I begynnelsen fanns bloggen. Jag skrev något nästan varje dag, på tider då det passade mig och om ämnen som jag kände för att skriva om. Det verkade funka jättebra, för min blogg fick snabbt fler och fler läsare. Uppenbarligen fanns det ett intresse därute av att följa den där tjejen som varit bland de sämsta i klassen på löpning och nu tränade för Stockholm Marathon.
Några år senare gjorde Instagram entré. Jag minns att jag var lite skeptisk till en början, var det här verkligen något att lägga energi på? Men sakta men säkert sögs jag in i Instagrams universum och fick mindre och mindre tid över till bloggandet. Instagrams upplägg med bilder ihop med korta texter, en slags mikroblogg, tilltalade mig. Det gick snabbare att göra ett inlägg på Instagram än att ladda upp en massa bilder på bloggen och komma på texter att skriva till. Till slut hade jag nästan helt övergivit bloggen.
Med tiden förändrades Instagram. Från en bilddelningsapp där folk spontant slängde upp suddiga bilder på sig själva eller sin katt till en business för väldigt många människor. Plötsligt skulle flödet vara harmoniskt för ögat, gärna med enhetliga färger och jag minns hur ångesten kunde komma krypande när jag någon gång inte hade något val än att lägga upp en mörk bild bland en massa ljusa. Usch, vad sådana tillfällen kunde ge magont och en stark vilja att någon dag senare radera den där mörka bilden. Allt för ett harmoniskt flöde.
Herregud alltså…
Jag förvandlades från en chill person till en stundtals jäkligt jobbig människa. Tycker synd om de människor som har levt nära Instagram-Petra och har tvingats sitta och vänta på att frukostar, luncher, middagar, fikapauser och you name it måste dokumenteras ur tusen vinklar innan maten äntligen kunde börja avnjutas – nu kall. Tror att många influencers känner igen den där gnagande rastlösheten över att inte riktigt kunna slappna av förrän ”dagens bild” är tagen. Med rätt färger, rätt ljus, rätt whatever.
Herregud alltså…
Sedan räckte det inte längre med bilder. Nu var det video som gällde. Instagram bestämde sig för att klå TikTok i popularitet och algoritmen lät oss användare förstå att gör ni inte ”rätt” typ av video så kommer knappt någon att se det ni lägger ut. Det här känns kanske löjligt att läsa för någon som inte jobbar med sociala medier, men jag har helt ärligt i perioder känt stark ångest över att inte veta vad jag ska lägga ut för slags material för att algoritmen ska börja gilla mig.
Jag har suttit med Instagramappen och scrollat hit och dit medan jag med svett i pannan och panikkänslor i huvudet har försökt att förstå hur jag ska göra. Lite som att vara ihop med en psykopat (vilket jag tyvärr har egen erfarenhet av), du vet aldrig vad du ska göra för att göra ”rätt” och du känner dig alltid fel. Jag har suttit och kämpat med inlägg och filter medan övriga familjen har försökt få mig att äta middag. Eller bara börja prata lite mer med dem.
Vet ni, jag skäms. Tänk att en app kunde få ta så mycket av mitt liv. Tid jag aldrig får tillbaka…
Nyligen kände jag att det fick vara nog. Jag vägrar lägga massvis med obetald tid på att försöka fixa små tokroliga videor för att eventuellt blidka Instagrams algoritm. Jag tänker från och med nu lägga ut EXAKT vad jag vill. Oftast stillbilder eftersom jag helt ärligt inte gillar video. Hänger nog ihop med att jag överlag är rätt analog: pappersalmanacka, älskar att läsa papperstidningar och så där. Jag var ju inte jätteung när sociala medier gjorde entré i världen, därför är analogt, bilder och papper närmare mig än hysteriska TikTok-videor som ger mig hjärtflimmer. Tant behöver lugn och ro, helt enkelt. Slow social media 😉
Så jag tog hjälp med att ge den här bloggen en ny design. Och Markus på Squib har gjort ett grymt jobb med att ta fram en design som jag älskar. Jag kommer absolut inte lämna Instagram, men jag kommer sakta men säkert fasa in bloggen mer och mer. För det är bloggen jag kommer ifrån, det är här jag får skriva det jag vill utan att jag får upp varningen ”Ditt inlägg är för långt”. Här är det jag och inte någon annan som sätter punkt och det gör mig lugn och harmonisk. Eller som sonen nyligen sa: ”Du borde ge tid till sånt du tycker om istället. Som mig.”
Amen.
Vilken fin tanke till oss alla, vara rädda om vår tid och energi.
Tack! Och verkligen så viktigt att värna om detta.
Låter väldigt förnuftigt! Är trogen följare och följer dig gärna på denna resa.
Åh så roligt att höra!
Vad roligt! Jag orkar inte hänga med på insta, det känns som att dras med i en lavin, så jag skulle bli jätteglad om du kom tillbaka till bloggen lite mer. Då och då, inga krav från min sida!
Lavin var en bra liknelse! Ångesten över att sugas in i ett ändlöst flöde av videor och bilder som jag inte ens vill se. Puh =)
Klok son du har. Kram!
Kram tillbaka!
