UTEBLIVEN MENS – MYCKET VANLIGARE ÄN DU TROR

Petra MånströmÄtstörningar, Hälsa, Livsstil4 Kommentarer

”Ja, har haft problem med utebliven mens och därmed svårt att bli gravid.”

”Japp! Helt utebliven periodvis.”

”Min mens uteblev när jag tränade alltför hårt och åt för smalt under en period.”

”Japp, när jag elitsatsade i tennis.”

”Ja, mens var 3-4 månad på grund av träning och för lite mat.”

”Har utebliven mens, troligen på grund av stress men också från för mycket träning och för lite näring.”

”Kämpar med att få tillbaka min mens efter drygt tre år utan.”

”Ja, fick konstaterad PCOS när jag var 25 år och slutade med p-piller för att vi ville skaffa barn.”

”Ja, som tonåring då jag led av ätstörning.”

Nej, jag kan inte annat än erkänna att jag blev väldigt chockad när jag helgen som gick ställde frågan ”Har du någon gång haft utebliven mens?” på Instagram Stories. Att några skulle svara ja gissade jag ju, men inte så här många. Och då är svaren ovan bara ett litet urval av alla svaren som kom.

Jag konstaterar att problem med utebliven mens (amenorré är den medicinska termen) är mycket vanligare än man tror bland kvinnor som tränar. Bland elitsatsande kvinnliga löpare är problemet extremt utbrett, där är utebliven eller oregelbunden mens snarare än regel än undantag – allt enligt flera av varandra oberoende personer jag har pratat med.

En tränare jag pratade med sa något som verkligen chockade mig.

Nämligen att flera av de elitsatsande idrottstjejerna som han tränar tycker att det är skönt att slippa mensen. Att blödningar och behöva fippla med mensskydd som stör träningen bara är krångel man gärna slipper. Alltså…vad säger man..?

Yes, jag skulle mer än gärna slippa fippel med blödningar och mensskydd. MEN, priset man får betala i form av negativa hälsoeffekter är stort: ökad risk för benskörhet, stressfrakturer, stora svårigheter att bli gravid med mera. Så nej, utebliven mens är ALDRIG bra. Tvärtom!!!

Jag har själv lidit av utebliven mens, men det var när jag var i tonåren och led av ätstörningar.

Då tränade jag inte alls, hur skulle jag orka det när jag knappt åt liksom? När jag började träna insåg jag att jag var tvungen att äta rejält med mat för att orka göra de pass jag ville och då kom också mensen tillbaka.

I vuxen ålder har jag (peppar, peppar!) aldrig haft några mensrubbningar. Såvitt jag vet, i alla fall. För jag har ju ätit p-piller i stort sett hela mitt vuxna liv förutom de senaste fem åren. P-piller kan alltså ”maskera” mensrubbningar, vilket många kvinnor märker när de eventuellt slutar ta pillren för att försöka bli gravida.

Jag är inte medicinskt utbildad och uttalar mig här endast i egenskap av mig själv och vad som har funkat för mig. Och för mig personligen märker jag att så länge jag äter tillräckligt med näringstät mat så kan man i perioder träna väldigt hårt utan att mensen påverkas. Att dessutom inte slarva med vila och återhämtning är också en superviktig pusselbit. Hellre några kilon extra och några färre träningstimmar än stress och mensbortfall.

Yes, så tänker jag i alla fall. Hur tänker du? Och har du som läser det här kanske själv drabbats? Berätta gärna.

6+

4 Kommentarer är aktiverade “UTEBLIVEN MENS – MYCKET VANLIGARE ÄN DU TROR”

  1. Ett av svaren ovan är mina. Jag vill inget hellre än att ha tillbaka min mens idag. Anorexi i 6 år och då utebliven. Sen nu i två år till pga. för hård träning, för lite mat och stress/psykisk ohälsa. Vi behöver verkligen prata mer om det. Om de ohälsosamma konsekvenserna. Nu är nog min kropp extra känslig pga. min bakrund med anorexin. Men, 3 stressfrakturer, alltid skadad. Kropp helt i obalans, näringsbrister, trötthet, listan kan göras lång.

    Ibland känns det som det blivit något positivt med utebliven mens. Typ att då tränar man tillräckligt hårt. Den känslan har jag haft. Och det är så jäkla sorgligt!! Vi tjejer behöver vara rädda om våra kroppar. Sluta sträva efter för låg vikt och för lite fettprocent. Vi kan prestera och idrotta ändå. Jag har gjort en stor resa rent fysiskt och jag hoppas min mens kommer tillbaka snart. När min kropp vågar lita på mig igen.

    Blir så glad att du tar upp det här Petra. Äntligen känner jag lite, det är så så viktigt. Kram <3

    1+
    1. Håller helt med dig, det är verkligen sorgligt att det i vissa kretsar anses vara positivt att ha tränat bort sin mens… Suck. Jag som på nära håll har sett vad effekterna blir…ofrivillig barnlöshet, benskörhet, stressfrakturer, skador som avlöser varandra, en kropp i uppenbar obalans. Mens är BRA grejer, mens är VIKTIGA grejer! Kram!!

      2+
  2. Tycker det borde pratas mycket mer om det här! Min mens försvann i fjol när jag körde en lite hårdare satsning mot ett specifikt löplopp och samtidigt (dumt, men jaja, tänkte väl att lättare = snabbare) mixtrade lite med maten. Jag tyckte inte, och tycker nog fortfarande inte, att jag höll på med något speciellt extremt, men uppenbarligen behövs inte så mycket för att rubba balansen för mig. När jag sen började få biverkningar av mensbortfallet, typ nattsvettningar, och googlade på det så kom det massor av träffar på PCO/S/, hormonrubbningar, tidigt klimakterium och annat läskigt, men typ ingenting om att det tydligen är ganska lätt att mensen försvinner om man tränar lite för hårt och/eller äter lite för lite. Hade gärna sett att det nämndes i t ex idrott&hälsa-undervisningen på högstadiet eller gymnasiet, så hade jag kanske hajat vad som pågick lite tidigare… Eller ännu bättre, aldrig hamnat där.

    0

Kommentera

Din epostadress publiceras inte Obligatoriska fält är märkta *