bloggbyte

Hade det inte varit för den där löparbloggen jag en gång hade på Svenska Dagbladets sajt hade jag nog fortsatt jobba som journalist med fokus på papper.

Men när jag började blogga där i slutet av 2009 fick jag upp ögonen ordentligt för digitala medier. Och sedan har det bara eskalerat – nu är digitalt mitt huvudfokus även om jag gör en del pappersjobb fortfarande.

I början var inriktningen på bloggen enbart träning och ganska lite personlig reflektion. Jag skildrade mina pass med tillhörande pulsdiagram och snittfarter, läsarna strömmade till och snart var Maratonbloggen den största bloggen på hela SvD.se. Det var en häftig känsla att ha jättar som Ledarbloggen och Nöjesbloggen bakom sig, tänk att löpning kunde intressera så många!

Med tiden vävde jag in mer och mer personliga tankar i bloggen, helt naturligt eftersom jag blev intresserad av personlig utveckling och började gå i samtalsterapi (bland det bästa jag har gjort!) Efter några år tröttnade jag på tidsfokuset och ville röra mig mer och mer mot en avslappnad syn på löpning där upplevelsen snarare än prestationen stod i fokus.

Vi är nu framme vid 2015 då Svenska Dagbladet gjorde om sin digitala plattform på ett sätt som enligt min mening inte gynnade bloggarna. Jag gillade ju WordPressformatet och hade svårt att ta till mig det nya gränssnittet. Jag kunde inte alls skriva de inlägg jag ville och läsarna klagade på att bloggen var svår att hitta och svår att navigera runt på.

Jag tog då beslutet att starta en egen blogg på en egen domän, för första gången sedan 2009. Vid den tidpunkten väntade jag Adrian och därför handlade inläggen mycket om de omvälvande tankarna jag hade i skallen då. Jag tvingades vila från löpningen i flera månader och dessförinnan hade jag varit skadad, så säkerligen tog sig den frustrationen uttryck i många arga inlägg, haha.

I slutet av förra året hörde en redaktör på tidningen Mama av sig och undrade om jag ville börja blogga för dem. Jag funderade ett varv och tänkte att varför inte, papperstidningen Mama hade jag ju av uppenbara skäl kollat in en hel del och varför inte prova? De berättade att de ville ha mer inslag av träning på sin sajt och att de därför hade kontaktat mig.

Missförstå mig rätt: jag tycker att Mama är en fantastisk tidning, den är pigg och informativ. Den får mammarollen att framstå som lite mindre vällingkladdig och lite glammigare, det gillar jag. Den levererar härlig vardagsglamour för mammor, helt enkelt. Att dessutom tillsammans med Adrian få fronta årets augustinummer är stort, det var hur häftigt som helst. Och jag tipsar gärna om hur jag har tränat under graviditet och efteråt, men inte som enda inriktning.

Men den nya blogginriktningen med träning för mammor kändes inte helt bekväm för mig. Vi har många duktiga aktörer inom det här området i sociala medier idag, till exempel Olga Rönnberg och Lofsan. De gör ett fantastiskt bra jobb, men för mig kändes den här inriktningen inte naturlig. Jag var ju bara en löparfrälst tjej som råkade vara mamma, för mig var löpningen naturlig att dra igång med ganska tidigt efter förlossningen. Så i min värld är löpning den ultimata mammaträningen för MIG, men för andra kan det krävas längre tid av återhämtning innan man kan springa igen.

Därför blev inläggen svårare och svårare att få till och jag förstod att många ”gamla” läsare valde att sluta följa bloggen på grund av mamma- och barninriktningen, men också på grund av en ny bloggplattform som de upplevde som rörig och svårnavigerad.

Jag har funderat mycket den senaste tiden. Jag vill satsa på bloggen, den är min bas och den förtjänar min fulla uppmärksamhet. Men för mig är det viktigt att själv ha allt inflytande över navigeringen, gränssnittet och hur de sponsrade inläggen ska utformas. Att sajten är responsiv är A och O. Jag vill även ge mer utrymme för rörligt material, som jag tänker satsa mycket på. Arbetet med min kära Maratonpodden och en helt ny, hemlig podd som lanseras i september fortsätter också förstås.

Det enda valet som återstod mot bakgrund av detta var då att återigen börja blogga på egen domän. Jag har därför nyligen sagt upp mig från uppdraget på Mama. I början av oktober nylanserar jag min egen blogg igen, vilket känns superkul! Jag kommer att fortsätta här på Mama fram till och med den sista augusti och under september månad hittar du bloggen på Amelia.se (lång historia bakom detta korta inhopp där, drar den gärna vid annat tillfälle!)

Alltså: i oktober är det Petramanstrom.se som gäller igen! Med fokus på löpning, träning, kost, hälsa och personlig utveckling – precis som tidigare. Med mer innehåll som passar fler människor och där mammainslaget får en mindre framträdande roll, vilket känns som en lättnad för mig. Jag har inget emot att ge träningstips till mammor, det gör jag gärna, men jag vill inte att mitt fokus ska vara mammaträning.

Jag är väldigt tacksam för tiden på Mama, för den har gett mig tillfälle att få testa på den här inriktningen och på så sätt har jag haft lättare att bestämma mig för vilket spår jag verkligen vill satsa på. Man måste prova sig fram ibland, det är sällan man har alla svaren på en gång och en väg ligger klart utstakad framför en.

Vill tacka er fantastiska läsare som har hängt med trots ett flängande mellan gränssnitt och uppdragsgivare. Beslutet att sluta på Mama var inte lätt, men det kändes nödvändigt för att kunna vara mig själv på bloggen – fullt ut. Har du önskemål gällande den nya bloggen, tveka inte att skriva i kommentarsfältet eller mejla mig!

Kramar!!!

Dela: