Nej, promenader är kanske inte alltid the shit

petramanstromGravid, Gravidträning, Hälsa, Träning16 Kommentarer

mammatraning

Att träna annat efter förlossningen än det som rekommenderas till den stora massan är väldigt tabubelagt. Jag efterlyser mer nyanserade träningsråd anpassade efter individens träningsbakgrund. Foto: Petra Månström.

”Och så är det promenader som gäller, ingen annan träning än på ett tag”, sa BVC-sköterskan när jag var där på första vikt- och längdmätningen med Adrian. 

Adrians pappa var också med, han och jag utbytte menande blickar. Vi visste ju båda att jag hade varit på Friskis & Svettis och kört spinningintervaller tidigare på dagen.

”Absolut”, svarade jag.

I det här inlägget vill jag prata lite om mina tankar kring det här med träning efter förlossningen. Det som någonstans stör mig är att man ger samma råd oavsett vem man pratar med. Jag menar, den nyblivna mamman kan ju vara allt från soffliggare till elitidrottare. Hon kan ha haft turen att kunna träna genom hela graviditeten och har då förmodligen en kortare återhämtning om förlossningen också har varit komplikationsfri, eller så har hon haft besvär med foglossning eller andra krämpor som inte har varit förenliga med träning. Eller så har hon helt enkelt inte haft lust att träna, så kan det ju också vara. Vi som tränar regelbundet är ju som sagt i minoritet i vårt land och har man inte tränat innan man blir gravid är sannolikheten heller inte så stor att man sätter igång när man känner sig svullen, hormonell och allmänt otymplig.

LÄS OCKSÅ: Björgen: ”Graviditet är ingen sjukdom”

Det jag efterlyser är lite mer nyanserade träningsråd till nyblivna mammor, för jag kan inte för allt i världen tro att samma rekommendationer gäller för en person som saknar träningsbakgrund som för någon som är träningsvan och som dessutom har kunnat träna under graviditeten. När jag har pejlat detta kontroversiella ämne i bekantskapskretsen visar det sig att de kvinnor som är träningsvana har haft en mycket snabbare återhämtning efter förlossningen och har kunnat komma igång med träning (efter kroppens förmåga såklart) efter bara någon vecka – för några har det gått ännu snabbare och de har inte upplevt några men av att ha dragit igång med träningen igen så pass ”snabbt”.

LÄS OCKSÅ: Hot news för löpare med bulle i ugnen

Här vill jag poängtera en viktig sak: med det här resonemanget vill jag absolut inte skuldbelägga eller sätta press på nyblivna mammor som av en eller annan anledning inte kan eller vill ta upp träningen igen alltför snabbt. Det är helt okej att ta det lugnt, promenera eller göra annan lättare träning och bara mysa med bebis och eventuell partner. Man ska göra det man mår bra av, då mår såväl mamma som bebis bra. Och det är just dit jag vill komma med det här inlägget: vet man med sig att man mår bra av att träna, då kan träningen bli den där efterlängtade pysventilen som man kanske behöver i och med den stora omställningen som det innebär att bli förälder.

LÄS OCKSÅ: Styrketräning är toppen för gravida

Jag hoppas verkligen att såväl MVC som BVC fångar upp de nya rönen som kommer om träning under graviditet och efter förlossning. Jag vet att ett forskarteam följer norska skiddrottningen Marit Björgen, som även under sin pågående graviditet har fortsatt att träna hårt – det ska bli mycket intressant att ta del av deras resultat och jag hoppas även att det dyker upp nya studier på blivande och nyblivna mammor som inte är elit men ändå tränar regelbundet. Ser fram emot den dag då det inte längre blir så tabubelagt att prata om egentid och träning efter förlossningen. Vi har ju som sagt alla olika förutsättningar och dessa hoppas jag att vården kommer att kunna möta på ett bättre sätt. Nu hade jag turen att få en barnmorska med stort intresse för löpning, men det är ju inte alla förunnat.

LÄS OCKSÅ: Grejade klassikern tre dagar före förlossningen

Vill inte på något sätt vifta bort råden från MVC och BVC, men jag kan ibland tycka att man drar folk lite väl mycket över en kam när man per automatik ger samma råd till alla, oavsett bakgrund och förutsättningar. För träningen kan faktiskt vara den pusselbit som behövs för att motverka saker som förlossningsdepression och hjälpa mamman att få en snabbare återhämtning. Här pratar vi varken press eller hets, utan bara välmående. Alla ska få ha rätten att må så bra som de kan, helt enkelt. Jag har fått en hel del mejl och kommentarer från mammor som säger att de inte kan ta sig iväg och träna eftersom de måste amma en gång i halvtimmen. Går det kanske att lösa genom att man pumpar ur bröstmjölk och låter en barnvakt rycka in en liten stund (lovar att anknytningen inte kommer att ta skada av detta!) eller kanske varva flaskmatning med amning om man så vill? Det finns massor av lösningar om man bara funderar ett tag, det är jag säker på.

LÄS OCKSÅ: Tackar som frågar, jag mår INTE bra!

Och för att referera till det här inläggets rubrik: nej, promenader är kanske inte alltid the shit. Det är mysigt och roligt ibland, men ibland vill man också ta i lite mer. För att man känner sin kropp och känner att den klarar av det. Det borde få vara mer okej.

0

16 Kommentarer är aktiverade “Nej, promenader är kanske inte alltid the shit”

  1. Jag kunde träna under nästan hela min graviditet, undantaget de första veckorna när illamåendet var för jäkligt. Såg fram emot att få komma igång igen efter förlossningen. Min bebis är nu fem månader & jag tränar 0 gånger i veckan. När han var mellan två och fyra månader gick jag på en jättebra mamma-barnträningskurs & körde lite lättare övningar hemma (mammamageapp osv). Sen började bebisen sömnvägra (vaknar 1 gång per timme ungefär) & nu orkar jag ingenting. Att gå och gymma nu skulle bara vara nedbrytande för mig, memn jag längtar till den dagen orken finns där. Promenader är min grej nu. Förstår ditt tänk men håller inte riktigt med om att man efter förlossningen är hänvisad till enbart promenader. Så sa inte min mvc-sköterska iaf, hon hänvisade till Olga Rönnberg :). Tvärtom upplever jag att det finns ideer om att man fort ska komma tillbaka till träning och sin forna kroppsform. Men oavsett hur vältränad man är så har ju kroppen genomgått stora påfrestningar & förtjänar väl lite lugna tag & läkning. Magmuskler ska gå ihop etc. Så.. Jag vet inte jag. Som du skriver: man känner sin egen kropp bäst. Är man sugen på att träna tränar man väl? Själv fortsätter jag att vila & se fram emot löparcomeback nån gång våren 2017 & eventuellt lite gymmande i början av januari. Ha det fint!

    0
    1. Tack för din kommentar! Tror att råden man får beror helt av vilken MVC- och BVC-person man träffar. Absolut – kroppen har blivit helt mörbultad, men precis som du skriver så känner man ju sin egen kropp bäst. Vill (och kan) man träna så tänker jag att man borde få göra det utan att få kritik. På samma sätt som man bör ta det lugnt om man känner för det. Oavsett vad man väljer så är det ju helt okej 🙂 Allt gott till dig!

      0
  2. Intressant det här. Min första tanke när du skrev att du varit på spinning var ”va???” av den enkla anledningen att jag inte kunde cykla utan smärtor på fyra-fem månader efter min förlossning. Men det var jag och om det funkar för dig: bra! Sen är jag imponerad att du vågade berätta det, blev rädd att du skulle få en del kritik för det. Jag tror att BVC ger råd som drar alla över en kam för att hålla ryggen fri: ger man ett råd som alla kan följa så behöver de inte få några klagomål från någon som tog i för hårt. Jag höll mig ifrån träning i de rekommenderade tolv veckorna men jag måste säga att det kändes segt på slutet. Om man fixar träning tidigare och om man lyssnar till kroppen: kör hårt! När jag väl började träna tyckte min man att jag blev gladare och han har nog rätt, jag kom ur bebisbubblan i en timme och fick vara bara jag.

    0
    1. Det var absolut inget lätt beslut att bestämma sig för att berätta om att jag tränat så nära inpå förlossningen. Det ÄR ett väldigt kontroversiellt ämne, det vet jag. Men just därför känner jag att jag bör vara öppen med hur jag faktiskt tränar, sedan är det ju ingen allmän rekommendation utan mer ett exempel på hur man KAN göra. Alla är vi ju olika, har olika graviditeter, förlossningar och känslor inför träningen.

      0
  3. Intressant ämne! Jag fick ett gott råd av min kloka MVC barnmorska angående träning: om man slutar träna X veckor innan förlossningen så kan man börja träna X veckor efter på ungefär samma nivå som när man slutade, sedan ökar man på träningen i samma takt som när man minskade innan. Jag tränade relativt mycket fram till v 34, kom sedan igång ca 12 veckor efter. Hade troligtvis börjat lite tidigare om jag inte hade snittats. Slår ett slag för Olgas bok ”träning för nyblivna mammor” mycket bra när man är rädd för att göra fel, vilket man faktiskt kan vara fast man är träningsvan som jag är. Och jag håller med dig om att återhämtningen går snabbt om man är fit, även efter ett snitt. 60 timmar efteråt var jag ute på en kortare promenad, smärtfri.

    0
  4. Hej Petra! Väldigt intressant att läsa hur du tänker kring det här och härligt att träningen verkar fungera så bra redan, inte minst som ett avbrott i bebisvardagen.

    Under min första graviditet tappade jag bort träningen, trots att jag varit aktiv innan. Jag blev rädd att göra ”fel” övningar, kände inte igen kroppen och fick småkrämpor som gjorde att jag backade mer och mer. Men hoppades ändå på att kunna ta upp det hela efter förlossningen. Det jag inte hade räknat med var att livet med bebis inte alls gav samma möjligheter till återhämtning – amningen och sömnbristen dränerade mig på energi under första halvåret och jag fick dessutom problem med ryggen. Det tog tid innan jag kunde smyga igång med ”riktig” träning och det var stundtals jobbigt, men det har fört med sig att jag lärt känna kroppen väldigt bra och känner mig trygg med hur och vad jag kan träna.

    Nu tre år senare är jag gravid igen och jag hoppas att jag kan hålla igång träningen mer den här gången, jag vet ju att jag mår bra av det och jag oroar mig inte lika mycket för att göra fel utifrån olika råd eller tips. Har dock inga stora förhoppningar på första tiden efteråt, kommer nog att prioritera sömn och promenader till en början 🙂

    Vill passa på att slå ett slag för hemmaträning (med hjälp av en app t.ex.) som ett tips för de som har svårt att hinna med gymmet eller gruppträningen. Det har hjälpt mig väldigt mycket när det gäller att få till regelbunden träning.

    0
  5. Jag tänker mest att din BVC-sköterska kanske inte är den som bäst vet hur du mår i kroppen efter förlossningen. Din MVC-sköterska däremot som dessutom ”tittat efter” om man säger så..
    BVC-sköterskor är oftast distriktssköterskor och MVC-sköterskor är barnmorskor.

    0
  6. Helt rätt Petra! Jag är barnmorska och jag säger att man kan börja träna när det känns bra. Det viktiga är att man lyssnar på sin kropp! Det tar runt 6-8 veckor för livmodern att återgå till sin pregravida storlek. Om man likt dig tränar under hela sin graviditet och mått bra av det så återhämtar man sig snabbt efter förlossning. Det man ska tänka extra på är att låta underlivet och bäckenbottenmuskulaturen få gå tillbaka innan man kör på för hårt med träning som belastar de regionerna. Knip knip så går det fortare. Underbart att du tar upp det här! För precis som du säger är vi alla olika, och det som är rätt för en person är fel för en annan. Och det märks att du läst på Vad forskningen säger. Heja Petra!

    0
    1. Helena! Tack för din kommentar! Det blir ju som sagt lite tokigt när alla patienter, oavsett bakgrund inom träning, får samma generella råd. Det är ju inte alla som vågar ifrågasätta dem och gå sin egen väg. Bra att det finns barnmorskor som du, som har lite mer koll 🙂

      0
  7. Måste lägga till en sak! De stora problemen som vi möter inom vården är inte de vältränade patienterna utan problemet är de otränade och framför allt de med fetma då dessa graviditeter och förlossningar innebär ökade risker och komplikationer för både mamma och barn. Så träna på!

    0
  8. Å jag känner med dig!! Efter att ha tillverkat och fött två barn ur en kropp som älskar träning, vet jag precis vad du menar. Älskar att röra på mig och har tränat tre, fyra dagar i veckan genom båda graviditeterna. Var på gymmet två veckor efter förlossningarna, och återupptog löpningen efter 6 veckor med båda barnen, den ena förlossningen vag. den andra snitt. Har gått hur bra som helst, även om jag också tampats med frågor om vad som är ”bra” och inte när det kommer till just träningen.

    Jag blev väldigt frustrerad av allt tjat om promenader, promenader må vara trevligt, men det var väl för min del som att erbjuda lite snus till en heroinist. 😉 Jag hoppas att du hittar rätt och känner dig ”hel” igen fort. Det är en underbar känsla att vara tillbaka efter en graviditet och förlossning, det är trots allt en stor omställning kroppen går igenom.

    0
  9. Kan tillägga att jag tycker att det är fantastiskt bra att du lyfter frågan, för visst är det (upplever jag) tabubelagt med träning under och efter en graviditet. Jag skämdes nästan lite då jag var åter på gymmet kort efter förlossningen. Upplever att omgivningen tror att det handlar om fåfänga, att man vill ha en platt mage igen så fort det bara går. För min del har det aldrig handlat om det. Jag känner mig lycklig, levande och stark när jag får röra på mig. Så enkelt är det, endorfinkickar. 🙂 Baksidan av myntet, är väl att jag blir ledsen, stingslig och känner mig som en amöba om jag inte får träna.

    Jag upplevde träningen som en utmärkt källa till energipåfyllning och glädje under både graviditet/efter förlossning. Jag tror att man kommer långt med en god kroppskännedom och lite sund förnuft.

    Tack som sagt, för att du tar upp frågan, och sätter ord på det (som jag är övertygad om) många av oss kvinnor känner.

    0
  10. Jag tror att problemet är att barnmorskorna fortsätter uttala sig om träning när det egentligen inte är deras expertis. Jag ser fram emot den dagen alla kvinnor även träffar en fysioterapeut i samband med efterkontrollen. Det skulle ge nyblivna mammor en chans att tala med någon som kan mer i ämnet. Tillsammans med barnmorskan får man en mer heltäckande vård. Nu är det ju så att detta är något alla kan göra, om de vill. Men alla vet inte om det. Så till er mammor, tränande kvinnor: inom fysioterapi (tidigare kallad sjukgymnastik) finns faktiskt en inriktning/ specialitet som heter Kvinnors hälsa – obstetrik, gynekologi och urologi. Hitta en fysioterapeut som arbetar med detta så ska ni se att ni kan få mer stöttning i ert tränande efter förlossning, men också under graviditeten. Att gå till en fysioterapeut är remissfritt och på många mottagningar har gravida kvinnor förtur.

    0
  11. Hej! Jag är sjukgymnast/fysioterapeut och bloggar på bakingbabies.se och mycket om just graviditet och träning för nyblivna kvinnor. Jag är en av få fysioterapeuter i Sverige som är inriktad mot obstetrik, gynekologi och urologi och jobbar främst med nyblivna mammor, träning och bäckenbotten. Jag gör vaginala muskelfunktionsbedömningar och jag är definitivt en av dem som för en större grupp skulle ge det generella rådet att ta det mycket långsammare med träningsökningen efter förlossning än det du beskriver, men har själv sprungit första milen sju veckor efter min andra förlossning. Välkommen in på bloggen eller höra av dig med frågor och funderingar, vill gärna vrida och vända på alla dessa frågor.

    0
    1. Okej, tog en dusch och hann tänka att jag nog ändå vill länka till lite läsning – mest för att det här är min passion och mitt nördämne. Och jag tar ändå ”anklagelserna” om att vården inte kan det här lite personligt, även om jag är en av dem som kan. Men ändå. Såhär skulle jag ge generella råd till träning efter förlossnng, för någon jag inte själv träffat och kan individualisera träningsprogrammet till:
      http://bakingbabies.se/2015/11/02/tillbaka-till-traning-efter-graviditet-och-forlossning/
      I motsats till detta, ett inlägg om när jag själv sprang Midnattsloppet 12 veckor efter min andra gravditet: http://bakingbabies.se/2014/08/17/midnattsloppet-lopning-under-aterhamtning-efter-kejsarsnitt/

      Två inlägg som ligger till grund varför det är så sjuuukt svårt att göra generella råd:
      http://bakingbabies.se/2015/12/09/forlossningskador-och-idrottsskador-muskelskada-som-muskelskada/
      http://bakingbabies.se/2015/11/20/snippan-under-graviditet-och-efter-forlossning/

      Två inlägg specifikt om löpning och bäckenbotten:
      http://bakingbabies.se/2015/11/03/att-vara-kvinna-och-lopare-om-backenbotten/
      http://bakingbabies.se/2015/10/15/backenbotten-och-reflexmassig-anspanning/

      Och två inlägg som är sammanfattande om forskning om hur bäckenbotten påverkas av tyngre träning och risker för framfall:
      http://bakingbabies.se/2015/10/19/okar-tung-traning-risken-for-framfall/
      http://bakingbabies.se/2015/10/15/ar-all-traning-alltid-bra-om-backenbotten-och-tyngre-traning/

      Nu hoppas jag att jag mest framstår som passionerad och inte enbart som sjukt störig. Men som sagt, hör gärna av dig med frågor eller funderingar du vill diskutera… =)

      0

Kommentera

Din epostadress publiceras inte Obligatoriska fält är märkta *