NYÅRSELÄNDET! ALLTID ÄR DET NÅGOT SOM SKAVER…

nyår

Nyårsafton imorgon! Och vet ni, jag hade faktiskt helst tagit bort den dagen ur almanackan. Helst hade jag raderat alla ”storhelger”. I det här inlägget tänkte jag berätta varför.

När någon storhelg närmar sig får jag ofta ett par mejl och DM om ångest inför just storhelger. Särskilt midsommar och nyår är ju högtider där normen säger att man ska fira med ett stort kompisgäng eller med andra par. Men tänk om man är singel och kanske inte heller tillhör något kompisgäng? Man kanske inte ens har en enda kompis att fira med. Vad gör man då?

De som hör av sig till mig ber ofta om råd och sätt att tänka för att klara sig igenom dessa helger. Och eftersom jag själv ogillar dessa helger och själv haft mycket ångest inför dem under åren så har jag en hel del tankar att dela med mig av. För nej, jag tillhör inte heller något stort kompisgäng som umgås ofta. Jag har flera goda vänner, men det har liksom inte så ofta blivit av att vi har firat ihop. Ibland känns det som att ingen liksom vågar fråga, av rädsla för att få nobben. För tänk om den man frågar redan har planer? Det blir lite som dejting, rätt så ångestfyllt om man redan har blandade känslor inför de här högtiderna.

Midsommar har jag ofta ”löst” genom att antingen resa bort, gärna på någon gruppresa som innehåller träning, vandring, fotografering eller egentligen vad som helst som känns kul. Hellre hänga med likasinnade än att sitta hemma med ångest. Nyår har jag många år inlett med att springa Nyårsloppet i Vallentuna, sedan har jag åkt hem till mina föräldrar och firat med dem. Ibland har jag suttit hemma ensam vid tolvslaget. Inte särskilt kul, men livet är ju inte alltid roligt. Men visst kan jag önska att jag varit modigare och oftare vågat fråga om folk har planer. Att få ett nej är väl inte hela världen? De kan ju säga ja också…

nyår

I år hade jag helst bokat en resa till solen och värmen över både jul och nyår, men den ekonomin har jag inte riktigt. Så istället blev det Funäsdalen över jul med familjen, faktiskt riktigt kul. Och jag noterade att det var många av gästerna som antingen var par eller singlar. Som alltså inte heller hade någon stor släkt eller vänner att fira med. Eller så ville de bara bort från allt…

Har pratat med nyseparerade, ensamstående och singlar som avskyr storhelger. Jag har också pratat med gifta och sambos som har samma inställning. Oavsett var i livet man befinner sig så drabbas många av ångest när dessa högtider närmar sig. Antingen mår man dåligt för att man inte lever ett normliv med en massa vänner och självklara klickar att fira med, det gäller både par och singlar. Eller så mår man dessutom dåligt för att man helt enkelt inte har träffat någon och undrar om det någonsin kommer att ske.

Mitt bästa tips: våga fråga andra om de har planer! De flesta blir glada att bli tillfrågade och fler än du anar har inte heller planer! Och det är skönt att allt fler verkar våga frångå det där tvånget att fira med släkten eller ”gamla vanliga” paren och istället hittar på något helt nytt. Yes – något helt nytt får det bli 2019! Då fasen blir det sol och värme över både jul och nyår. Får nog börja spara redan nu…

STOR NYÅRSKRAM från mig till dig som läser det här! Känn dig inte ensam, fler än du anar är i samma situation. Vi måste bara bli bättre på att våga prata om hur vi har det. Och därför gör jag det nu, även om det är svårt att lämna ut sig så här. Men kanske hjälper det någon…

Fler här som inte älskar storhelger? Berätta gärna om hur du har ”löst” dessa för många ångestfyllda högtider.

Foto bilden ovan: Jonas Hansen

Share: