Krig, pandemi, klimatkris, inflation, elpriser som skjuter i höjden, dyrare mat och en allt osäkrare livssituation för många. Hur ska man egentligen göra för att överleva i en värld som tycks bli allt svårare att klara sig i?

Stora förändringar i livet kan orsaka sorg hos många, det är en utbredd missuppfattning att sorg bara har att göra med att någon har dött. Därför kan det alltså vara värt att stanna upp och reflektera över ifall olika saker som har hänt i livet och som man har svårt att släppa kan behöva bearbetas.

Finns det forskning om hur fysisk aktivitet påverkar hur vi bearbetar sorg? Och måste man egentligen bearbeta sorg? Hur går man vidare när det värsta som kan hända händer: att ens barn dör? Hur gör man om man har fastnat i sorg och inte kommer vidare? Hur hanterar man en nära anhörig som sakta försvinner bort i demens?

Många lyssnarfrågor som besvaras och livsviktiga ämnen som tas upp i den här intervjun med Rakel Eklund, specialistsjuksköterska i psykiatrisk vård och forskare i katastrofpsykiatri. Citatet i rubriken till det här inlägget kommer från vårt samtal, som visserligen tar upp mycket tunga ämnen – men med värme och glimten i ögat. Viktigt, tycker jag, för att klara av att kunna prata om det här på ett bra sätt.

Med anledning av Allhelgonadagen den här helgen vill jag med det här avsnittet hylla alla dem som betytt mycket för oss och som tyvärr inte finns med oss längre. Lyssna direkt i spelaren nedan eller i poddapparna.

Stort tack för att du lyssnar och berätta gärna dina tankar om avsnittet!