Nej, promenader är kanske inte alltid the shit

mammatraning

Att träna annat efter förlossningen än det som rekommenderas till den stora massan är väldigt tabubelagt. Jag efterlyser mer nyanserade träningsråd anpassade efter individens träningsbakgrund. Foto: Petra Månström.

”Och så är det promenader som gäller, ingen annan träning än på ett tag”, sa BVC-sköterskan när jag var där på första vikt- och längdmätningen med Adrian. 

Adrians pappa var också med, han och jag utbytte menande blickar. Vi visste ju båda att jag hade varit på Friskis & Svettis och kört spinningintervaller tidigare på dagen.

”Absolut”, svarade jag.

I det här inlägget vill jag prata lite om mina tankar kring det här med träning efter förlossningen. Det som någonstans stör mig är att man ger samma råd oavsett vem man pratar med. Jag menar, den nyblivna mamman kan ju vara allt från soffliggare till elitidrottare. Hon kan ha haft turen att kunna träna genom hela graviditeten och har då förmodligen en kortare återhämtning om förlossningen också har varit komplikationsfri, eller så har hon haft besvär med foglossning eller andra krämpor som inte har varit förenliga med träning. Eller så har hon helt enkelt inte haft lust att träna, så kan det ju också vara. Vi som tränar regelbundet är ju som sagt i minoritet i vårt land och har man inte tränat innan man blir gravid är sannolikheten heller inte så stor att man sätter igång när man känner sig svullen, hormonell och allmänt otymplig.

LÄS OCKSÅ: Björgen: ”Graviditet är ingen sjukdom”

Det jag efterlyser är lite mer nyanserade träningsråd till nyblivna mammor, för jag kan inte för allt i världen tro att samma rekommendationer gäller för en person som saknar träningsbakgrund som för någon som är träningsvan och som dessutom har kunnat träna under graviditeten. När jag har pejlat detta kontroversiella ämne i bekantskapskretsen visar det sig att de kvinnor som är träningsvana har haft en mycket snabbare återhämtning efter förlossningen och har kunnat komma igång med träning (efter kroppens förmåga såklart) efter bara någon vecka – för några har det gått ännu snabbare och de har inte upplevt några men av att ha dragit igång med träningen igen så pass ”snabbt”.

LÄS OCKSÅ: Hot news för löpare med bulle i ugnen

Här vill jag poängtera en viktig sak: med det här resonemanget vill jag absolut inte skuldbelägga eller sätta press på nyblivna mammor som av en eller annan anledning inte kan eller vill ta upp träningen igen alltför snabbt. Det är helt okej att ta det lugnt, promenera eller göra annan lättare träning och bara mysa med bebis och eventuell partner. Man ska göra det man mår bra av, då mår såväl mamma som bebis bra. Och det är just dit jag vill komma med det här inlägget: vet man med sig att man mår bra av att träna, då kan träningen bli den där efterlängtade pysventilen som man kanske behöver i och med den stora omställningen som det innebär att bli förälder.

LÄS OCKSÅ: Styrketräning är toppen för gravida

Jag hoppas verkligen att såväl MVC som BVC fångar upp de nya rönen som kommer om träning under graviditet och efter förlossning. Jag vet att ett forskarteam följer norska skiddrottningen Marit Björgen, som även under sin pågående graviditet har fortsatt att träna hårt – det ska bli mycket intressant att ta del av deras resultat och jag hoppas även att det dyker upp nya studier på blivande och nyblivna mammor som inte är elit men ändå tränar regelbundet. Ser fram emot den dag då det inte längre blir så tabubelagt att prata om egentid och träning efter förlossningen. Vi har ju som sagt alla olika förutsättningar och dessa hoppas jag att vården kommer att kunna möta på ett bättre sätt. Nu hade jag turen att få en barnmorska med stort intresse för löpning, men det är ju inte alla förunnat.

LÄS OCKSÅ: Grejade klassikern tre dagar före förlossningen

Vill inte på något sätt vifta bort råden från MVC och BVC, men jag kan ibland tycka att man drar folk lite väl mycket över en kam när man per automatik ger samma råd till alla, oavsett bakgrund och förutsättningar. För träningen kan faktiskt vara den pusselbit som behövs för att motverka saker som förlossningsdepression och hjälpa mamman att få en snabbare återhämtning. Här pratar vi varken press eller hets, utan bara välmående. Alla ska få ha rätten att må så bra som de kan, helt enkelt. Jag har fått en hel del mejl och kommentarer från mammor som säger att de inte kan ta sig iväg och träna eftersom de måste amma en gång i halvtimmen. Går det kanske att lösa genom att man pumpar ur bröstmjölk och låter en barnvakt rycka in en liten stund (lovar att anknytningen inte kommer att ta skada av detta!) eller kanske varva flaskmatning med amning om man så vill? Det finns massor av lösningar om man bara funderar ett tag, det är jag säker på.

LÄS OCKSÅ: Tackar som frågar, jag mår INTE bra!

Och för att referera till det här inläggets rubrik: nej, promenader är kanske inte alltid the shit. Det är mysigt och roligt ibland, men ibland vill man också ta i lite mer. För att man känner sin kropp och känner att den klarar av det. Det borde få vara mer okej.

Share: