WOMEN’S HEALTH HALF MARATHON 2017!

Petra MånströmLöpning, maratonlöpning, Motion, Motionslopp, Träningsprogram18 Kommentarer

Women's Health Half Marathon

Igår stod det ”långpass i maratonfart” på maratonprogrammet, men min kära löparkompis Mia är ju på Fuerteventura och leder en ultralöparvecka. Vad göra? Jo, man ställer upp i Women’s Health Half Marathon! Det är fascinerande egentligen vad en nummerlapp på bröstet kan göra med ens löpning.

Jag älskar att springa långt, men är inte jätteförtjust i att springa fort – av den enkla anledningen att jag inte har kört så mycket snabba pass det senaste året. Men mitt mål inför det stundande maratonet i Prag är ju att under så stora delar av loppet som möjligt kunna springa med en lätt och skön känsla. Och för att kunna göra det, ja då måste jag ju utmana mig själv och våga springa lite fortare.

Förr om åren körde jag tuffa intervallpass flera gånger i veckan, vilket såklart hjälpte till att ge en lätt och skön känsla i åtminstone tre fjärdedelar av längre lopp. Den träning jag gör idag är ljusår från passen jag körde förr och det känns såklart när jag springer långa pass och lopp. Istället för det där flytet så känns benen tunga och ”klampiga”.

Men de senaste veckorna har jag försökt få upp farten lite, bland annat körde jag ett snabbt och mjölksyresprutande intervallpass tillsammans med coach Malin Ewerlöf tidigare i veckan. Och målet under Women’s Health Half Marathon igår var som sagt att hålla sig kring den tänkta maratonfarten, vilket gick så där i den kraftiga motvinden.

Först kändes det jättelätt och jag sprang alldeles för fort. Fick mjölksyra och stumnade, hade en mycket tung transportsträcka fram till ungefär 13 km. Då lossnade det igen och under fem magiska kilometer kändes det som att jag flög fram. Det där flytet som jag upplevt på en del lopp innan jag blev gravid infann sig igen och jag njöt i fulla drag. Sedan åkte rullgardinen ner igen efter 18 km och benen stumnade till. Kämpade på så gott jag kunde och försökte ta mig framåt trots kraftig motvind.

Women's Health Half Marathon

Var så stum i benen av all mjölksyra att jag inte ens orkade spurta i mål. Jag som älskar att spurta och avsluta med en bra känsla! Men jag log inombords, var stolt över mig själv att jag klarat av att köra på trots tunga ben och motvind. Intalade mig själv att det här är viktiga lärdomar inför maran i Prag, om det råkar vara iskallt och blåsa motvind då så har jag ju tränat på det!

Knasigt nog sprang jag nästan aldrig i tänkt maratonfart under Women’s Health Half Marathon. Först sprang jag för fort och sedan orkade jag ju inget alls, men det gör ingenting. Jag är jättenöjd med att ha fått utmana huvudet, att klara av att bita ihop och kämpa på trots tuffa omständigheter och känslan efter målgång var underbar. Så stolt jag är över min kropp och över min fina familj som väntade i mål! Tack för ett härligt lopp! Och tack till alla fina människor som kom fram och hejade igår, ni är bäst!

Fler som sprang lopp igår? Hur kändes det? 

(Foto bilderna ovan: Jonas Hansen.)

0

18 Kommentarer är aktiverade “WOMEN’S HEALTH HALF MARATHON 2017!”

  1. Grattis till ett fint lopp!

    Jag sprang 8 km i vinden och tyckte att det var jobbigt. Hoppas orka lite längre idag.

    0
  2. Jag sprang loppet och är supernöjd, jag kunde hålla en jämn fart genom hela loppet. Hade ett tidsmål som jag slog med 16 minuter. Yey!! Men det får jag lida för lite i högra knäet idag. Jag hoppas det inte är löparknä utan bara ovanan mot asfalten då jag tyvärr inte hunnit med så många långpass med det underlaget. Jag hade klätt mig helt perfekt. Frös hur mycket som helst efter jag lämnat in mina överdragskläder och väntade på start men så fort vi värmt upp och kommit igång så blev jag lagom varm.

    0
  3. Sprang inget lopp, vandrade 23 km på Upplandsleden i den hårda motvinden men njöt. Tog lite löpsteg uppför för att komma förbi tråkiga uppförsbackar och släppte allt nedför men där emellan rask vandringsfart med ryggsäck och kamerastativ. När knäna inte gillar löpning får man hitta andra former att ta sig ut på långpass. Fördelen med att gå istället för att springa är väl just att kunna ta med ryggan med 5 kg objektiv, kamera, stativ, te och mackor och kunna slänga sig ner på marken och fånga en blåsippa. Senare i sommar kanske knäna vill vara med igen, då kanske det blir långsamma joggingturer på 2-3 mil men inga lopp, jag är trots allt så sjukt långsam och är främst en vandrare. Men inspireras och gläds åt din blogg och din sköna inställning till kropp och träning.

    0
  4. Jag sprang långsammare än min halv ironman halv, som känns liiiite jobbigt, eftersom hela im står på karta i år. Men jag visste att med flytten till linköping i år, o nytt jobb att lång pass hade jag slarvat med. Jag ändå hade bra känslor från till 15km när jag var tvungen att stanna en kortis. 16-18km var mentallt tufft men jag tog mig igenom.

    Nu står träff med min stjärna på torsdag och runda i linköping- längtar!

    0
  5. Petra, jag har följt ditt bloggande från och till ända sedan maratonbloggtiden. Det är en förmån att ha fått följa din resa, och det verkligen lyser igenom i ditt skrivande numera att du landat i en trygghet och ett välmående. Härlig skildring av ditt lopp!

    0
  6. Det var min premiär i lopp-sammanhang! Klarade det fint tack vare mycket inspiration från bl.a. dig Petra! För tre år sedan Var jag en utarbetat, trött och ledsen småbarns-mamma med alldeles för lite omtanke om mig själv. Sedan kom träningen och framförallt löpningen in i mitt liv som en jäkla mirakel-kur och lycko-injektion. Minns känslan av att klara min 4 km runda första gången utan att behöva gå. Och sedan alla små delmål, 1 mil (halleluja-moment!), 16 km osv…
    När jag för ett halvår sedan anmälde mig till Whhm kändes det som en utopi att kunna springa de 21 km… Men attans vad kul det var och vilken ordentligt blodad tand jag fått! Nu siktar jag på marathon!
    Tack bästa bästa Petra för all inspiration❤️
    Och så fick man den stora äran att vara med på bild på bloggen också, hihi! Stor Kram

    0
  7. Bra sprunget! Är så glad att jag inte sprang lopp igår utan bara tränade på en halvmara i den hemska oppeppiga motvinden.

    0
  8. Haha din beskrivning stämmer in precis på min prestation igår! Sprang alldeles för fort i början och sen var i princip resten av loppet en mental kamp, ville nästan gråta ett tag. Det ironiska är att själva distansen är inget nytt för mig, så tänk vad upplägg och negativa tankar kan göra för en. Är ändå nöjd med tiden (slog förra årets tid med 12min!) och ser detta som en lärdom! Laddar om för Sthlm Marathon nu 🙂

    Och grattis till din prestation!!

    0
  9. Jag säger samma som jag sa till dig igår, riktigt bra jobbat!! Du ska vara nöjd med din insats ❤️Jag hade precis samma känsla som du under loppets gång (när jag läste inlägget var det som att jag var i mitt egna huvud), först kändes det lätt för att sedan gå tyngre, sedan gick det lätt igen men de sista tre km var bara pannbenet ?En minut snabbare än senaste halvmaran och fyra minuter snabbare än samma lopp för ett år sedan så jag är helt nöjd! Hela söndagen gick till rörlighet och hoppas att tyngden i benen försvinner. Nu är det ladda om inför Varvet och sedan slutet av programmet inför maran i Stockholm (6 veckor kvar!)
    Ha det så bra!!!

    0

Kommentera

Din epostadress publiceras inte Obligatoriska fält är märkta *