sociala medier

I min poddintervju med träningsprofilen Lovisa ”Lofsan” Sandström kom vi in på det här med do’s och dont’s i sociala medier. Och en sak verkar vara klar: man ska helst inte vara ledsen, särskilt inte på Instagram.

Vill man ändå mot förmodan outa något negativt måste man avsluta med det positiva man tar med sig av sin besvikelse. Varför det är så kan man bara spekulera i, har hört liknande diskussioner även i andra forum – senast igår när jag såg en repris av ”Malou Efter tio”. Där pratade man om att det idag inte är riktigt rumsrent att vara ledsen.

Det är liksom ett svaghetstecken, en fläck på den i sociala medier ständigt skinande solen. Visst förstår man med förnuftet att alla såklart inte är glada jämt. Men gråta ut får man göra någon annanstans om man inte vill att folk ska bli illa beröda och avfölja.

Kan det vara så att vi gärna vill identifiera oss med dem vi följer i sociala medier och då vill vi inte ha några negativa vibbar? Visst kan jag köpa att man ska fokusera på det positiva i saker och ting, men det negativa måste ju ändå få finnas och bejakas.

Personligen blir jag alltid lätt skeptisk till folk som alltid svarar ”Bra, tack!” på frågan om hur de mår. För ”bra” är det inte alltid, även om jag såklart respekterar att man inte vill vältra ur sig allt precis hela tiden. Men någon gång ibland? För att visa en mänsklig sida? Jag hade uppskattat det i alla fall. Vackra bilder och glada människor i all ära, jag gillar det, men att våga skriva att idag gick saker och ting åt skogen, det borde vi väl kunna våga?

Eller vad tycker du? Nyfiken på dina tankar i ämnet!

Foto bilden ovan: Emma Shevtzoff

Dela: