tjejgirot

I slutet av augusti i fjol körde jag cykeltävlingen Tjejgirot tillsammans med min polare Mia. Superkul tävling som jag gärna vill göra om i år – nu utan att vara gravid i sjunde månaden. Foto: Jonas Hansen.

Senast nu i morse på Nyhetsmorgon diskuterades ämnet kroppshets, då med Ellen Bergström i studion. Hon hade tröttnat på all kroppshets som finns i sociala medier, där mycket handlar om den perfekta selfien – ja, perfektion i största allmänhet.

Och jag minns också hur en hel värld tappade hakan och debatterade om tränings- och kroppshets mot gravida när fotomodellen Sarah Stage visade upp en helt osannolikt vältränad mage då hon bara hade någon vecka kvar till förlossningen. Ordet ”hets” dyker ju upp titt som tätt i debatten och som aktör i träningsbloggsvängen har jag funderat en hel del över vad det egentligen innebär.

LÄS OCKSÅ: Maran i maj? Är du tokig??!

Vad är egentligen kroppshets? Att visa upp en vältränad kropp och låta andra göra sina egna tolkningar om ens eventuella budskap? Eller att visa upp en vältränad kropp och samtidigt uttryckligen uppmana andra att det är det här som är idealet, det är så här man bör se ut? Jag har mer och mer kommit fram till att vad som uppfattas som hets är högst subjektivt. När man ser något som man triggas av på ett negativt sätt så uppfattar man det som hets. Och tvärtom: ser man något som man triggas av på ett positivt sätt så uppfattar man det som pepp.

Personligen känner jag aldrig någon hets när jag ser extremt vältränade människor, snarare blir jag inspirerad och motiverad till egen träning – men utan att känna pressen att jag själv måste se ut exakt så där. Men däremot har jag sedan jag började löpträna för drygt sex år sedan haft problem med att löpningen är så mätbar. Vare sig du vill det eller ej så får du en tid som i någon mening talar om hur du ligger till. Under några år gav jag mig in i tidshetsandet med full kraft, ända fram tills jag blev skadad och inte kunde springa på ett bra tag.

LÄS OCKSÅ: 40 och f*cking fabulous!

När jag sedan skulle återuppta löpningen efter skadeuppehållet insåg jag att jag var tvungen att göra något åt den prestationsångest som träningen gav mig. Så beslutet blev enkelt: jag taggade ner på ambitionerna med träningen. Loggade ut från träningscommunityn där man kunde se hur mycket ens träningsmängd stod sig mot andra. Slutade räkna min träning i antal sprungna kilometer och började istället planera passen i termer av: ”60 minuter prattempo”, ”90 minuter lugn distans” och ”20 minuter hårt”.

Det gjorde underverk med mitt förhållningssätt till löpningen och något som också hjälpte var att avfölja Instagramflöden där det pratades mycket om tider och pers. Så, sammanfattningsvis: att känna sig hetsad till att träna under graviditet, att springa på en viss tid eller se ut på ett visst sätt handlar om att budskapet man får triggar en på ett negativt sätt. Medan du blir negativt triggad kan andra bli peppade. Jag vet mängder av människor som inte alls blir stressade av andras pers utan istället blir motiverade.

LÄS OCKSÅ: Testa dig själv: så vet du om du är redo för maran!

Så olika kan det alltså vara. Vi har alla våra triggerpunkter. Det som du uppfattar som hets uppfattar någon annan som pepp och vice versa. Att förstå varför man själv reagerar på ett visst sätt kan alltså vara ett stort steg på vägen till att göra sig av med de faktorer som stressar. Och i förlängningen skapa en livsstil som är hållbar.

Hur funkar du, vad uppfattar du som hets? Och har du tagit reda på varför du uppfattar just detta som hets?

Share: