Petra Månström

Jag har en ”journalistskada” och det är att jag har fått för mig att ett blogginlägg är detsamma som en tidningsartikel. Det måste finnas en tydlig röd tråd, en vinkel och en catchy rubrik. Har sedan jag började blogga för väldigt många år sedan stekt en massa idéer till blogginlägg eftersom min inre, bistra redaktör inte har tyckt att de är tillräckligt tydliga. Men vet ni vad: nu struntar jag i det och låter texten komma medan jag skriver! För jag vill verkligen skriva av mig, få lite av det där som flyter runt i huvudet ner på pränt.

Väldigt svårt att klä i ord, men jag vill verkligen försöka. Tror att det är en mix av en massa olika saker som gör att det skaver lite i mig. Och egentligen är det väl inget konstigt, det är nästan aldrig 100 procent räkmacka – ja, förutom på Instagram då kanske. Men verkligheten är annorlunda. Jag vrider och vänder på de relationer jag har och funderar på vilka av dem som jag ska lägga energi på och vilka som tar mer än de ger. Det är en jättestor anledning till skavet i mig.

För jag har en tendens att bli blockerad och handlingsförlamad när en relation drar åt ett håll som får mig obekväm. Hur mycket får jag tillbaka av det jag ger? Märker den andra hur mycket jag ger? Varför får somliga mig att känna att jag aldrig är prioriterad, att de alltid är på väg någonstans? Då blir det svårt för mig som sällan har energi, tid eller lust att boka in fler träffar med vänner än max några per vecka. Att klämma in fler ”bara för att” ger inget tillbaka, det skapar bara stress.

Så den biten skaver rätt rejält och är extra jobbig eftersom jag har hamnat i en låsning och inte vet hur jag ska gå vidare. Sedan är jag en extremt otålig person som har svårt att förlika mig med stiltje. Eller när saker inte går som jag vill. Eller när jag blir ombedd att vänta på besked. Besked som aldrig kommer och saker som blir hängande i luften. Har funderat på om den här röran i huvudet kan ha något att göra med att jag för första gången på typ 25 år inte har syntetiska hormoner i kroppen eftersom jag inte längre äter p-piller – ett krav för att få delta i myomstudien jag är med i. Måste gräva mer i det där, tror jag.

Puh…väldigt skönt att skriva av sig. Blir middag strax och en tidig kväll, tror jag. Helt slut i huvudet efter att ha poddat trots en jobbig rethosta som inte riktigt släppt än. Någon som har tips på bra Netflixserier som jag kan halvsova till idag? Kram!

Foto bilden ovan: Evelina Sigetty

Share: