DEN SKÖNA KÄNSLAN AV IGENKÄNNING

petramanstromLivet, Livsstil, Löpning, Personlig utveckling, Träningsfilosofi7 Kommentarer

När jag kickade igång den här bloggen var ambitionen att den skulle bli något helt annat än Maratonbloggen på Svenska Dagbladet. På Maratonbloggen (som fortfarande finns kvar fast på ny adress) var jag inte särskilt personlig men här var målet att visa läsarna helt nya sidor av mig.

Sidor som alltid har funnits, men som jag inte har velat vara så öppen med innan det kändes rätt. Men i det här forumet kändes det rätt och alltså beslöt jag mig för att köra.

Kan inte med ord beskriva hur glad och stolt jag är över det fina gensvaret som den här bloggen har fått. Har fått många peppande mejl och glada tillrop i sociala medier, oftast handlar det om glädjen över att någon äntligen vågar glänta på förlåten och beskriva livet (och träningen med mera) så som det verkligen är. Graden av igenkänning har varit stor. För många gånger känner man ju att man i sociala medier serveras en censurerad och tillrättalagd bild av en person. Man kommer liksom inte henne eller honom inpå livet och det är ju faktiskt helt okej, var och en bestämmer självklart hur mycket man vill lämna ut i offentligheten.

Några inlägg som har varit extra lästa är till exempel det som handlar om de kommentarer jag fick om min kropp tidigt i graviditeten. De var väldigt sårande och särskilt svåra för någon som har lidit av ätstörningar och skev kroppsuppfattning sedan ungdomsåren. Ett annat inlägg som gav stor igenkänning var det där jag beskrev min frustration över att få höra att graviditet minsann inte är någon sjukdom. Alla de hormoner som sköljer över en när man väntar barn orsakar ju olika saker, såväl fysiska som psykiska. Och ibland utlöser de saker som har legat latenta i kroppen sedan tidigare.

Uppmaningen till tjejer att våga äta ordentligt och ge blanka fasen i om folk tycker att de äter för två eller undrar om det verkligen ”ska ha allt det där” gav också mycket positiv respons. För sjutton, om man tränar mycket så behöver man äta mat för att dels få resultat och dels orka träna, så enkelt är det.

Finns det några duktiga flickor (och pojkar med, för den delen) här? Några som alltid fått höra att de är starka och duktiga, människor som inte vågar visar sig svaga av rädsla för att bli dömda? Ja, det gjorde det tydligen. Det var många som liksom jag hade tröttnat på att ständigt bita ihop och aldrig få gråta ut och ge kroppen den vila den ibland behöver.

Några 35-plussartjejer som ledsnat på att få frågor om när det är dags att skaffa barn? Mitt inlägg med uppmaningen att sluta barnhetsa kvinnor fick mycket positiv feedback. Här var det många som hörde av sig i olika sociala medier med glädjen över att någon äntligen vågade lyfta upp den här frågan. För så många har gått och lidit i onödan och kanske trott att de har varit ensamma med sina jobbiga tankar. Så är det alltså inte – långt ifrån.

Jag är som sagt väldigt stolt och glad över att ni gillar och känner igen er i det ni läser på den här bloggen. Er fina respons och feedback peppar mig att fortsätta på den inslagna vägen. TACK!

0

7 Kommentarer är aktiverade “DEN SKÖNA KÄNSLAN AV IGENKÄNNING”

  1. Jag gillar verkligen din blogg (bloggar) och ditt sätt att skriva! Jag har ju följt dig sedan tidernas begynnelse typ 🙂 Det började med någon tävling du hade på din blogg där jag vann och så blev det nåt strul (?) och så hade vi lite mailkontakt. Sedan dess har jag följt din fantastiskt utveckling och ditt liv och vi har nog setts några gånger också under åren på några events. Du är grym! Kram!

    http://attlevasunt.se/

    0
  2. Vid Svd morgontidning hittade jag marathonbloggen som jag plågade i många när jag var ”veckans löpare”
    tror det var 2012 det visade det sig att jag hade en fan !!! ha ha ha…Nu trivs jag på den här bloggen om cirka
    trettio år(kortare tid för mig) sitter vi fortfarande o bloggar med Petra o tränar med leopardmönstrade rullatorer
    som starka,snygga pensionärer !

    0
  3. Jag tycker du är grym Petra! Både för dina prestationer i löparspåren, i podden, som inspirerande & tränande blivande mamma och framförallt för att du delar med dig med dina tankar & funderingar.

    Jag har två fantastiska flickor som kom efter helt olika graviditeten. Den första tränade jag med in i det sista (cyklade in princip till förlossningen ;-)) och den andra blev jag sjukskriven med men höll igång med promenader (vaggande men ändock).
    Jag körde igång ganska tidigt efter förlossning med ”träning” för att stärka bål & rygg (det blir ju en del bärande) och sen ökade jag successivt. Mina flickor har hängt med på löparturer i barnvagn, krupit runt bland hantlar & yogat med mig otaliga gånger. Vissa har höjt på ögonbrynen och kommenterat ”jag fokuserar på mina barn och hinner inte med att träna”… Jag kan såklart bli förbannad men tänker såhär att det är deras dåliga samvete som talar och jag VET att jag fokuserar på att fostra starka, självständiga tjejer som lär sig att man tränar för att må bra och för att det är roligt och då behöver man dessutom rejält med bränsle (jodå, jag äter ”som en häst” med ;-)).

    Många kramar & kör på!

    0
  4. Ja tummar upp för nya bloggen!! Får erkänna att jag lite tröttnat på SvD-versionen just för att den blivit så opersonlig — här tycker jag du hittat en superbra balans mellan själva träningen och allt runt omkring. Keep it up!

    0
    1. ”tröttnat på” lät så väldigt negativt, sorry!! skulle skrivit vad jag snarare menade — att den mer hamnat i kategorin (intressanta!) artiklar om ämnet löpning/träning snarare än en blogg, if that makes sense…

      0

Kommentera

Din epostadress publiceras inte Obligatoriska fält är märkta *