag har valt att inte bjussat på att skratta med, men också på att inte lägga någon större vikt vid de kommentarerna och övertolka/vidaretolka/bli pissförbannad.
Snark. Ibland undrar man var folk får allt ifrån. Men du har rätt i att det nog är onödigt att övertolka, lätt hänt att man ändå gör det…
Alltså, när folk säger sånna saker så är det nog i det allra flesta fall inte en pik om att jag är tjock, utan social putslustighet. Men som fd ätstörd börjar ju tolkandet spinna igång.
Vilket bra inlägg Petra!!!
Jag känner igen mig så väl i det du skriver..
Tyvärr skulle jag vilja säga, för jag tycker inte att det ska behöva vara så att man ska få en massa kommentarer om att man äter..
Ok, jag äter mer än många i min omgivning!
Det gör att jag har energi till att träna, skratta & se livet från den ljusa sidan 🙂
Jag får ofta frågan vart jag får min energi ifrån, hur jag orkar vara så energisk & glad..
Jag brukar svara att jag för energi av livet 🙂
Sanningen är att träningen ger mig energi och jag älskar det! Men utan bra mat i tillräcklig mängd på regelbundna tider så fungerar jag inte! Och då är jag inte energiknippet och den leende Linda..
Så jag tänker fortsätta att äta mat och njuta av allt jag vill ha 🙂
Som du skriver, man vill inte ligga på dödsbädden och ångra att man inte tillät sig att njuta..
Och jag vill inte ha texten ” Jag var iallafall smal ” på min gravsten!
Exakt! Så är det 🙂
Ja, sådana kommentarer suger! Jag brukar svara dem på ett ganska bra sätt dock.
”Vem fan vill dö hungrig?”
Och så har jag sagt mitt, finns inte mycket att tillägga när man gett dem det svaret..:P
Klockrent svar!!