springbild

Selfie i Hagaparken. Foto: Petra Månström.

I morse var allt piss. Adrian hade varit orolig sedan tre på morgonen och jag hade mensvärken from hell. Och så huvudvärk och blodblåsor under tre tånaglar ovanpå det.

Hade inte den minsta lust att ge mig ut och springa, utan drog ut på frukosten och övervägde att lägga mig och softa i soffan resten av dagen. Men så kom jag på att en liten, liten kort runda skulle ju faktiskt kunna dämpa mensvärken något – jag vet ju att det har funkat historiskt. Så jag gav mig ut lite planlöst, joggade bort mot Karlberg, fick feeling och fortsatte mot Norrtull och blev sugen på Hagaparken. Snurrade runt där ett tag och myste, bevittnade bland annat en bröllopsfotografering i vassen nere vid Brunnsviken. Friskt!

Stannade till för lite selfieplåtning och blev så nerkyld att jag tappade geisten något. Så då bestämde jag mig för att jogga hemåt igen, det ska vara roligt att springa ju. Väl hemma på bryggan vid Ulvsundasjön igen stannade klockan på två timmar och jag noterar det längsta löppasset på över ett år. Underbart! Behövde verkligen det här och frågan är om familjen inte behövde det ännu mer än jag. För när man mår som pissigast är faktiskt ofta löpning lösningen, hur jobbigt hurtigt det än kan låta. Störde mig förresten sjukt mycket på folk som går i bredd på gatan och vägrar vika en tum när man ska passera dem. Men det sparar jag till ett annat inlägg, nu vill jag vara kvar i den här positiva känslan ett tag.

Fler som sprungit idag? Hur gick det? Hade ni också Lars Norén-väder? 

Share: