vego

Jag har en sak att bekänna. En grej som är rätt jobbig att ta upp eftersom ”alla” verkar vara så himla vassa på det här. Själv är jag helt tappad bakom en vagn. Jag talar om det här med matlagning.

När jag dejtade Jonas som nu är min sambo visade det sig snabbt att han var suverän på just matlagning. Med ett förflutet i restaurangbranschen kan han utan problem svänga ihop supergoda måltider av saker han hittar i frysen. Han vet hur han ska kombinera smaker för att få rätt resultat och han kan hacka grönsaker precis som i matlagningsprogrammen på tv. Att se honom laga mat är som att kolla på matlagnings-tv!

Jag själv då? Jag har aldrig varit särskilt road av matlagning. Jag tycker det är tråkigt och tidsödande att handla råvaror och sedan stå och laga till alltihop. Blir snabbt rastlös och vill hellre ut och dra en löprunda istället för att laga mat. Okej, några rätter kan jag lyckas med men då måste jag ha ett recept som jag följer till punkt och pricka (arbetsskada som f d kemist). Dessutom måste jag kolla på receptet flera gånger i minuten eftersom jag snabbt glömmer bort vad det står.

Matkonton på Insta stressar

Följer många matkonton på Instagram och blir superimpad över hur många duktiga matlagare det finns därute. De arrangerar frukter och bär så att det ser ut som konst, gör smoothies som närmast kan liknas vid installationer och raw-chokladkakor som lätt kan få vilken stjärnkonditor som helst grön av avund. Alla de där kontona har nog också gett mig komplex, för jag vet ju att jag inte kan göra smoothies som ser ut som konst. Och då låter jag bli.

Kanske är det lite som en del soffliggare resonerar kring träning. Kan jag inte få stora muskler/springa en mara/göra en Ironman inom en vecka så kan det lika gärna vara? När jag tänker efter är jag till och med osäker på hur man kokar ett ägg. Ska man koka upp vattnet först och lägga i ägget sen eller ska ägget vara i från början? Ja, du ser… Tragiskt.

Hur klarade jag att leva i singelhushåll så länge som jag gjorde? Bra fråga! En kombination av i stort sett dagliga restaurangbesök och min vurm för frukostmat fixade biffen. Men tänk när jag måste laga mat åt min son? Och då menar jag annat än att värma burkbarnmat. Har seriöst ångest inför detta. Vill inte bli trista morsan som bara steker falukorv och kokar makaroner, vill inte heller bli ihågkommen som morsan som inte kunde koka ett ägg.

Hjälp. Vad gör jag? Några tips?

(Bilden ovan föreställer en kikärtscurry som sambon lagade i somras! Foto: Petra Månström)

Share: