Berlin Marathon 2022, vilken grej alltså! Jag som trodde att maran i Prag 2018 skulle bli min sista. Brakade in i väggen efter 28 km, gick sista milen av loppet och väl i mål hade jag tappat all motivation till fler maratonlopp. Men ödet ville annorlunda…

Tidigare i år dök det upp en möjlighet att få en startplats i Berlin Marathon och genast kände jag att det här vill jag göra. En stad jag gillar massor och ett lopp jag bara har hört gott om. Ett av världens sex största maraton (London, Tokyo, Boston, New York, Chicago – och Berlin), en del av det sk World Marathon Majors.

Men jag visste också att den här gången ville jag INTE springa ensam. Det har jag provat tidigare och det var jag så trött på. Nej, jag ville uppleva ett maraton med en fin vän och självklart frågade jag den jag har sprungit i särklass flest långpass med de senaste åren: Mia! Till min stora glädje verkade hon vara lika taggad som jag och tackade ja. Underbart! Nu kunde planeringen börja.

Det hela blev till slut en riktig generationsresa där våra mammor och pojkvänner också hängde med. Det var ett upplägg som jag verkligen gillade eftersom fokus från loppet försvann och istället handlade det om att ha en mysig weekend, hänga med dem man älskar och äta och dricka gott. Vi bodde Hotel Urban Loft som låg nära Hauptbahnhof, som i sin tur låg mycket nära Berlin Marathons startområde. Perfekt läge för maratonlöparen, med andra ord.

Frukost på fiket Exclusive Coffee, ett par hundra meter från vårt hotell.

Ett tips är att inte göra som vi gjorde och komma till nummerlappsutdelningen runt lunch dagen före loppet 😉

Så här bra spänst i benen hade jag dagen före loppet!

Jag kanske borde säga något om vår träning inför loppet. Inför tidigare maraton har jag oftast haft ett väldigt långsiktigt och ambitiöst upplägg enligt konstens alla regler, men den här gången bestämde jag att jag inte skulle hålla på med det. Dels var det för kort tid kvar till loppet och dels är jag just nu inte sugen på att ha prestationsmål med min träning. Så jag bestämde att jag bara skulle köra på som vanligt med långpass på helgerna (från 90 minuter upp till tre timmar som längst) och utöver det 1-2 löppass varje vecka. I övrigt styrketräning och alternativ konditionsträning (rodd/stakningsmaskin/cykel). Sedan var planen att efter semestern, i mitten av augusti, smyga in ett lite kortare intervallpass varje vecka för att pigga upp benen lite och få långpasstempot att kännas något lättare. Mia och jag var helt överens om att sedan springa maran i ungefär det tempot vi har på våra långpass.

Något om energi tänkte jag också säga. Jag gjorde ingen särskild uppladdning utan åt ungefär som jag brukar, kvällen före loppet laddade jag dessutom på med en rejäl dessert och detta för att jag vet med mig att jag inte är jättebra på att få i mig frukost på tävlingsdagens morgon. För att ytterligare kompensera för lite tunn frukost hade jag med mig torkad frukt och bars (ej sockerfria!) till startområdet, ihop med lite vatten. Åt dessutom en gel i startfållan en stund innan start. Och om någon undrar så är jag ett stort fan av GU:s geler, gillar att de har lite udda och roliga smaker som man inte tröttnar på och som inte känns ”sötklistriga”. Som till exempel Salted Watermelon, Toasted Marshmallow, Salted Caramel och Cola. Hade med mig fem geler i mitt midjebälte att ta under loppet, första gelen efter ca 90 minuters löpning. Två av gelerna innehöll koffein.

Typisk tysk lunch på stökmysiga ölhallen Maximilians Berlin.

Pistagemousse till dessert under middagen på italienska restaurangen La Essenza.

Berlin Marathon är extremt välorganiserat. Massvis med bajamajor och du behöver inte köa länge.

Taggade löpare i startfållan!

Mäktig stämning minuterna före start. Man kunde ta på den!

Drygt 7 kilometer in i loppet fångades vi på bild av min kära sambo.

Lite längre in i loppet, en stund efter att Mia mycket olyckligt hade fallit och bland annat fått skrubbsår på knän och armar. Turligt nog blev det ingen värre skada än så och vi kunde fortsätta vår löpning mot mål.

Jag väntade och väntade på att den där så välbekanta väggen skulle komma efter ungefär 30 kilometer. Men kilometrarna tickade på utan att någon vägg kom, en helt fantastisk upplevelse och en ny erfarenhet. Vi är väldigt säkra på att det här berodde på att vi hade valt rätt tempo (andra halvan gick t o m lite snabbare än den första) och att vi intog energi och vätska regelbundet under hela loppet. Vi stannade och drack vid samtliga vätskekontroller (till och med på den sista vid 40 km!) och passade då även på att gå lite. Perfekt mikroåterhämtning!

Bara hundra meter kvar till mål. Nu har energin tagit slut, men huvudet vägrade ge upp förrän mållinjen var korsad! Så mäktig känsla. Nej, det här trodde jag inte för fyra år sedan. Men tamejtusan – maratonsuget är tillbaka! Jag älskade nästan varje meter av Berlin Marathon och kommer gärna tillbaka!

Jag kan verkligen rekommendera att springa ett maraton tillsammans med en vän om du vill ha en ny upplevelse. Att få dela glädjen över att ha klarat 42,195 km med någon är mycket roligare än att springa ensam. Och för första gången under ett lopp hade jag inga hörlurar med musik, utan kunde ta in alla hejarop och all musik det bjöds på längs vägen. En fantastisk folkfest som inte lämnar någon oberörd.

Medalj runt halsen och en kall öl i handen. Lagom till målgång kom dessutom sommarvärmen, så man kunde dröja sig kvar och njuta lite utan att frysa ihjäl. I like!

Mycket nöjd maratonlöpare. Jag känner som sagt starkt att jag börjar få upp motivationen för distansen igen. Och jag är också peppad på att hitta nya, roliga lopp att springa. Någon som har tips..?

Just ja – sa jag att det sattes världsrekord på maraton i loppet vi sprang? ”Marathon running from another planet”, kallade kommentatorerna Eliud Kipchoges bragd med sluttiden 2:01:10. Lite mer än två timmar efter hans målgång närmade vi oss mål 😉 Foto: Sportograf.

Frozen Margarita före middagen kvällen efter loppet. Mums!!

Lämnade Berlin med ett stort leende på läpparna. Vill ni höra mer detaljer om loppet från både Mia och mig, lyssna gärna på vår Berlin Marathon-special i Maratonpodden. Over and out och maratonkramar från mig!