”Vad modigt av dig att våga intervjua dina konkurrenter! Är du inte orolig för att de ska få ännu fler följare när de är med i Maratonpodden?”
När jag fick den frågan för första gången blev jag väldigt förvånad. Förstod inte vad de menade. För mig har ju det viktigaste alltid varit lyssnarna. När jag planerar innehållet i Maratonpodden har jag alltid lyssnarna i bakhuvudet. Och är det en person som jag tycker känns inspirerande och som jag tror kan berika lyssnarna så är det självklart att hon eller han ska vara med – om hen vill. ”Konkurrent” eller ej.
Och på tal om konkurrenter. Vad betyder det egentligen? Någon som också poddar om löpning? En sociala medier-profil som har löpning som fokus? Eller kanske rentav en löpartidning? En person som jobbar som jag gör är ju liksom ”allt i ett”, som ett minimediehus. Men vet ni vad? Jag har aldrig betraktat varken tidningar om löpning, andra löparpoddar eller andra löparinstagrammare som konkurrenter. Och om jag hade gjort det känner jag att det största problemet hade varit jag själv. För jag tror att det är extremt begränsande att gå omkring och oroa sig för verkliga eller inbillade konkurrenter.
På den tiden jag jobbade på Aftonbladet, Expressen och senare SvD blev det där så tydligt. Hur konkurrenterna liksom hämmade kreativiteten. Man ägnade så mycket energi åt att analysera och dissikera vad konkurrenterna gjorde att man lite tappade bort sig själv. Särskilt det där med att vara först med en nyhet var ju bara en prestigegrej som betydde något för tidningen i fråga. För läsarna brydde sig ju inte, de tyckte ju att det viktigaste var att rapporteringen var intressant och engagerande.
Mina år som journalist på kvälls- och dagstidningar har lärt mig något väldigt viktigt: att stirra sig blind på vad andra gör hämmar bara kreativiteten. Att känna att man inte kan bjuda in eller jobba med personer som har en fot inne på ens eget område tror jag är en onödigt paranoid handling. Om en viss person är den som jag anser vara bäst lämpad och mest inspirerande att uttala sig i ett visst ämne så kontaktar jag hen, oavsett vad den jobbar med. Oavsett om hen råkar vara chefredaktör på Runner’s World eller ha ett stort Instagramkonto om löpning. Eller något annat.
Som sagt: att du som lyssnar ska få bästa möjliga lyssnarupplevelse när du lyssnar på mina poddar är fokus för mig. Jag kommer aldrig att ta detta ifrån er genom att inte ”våga” bjuda in ”konkurrenter”. För i mina ögon är de inte konkurrenter, utan inspirerande kollegor som berikar. Om vi bara kunde tänka mer i termer av kollegor och potentiella samarbetspartners tror jag att inte minst tränings- och löparbranschen skulle bli oerhört mycket roligare och mer mångfasetterad. Vi är verkligen inte där än, men jag tänker att någon måste ju våga börja…
Eller vad säger du som läser det här? 🙂
Foto bilden ovan: Evelina Sigetty