Insta är ok men skrivande är så mkt roligare. Tyvärr är jag av olika anledningar lite bränd. Skriver du fel kommer soc och beter sig som svin. Eller sjukvården. Jag var ändå anonym men det hjälpte inte. Mitt skrivande dog där och då när jag en dag raderade hela bloggen i panik. En svunnen tid och jag vågar nog inte bli så stor igen. Önskar dig allt gott i detta.
F.ö är layouten rent färgmässigt en katastrof för oss med dålig syn – bara en välvillig hint 😉
Tack för att du delar med dig. Nyfiken: berätta gärna mer om hur vi kan förändra färgsättningen för att underlätta läsbarheten. Så att vi kan anpassa oss på bästa möjliga sätt.
Härligt med mer bloggande tycker jag. Tycker också att Instagram kan bli en lavin och jag blir arg på mig själv för att jag tappar bort mig och ibland lägger så mycket tid på oändligt scrollande. Han är klok din son. Vi är många som borde lägga mer tid på sånt vi tycker om för det gör oss gladare och ger mindre ångest.
Precis så! Viktigt att hjälpas åt att påminna varandra om det här. Sociala plattformar som Insta är ju skapade för att få oss att känna att vi inte kan vara utan dem. Att vi aldrig kan logga ut.
Förstår dig precis, jag får ångest över hur mycket tid jag har lagt på insta genom åren trots att jag bara ”konsumerat”. Ännu värre om man är kreatör och dessutom blir motarbetad av plattformen. Känns smart att ha en ägd kanal också, ser verkligen fram emot att följa bloggen och önskar dig stort lycka till! Fram för slow media!
PS. Vilken gullig son du har 🥰
Yay, heja slow media! Tror stenhårt på en revival för just blogg och andra ”lugnare” medier. Vi är många som inte är intresserade av TikTok-hetsen och Instagrams försök att apa efter. Också glad att jag har min egen podd förutom bloggen. Så roligt att du vill vara med och följa även här!
Klok och fin text, älskar slutklämmen med din sons kommentar 😍 Ser fram emot mer bloggande, jag följer så få bloggar numera just för att många jag gillade numera mest hänger på instagram. Jag tar regelbundet Instagrampauser eftersom jag kan bli stressad av Instagram men bloggläsande är inte lika stressande så det behöver jag inte pausa från 😊
Jag vill minnas att du bloggade före maratontiden också? En av de första bloggarna jag verkligen följde 😊 Kul att få följa din resa!
Stämmer! Jag bloggade även före maratonbloggartiden, tack för att du påminde mig. Hade nästan glömt, haha. Men det känns tryggt och fint på något vis, att komma tillbaka till ”rötterna”.
Hej,
Började läsa dej precis i början av allt, gillade ärligheten och reflektionen och det ”nakna” och precis som du skriver så skedde en förändring och det jag tyckte var intressant försvann.
Men jag har följt dej lite i bakgrunden och tycker du är som bäst när är just snabbt, ofiltrerat och enkelt men det du beskriver det du känner och upplever. Som läsare bryr jag mej inte om hur ofta inläggen kommer, vilken färgskala bilderna har eller om det är en video.
Det är inte det som är det intressant med dej.
Så välkommen tillbaka, gissar att det var en viktigt resa och något som behövde ske för att hamna där du är idag.
Vi ör inte vår prestation, så lätt att säga men den dagen det landar emotionellt så får livet en annan färg och det syns på ett annat sätt än genom bilderna man publicerar.
Så väl formulerat, Anders! Det är så himla viktigt att ibland stanna upp och ifrågasätta det man håller på med, känner jag. Så lätt att annars tappa bort sig själv i strävan efter att försöka pleasa någon algoritm…
Bra och uppriktigt inlägg. Även om jag inte använder Instagram alls lika mycket som dig, så kan jag till viss del känna igen mig i jämförelsen med en blogg. Du använder ordet ”slow media”. Jag brukar säga ”de sociala mediernas papperstidning”. Sedan Instagrams intåg har jag bloggat mindre, men ändå hållit igång den med 3-4 inlägg per vecka. Även om det är lite färre som läser den nu än före Instagrams tid är det ganska många som hänger med där. Blogginlägg är mer bestående och mediet förväntar sig inte samma snabba respons från dig som bloggare. Det är troligtvis mer hälsosamt i längden än Instagram. Sedan passar ju också vissa inlägg bättre på en blogg än på sociala medier, t ex race reports. På ett proffesionellt plan kanske du i dagsläget har lättare att få till sponsrade inlägg på ditt Instagramkonto än på din blogg, inte vet jag. Men apropå blogginläggens livslängd och att ”Google älskar bloggar” så kanske annonsörer börjar svänga tillbaka till de sociala mediernas papperstidning?
Jag tror helt klart att vi på sikt kommer se att fler influencers helt eller delvis lämnar Instagram för bloggen. Inte alla, men helt säkert många av oss som har rötterna i antingen papperstidningar eller blogg. Vi som inte är uppfödda med TikTok, helt enkelt =)
Men jaaa, heja blogg!!!
Jaaa!! Visst blir man glad av blogg? Jag blev glad av din kommentar, minns dig från forna bloggdagar 🙂
Åh vad kul att du vill blogga igen! Ser fram emot att hänga med dig här 🥰
Så roligt att du börjat blogga igen! Gillar verkligen att jag nu kan köra kombon av dina träningsinlägg på insta och dina tankar här 🙂 Är i din ålder och även jag ganska analog…