”Go hard or go home!”

”Du måste ju ta i! Efter ett bra träningspass ska du krypa in i duschen!”

”Skippa mellanmjölken och ba KÖÖÖÖR!”

Vi snackade om det här idag, min idrottsmassör och jag. Om det här med att så många har en skev bild av vad det innebär att ”träna hårt”. Och om att så många aldrig känner sig riktigt nöjda med den träning de gör, för den där tanken att ”jag hade nog orkat ta i mer/springa längre” ligger hela tiden och gnager.

Vi pratade också om att det inte är helt oproblematiskt att det ofta är före detta elitlöpare eller väldigt duktiga elitmotionärer som blir löptränare och lägger upp träningsprogram åt andra. För har man en grundläggande fallenhet för löpning kan det vara svårt att sätta sig in i vad en nybörjare behöver. Att det kanske är viktigare att aktivera rätt muskler för att undvika skador på sikt än att trycka in ett extra pass. Att utvecklingskurvan kanske blir bättre av att skära ner både distans och antal pass och istället öka på delen med rörlighet och styrka.

Som sagt, det ÄR svårt. Och självklart finns det fantastiskt duktiga löptränare med elitbakgrund. Det man däremot måste ha i bakhuvudet är att bara för att en viss sak har funkat för många så behöver det inte funka för dig. DU är unik. Andra vet inte alltid bättre än du. Faktiskt rätt sällan!

Så go hard – eller go soft! Kryp eller hoppa in i duschen. Kör så j-a mycket mellanmjölk du vill. Bara du har koll på ditt löparvarför!! Vill du må bra? Förbli skadefri? Jaga tider? Köp grannen på milen? ALLT är OK, det är DU som bestämmer! Kram!