De flesta löpare vill bli snabbare samtidigt som de vill hålla sig skadefria. En omöjlig ekvation? Inte alls. I det här inlägget delar jag med mig av mina bästa tips, baserade på mina egna och andras erfarenheter.

Drömmen för de flesta löpare som ska springa ett lopp de anser vara viktigt för dem är:

  1. Pigg och utvilad kropp när man står på startlinjen
  2. Piggt och utvilat huvud som som är suget på att ge allt

Men går jag till mig själv och även vad löptränande bekanta har berättat för mig så blir det tyvärr sällan att både (1) och (2) är uppfyllda när vi ska springa ett lopp. Anledningen? En massa saker. Här är några tänkbara:

  1. För mycket och/eller för hård träning för nära inpå loppet som resulterar i en icke återhämtad kropp
  2. För mycket och/eller för hård träning för nära inpå loppet som resulterar i en mental trötthet
  3. Påfrestningar i privatlivet som går ut över såväl fysisk som mental återhämtning

Jag vet att många löpare älskar hård träning, till exempel intervaller, och tror att de kommer att vara den där genvägen som gör dig snabbare utan att du behöver lägga ner så himla många timmar i veckan på träning. Och visst, det kan fungera. Men problemet är att ju tuffare du tränar, desto större är risken att du drabbas av skador. Och sämre återhämtning. Och en mental trötthet. Summan av kardemumman: du kommer att stå på startlinjen och känna dig lite sliten och oinspirerad.

Här är ett gäng knep som har visat sig fungera mycket bra på motionärer som vill bli snabbare (utan att bli skadade):

  1. Låt max 20 procent av din totala träningsmängd bestå av tuffa pass. Springer du till exempel 30 kilometer i veckan ska alltså max 6 kilometer gå i ett riktigt högt tempo, resterande pass ska gå i lugnt tempo.
  2. Låt dina lugna pass gå just lugnt, så att du orkar ta i på de tuffa passen. Annars är risken att du hamnar i ett mellanmjölksläge där du går runt och är sliten utan att något händer med din utveckling.
  3. Återigen: nej, att trycka in fler tuffa pass per vecka är inte vägen till snabbare löpning. Åtminstone inte på sikt. De lugna passen bygger en viktig bas som gör att din kropp kan ta till sig de tuffare passen.

Blickar jag tillbaka på min egen träning var det just så jag tränade (och tänkte) under mitt löpmässiga guldår 2012. Ja, guldår om man ser till en massa nya PB:n. Och är det snabbare man vill bli, ja – då kan det vara värt att se över hur din träning faktiskt ser ut.

Stort lycka till och framför allt: HA KUL därute! Kram!

Foto bilderna ovan: Emma Shevtzoff. Bilderna kommer från mitt pass med min coach Charlotte Karlsson igår. Mer om det kan du läsa på mitt Instagram 😉

Dela: