En genomsvettig människa som ler lyckligt lutad över löpbandet. En selfie på en nysprungen instagrammare som glatt berättar hur långt och hur fort han har sprungit. En tjej spänner sina biceps medan hon fotograferar sig själv i gymmets spegel.
Hur reagerar du när dessa bilder kommer upp i dina sociala flöden? Blir du peppad och motiverad att själv dra iväg och träna? Eller muttrar du bara något om träningshets och avföljer? Så här års brukar debatten om tränings- och hälsohets gå varm.
Jag funderar över varför just tränings- och hälsorelaterade bilder väcker så starka känslor hos människor? Visst, det finns konton där det hela har gått överstyr, där man uppmuntrar ett ideal som är omöjligt att leva upp till för de allra flesta. Men sedan har vi de där kontona där folk tränar för att de mår bra av det och för att de har sett andra vinster än en perfekt kropp.
Varför skulle dessa konton hetsa mer än flöden med fokus på inredning, bakning, raw food, barn eller vad det nu kan vara? Jag minns att jag när jag var singel och barnfri kunde bli tokhetsad av alla putande gravidmagar och gulliga bebisar. Vadå, måste man ha kids för att bli lycklig? Och varför verkar precis ALLA vara gravida just nu? Träningshets är ju en sommarbris jämfört med vad barnhetsen gjorde med en…
Inredningshets, barnhets, träningshets…
Eller alla inredningsbilder som föreställer interiörer fjärran från min egen, stökiga verklighet i form av mismatchade Ikeamöbler och växande dammråttor. Snacka om inredningshets! Varför rasar ingen mot den växande inredningshetsen på Instagram? Ett ideal som ju är minst lika omöjligt att leva upp till som en retuscherad bikinikropp…
Sedan har vi ju alla perfekta matbilder. Vackert skurna frukter och grönsaker arrangerade så att de liknar konstinstallationer. Ett snäpp (eller ganska många) från min egen verklighet med kälkbacke på osten och tillplattad kaviartub. Hur sjutton hinner folk med att laga all den där maten? Jag orkar inte! ”Perfekt mat”-hets är vad det är!
Okej, jag tror ni fattar. Och min fundering kvarstår: varför tror ni att just uppdateringar om träning och hälsa tycks vara SÅ känsliga? Vore intressant att veta, för själv svävar jag fortfarande i ovisshet…
Väldigt intressant faktiskt!
Själv blir jag bara pepp av att se träningsbilder och postar rätt många sådana själv. Jag läste någonstans att träningsbilder står högst upp på listan över bilder folk ogillar i sociala medier, tätt följt av matbilder.
Nej, själv älskar jag att logga in på insta och se alla som tränar, det inspirerar mig som ATTAN att träna själv också!
Två sidor av myntet.
1) Om man hetsas/mår dåligt av att se andra visa upp väl valda delar ur sina liv bör man nog se över de bitar i sitt eget liv som gör att man inte är nöjd med sig själv där man är.
2) Som sändare tycker jag man kan fundera över i vilket syfte man lägger ut sina bilder. Är det verkligen för att inspirera andra man lägger ut selfies från var och vartannat träningspass, välkomponerade/-redigerade foton av perfekta hem/maträtter osv? Eller ligger det ett bekräftelsebehov bakom ens beteende?
Jag tycker om människor/konton som förmedlar en känsla bakom sina bilder. Inlägg av typen ”titta vad jag har tränat/lagat/shoppat/fixat/… idag” gör sällan det. Och oavsett vad det än handlar om, tycker jag det snabbt blir ointressant att följa någon som förefaller leva tämligen endimensionella liv. Missförstå mig rätt – det är härligt och inspirerande med människor som brinner för sin(a) sak(er). Men det är inte intressant med svettselfie nummer femtioelva utan inslag av substans, djup och bredd hos objektet.
Håller med dig! Bra och tänkvärda reflektioner! Och jag är likadan! Vill se fler sidor av dem jag följer, inte bara ständiga rapporteringar om pass, maträtter, möbler eller vad det nu än kan vara – om det bara handlar om samma sak hela tiden.
Bra inlägg. Jag tror att en av anl till att just kroppsbilderna blir ”hetsande” är att kroppen är nåt alla människor har och måste förhålla sig till – vare sig de vill eller inte egentligen. Ett visst hem eller en viss livsstil kan man liksom aktivt välja bort – sin kropp och sitt förhållande till den är lite svårare att springa ifrån. När det gäller den kvinnliga kroppen har den dessutom tyvärr alltid varit något av en ”valuta” (usch men så är det typ). Kvinnorna har ständigt reducerats till sina kroppar och fått dem granskade. Just därför tror jag det är så lätt för just kvinnorna att känna sig misslyckade och mindre-värda av att se andra kvinnor så uppenbart friska, tighta och normativt snygga. Det finns nog många fler faktorer, men jag tror att det är omvärldens press och den uråldriga normen i kombination med ett sämre mående (det är inte när man är i balans som man provoceras liksom) som gör att just kroppsselfies upplevs som mest provocerande. Håller dock inte med om att det är bara en själv som det ligger på att ”sluta må dåligt”. Ansvaret bör kanske även ligga på den som väljer att instagramma / facebooka för många att faktiskt tänka efter en extra gång. Man kanske kan välja att vara lite, sjysst liksom.
Kan det vara så att det liksom trycker lite på en öm punkt och långt inne triggar det dåliga samvetet, alla vet ju att man ”borde” träna?
Ja, helt klart! Så är det nog.
Jag kanske tillhör den kategori som inte alls blir speciellt hetsad av andras bilder (oavsett karaktär) som publiceras av de som jag har valt att följa. Tvärtom! Jag inspireras till att se hur andra tänker och gör, vilket då och då är annorlunda än hur mitt egna tänke och tycke är, och då blir jag mentalt utmanad till att reflektera över mina egna tänken och tycken, och kanske rent av också sporrad till att tänka annorlunda. Jag triggas till att ständigt försöka utveckla mig själv och växa som person! Och ibland sker det genom att någon publicerar en hälsosmoothie som ser urgod ut, eller lägger upp bilder på några schyssta löparkläder eller bilder på inredningsdetaljer eller på en skojig lekstund med sina barn i en lekpark. Jag har absolut ingen perfekt kropp och är inte i närheten av alla dessa skönhetsideal men jag älskar min kropp så som den är och anser att den är helt fantastisk som låter mig träna så ofta och på det sätt som jag vill och som låter mig springa de lopp jag vill springa, dessutom på bra tider. Jag har inga egna barn men mina ofödda barn är otroligt efterlängtade och älskade redan nu såhär i fantasin. Jag har inget perfekt hem även om jag älskar att pyssla om mitt hem med inredningsdetaljer, fina växter, tända ljus och laga goda middagar. Utan utmaning utvecklas jag inte! 🙂
Mitt hem kommer aldrig komma i närheten av perfekta hem där allting matchar. Därför stressar perfekta hem mig mer än träningsselfies. Därför följer jag heller inte så många inredningskonton utan det som fyller mitt flöde är träning.
Hej Petra!
Jag håller med dig till 100% och skrev faktiskt om saken här (haha, självreklam!):
http://skepchick.se/2015/05/15/traning-och-twitter-vad-bor-man-skriva/
En av de största feministbloggarna här i Sverige menar ju att allt skriveri om träning på sociala medier är dåligt. Själv lägger hon upp en hel del bilder på sina barn, skriver om sitt äktenskap osv. När jag ifrågasatte logiken sa hon bara att att hälsohetsen var större än hetsen att ha familj och barn.
Jag orkade inte diskutera mera, men jag har ju en känsla av att hennes åsikt i frågan är beroende av att hon lever i kärnfamilj men går utanför normen gällande kroppsform.
Klockrent inlägg och verkligen intressant att fundera över.
Tror, som någon sa, att det kanske trycker på en öm punkt hos många. Att de innerst inne vet att de behöver röra sig mer (för den saken skull, kanske inte just TRÄNA) men får dålig samvete över bilderna…?