Varning för gnäll! Är du känslig för gnäll kan du sluta läsa nu 😉 Men idag kände jag att jag bara inte orkar mer. Jag måste ge en känga till det eländiga ”vinterväder” som har regerat här i Stockholm sedan typ oktober. Kan inte riktigt sätta fingret på exakt vad det är, men mörkret dränerar både kropp och huvud på energi.

Den korta tiden över jul som vi var i Kiruna var helt magisk. Kände verkligen i hela kroppen hur allt blev roligare och lättare, bara för att det var en massa snö som lyste upp. Trodde inte att jag påverkades så här mycket av vädret, men det gör jag tydligen. Femtio nyanser av brunt, grått och svart är inte min grej.

Visst, det är väl positivt för löpning utomhus att man slipper halka eller massvis med snö som gör det svårsprunget. Men jag står hellre ut med det och springer med dubbskor eller på löpband istället för att kämpa runt i motvind på osopade gator just nu. Det är till och med så att jag hellre går in på gymmet och springer på löpband för att det är ljusare där…

Fler här som lider av gråvädret? Eller är det kanske snö där du är? Lyllos, i så fall! Och har du tips på hur man överlever Lars Norén-vädret, berätta gärna!

Foto bilden ovan: Jonas Hansen, från en härlig vinterdag 2019!

Nytt år, nya mål! 💪🏼😍 Går det segt med löpningen, eller är du nybörjare och vill komma igång? Då vill jag tipsa om att du just nu kan klicka hem min nya onlinekurs Kickstarta din löpning för endast 295 kr!

I kursen får du bland annat:

✔️Mina bästa kläd- och pryltips för olika årstider
✔️Tankeknep när det tar emot
✔️Se mig laga mat i tv för första gången ever 😅
✔️En massa tips på roliga pass och övningar

ERBJUDANDE! 👉🏼 Med koden PETRA100 får du 100 kr rabatt på kursen fram t o m 12/1-2020. Läs mer och signa upp dig här! Vi ses väl i kursen..? I introfilmen nedan får du ett smakprov på kursinnehållet! Varmt välkommen! 🤗

För två veckor sedan var det äntligen dags för operationen jag väntat så länge på. Har tänkt skriva ett inlägg om hur det har gått, men inte hunnit tidigare. Men nu så.

En kort tid efter att pappa gått bort 2018 så byttes min hyfsat normala mens ut mot en störtflod. Blev vettskrämd och trodde först att jag hade blivit allvarligt sjuk. Riktigt läskigt. Gick till gynekolog som gjorde ultraljud och konstaterade myom. Det är en muskelknuta i livmodern som är väldigt vanlig hos kvinnor, men som inte alltid ger några symptom. Men får man symptom så handlar det ofta om mycket riklig mens, som dessutom kan pågå i flera veckor. Om det leder till järnbrist och orkeslöshet? YES! Det var precis vad jag råkade ut för.

Men vad sa gynekologen då? Jo, att jag borde testa spiral. Om det fungerade? NEJ. Det blev bara värre. Blödningarna tilltog och vid några tillfällen blödde jag igenom tredubbla bindor på mindre än en kvart. Situationen blev ohållbar och blödningarna inverkade nu mycket negativt på min livssituation. Kunde knappt sitta i en timme och intervjua folk i poddstudion utan att sitta på ett liggunderlag eller en hög handdukar. Träningen gick såklart uselt. Såväl ork som motivation var som bortblåst, kroppen hade liksom inte energi över till träning.

När jag var som mest desperat fick jag av en vän rådet att kontakta Helena Kopp Kallner, en läkare som forskat på myom i många år och som just nu gör en studie där man jämför olika så kallade ”icke invasiva” behandlingsmetoder. Jag hade tidigare hört att studien var avslutad och att de inte tog emot fler patienter, men nu hände ett mirakel. Helena svarade på mitt desperata mejl och jag fick veta att studien hade fått några avhopp och att de därför nu kunde ta in en till patient. Min lycka visste inga gränser.

I studien lottades man mellan två olika behandlingsmetoder, embolisering och mikrovågor. Min lott föll på embolisering, som kortfattat innebär att man med hjälp av mikroskopiska plastkulor stryper blodtillförseln till myomet så att det skrumpnar. Allt sker med hjälp av avancerad röntgenutrustning och före ingreppet får man en epiduralbedövning för att dämpa den smärta som uppstår efter operationen när myomet börjar skrumpna. Vill man så kan man få lugnande under själva operationen, då man ju är vaken, men det kände jag inte att jag behövde. Jag tyckte att det var superspännande att faktiskt få vara vaken och både se och höra hur operationen fortskred.

På uppvaket efter operationen märkte jag att det började göra riktigt ont. Fick panik och då kom läkare som konstaterade att epiduralen inte hade tagit som den skulle. Så det blev morfin och ett nytt försök att lägga epidural. Den bet lite bättre, men inte helt och hållet. Fick senare veta att det ibland kan vara så att epiduralen helt enkelt inte biter på alla. Jag var väldigt tacksam över att kunna klara mig hyfsat med smärtstillande medicin och också väldigt glad över att det gick bra att koppla bort epiduralen så att jag kunde åka hem efter en natt på sjukhuset.

Skulle skämta om jag sa att tiden efter operationen var smärtfri. De första tre-fyra dagarna fick jag ta starka värktabletter och smärtan kan beskrivas som förlossningsvärkar eller kraftig mensvärk. Rätt så oskönt och även om jag fått grönt från läkaren att träna utan någon rehabiliteringstid så kändes det ändå inte helt bra att börja springa förrän efter en dryg vecka.

Just nu känns det riktigt bra och jag hoppas av hela mitt hjärta att det håller i sig. Så tacksam över att jag fick möjligheten att delta i den här studien och att det finns engagerade läkare som Helena som verkligen har vigt sitt liv åt att hjälpa myomdrabbade kvinnor till ett drägligare liv. Nu hoppas jag snart kunna gå på min träning för fullt igen och ser fram emot att kunna leva som en människa igen, utan att ha mensen från helvetet två veckor varje månad…

Vill också passa på att tacka alla som hört av sig efter operationen med lyckönskningar, det betyder mycket! Stor kram!

Under många år hade jag en tradition att springa Nyårsloppet i Vallentuna på nyårsafton. Det var ett tag sedan sist nu, men igår var det dags igen. Och den här gången var jag inte den enda startande i familjen…

Hade förresten ingen egen familj senaste gången jag var med. Då, 2013, var mitt största bekymmer inför loppet vilken färg jag skulle ha på pannbandet. Igår var det lite andra saker jag hade i huvudet. Som till exempel hur jag skulle få ihop mitt eget lopp med att hinna springa barnloppet tillsammans med Adrian.

Det blev till slut så att jag var med ett tag under Adrians lopp, sedan joggade jag tillbaka till startområdet och startade i milloppet. Som jag ångrade det förresten! Borde ha tagit 5 km istället. Men jag lät mig övertalas och bara några kilometer in i loppet kände jag att nej, det här blir inte bra. Ingen rolig känsla, bara kamp. Men tänkte att så länge jag inte är skadad eller sjuk har jag ingen giltig anledning att bryta, så jag bet ihop.

Fick stanna och gå några gånger, men kämpade mig i mål till slut. Tänkte att om inte annat så blev det ändå ett bra träningspass och Adrian, som till sist krigade sig i mål i det två kilometer långa barnloppet, var så nöjd och stolt över sin medalj. Den här gången var det roligare att glädjas åt hans lycka istället för att deppa över ett mindre lyckat eget lopp.

Fler här som sprang lopp igår? Eller kanske körde ett pass? Och nu när jag har ångan uppe kan jag ju lika gärna köra fler vidriga millopp, några tips på sådana inom den närmaste tiden? Gott nytt år förresten!

Gillar du liksom jag att äta bars? 😉 Då kan det vara smart att fundera lite på vad dina favoriter innehåller. I det här inlägget berättar jag om varför jag har valt att samarbeta med Nick’s.

Ja, jag erkänner: jag är en riktig ”bar-junkie” och älskar verkligen bars. Förr åt jag bars från alla möjliga märken, men på senare tid har jag blivit mycket mer restriktiv och noga med vad jag väljer. Inte minst eftersom jag ju äter bars så ofta är det viktigt för mig att de innehåller saker som är bra för både mig – och miljön.

Problemet är dock att det inte finns särskilt många långtidsstudier på hur flera av de populäraste sötningsmedlen påverkar oss och vår miljö, inte så konstigt med tanke på att de ofta inte har funnits så länge på marknaden. Sedan så finansieras ju studier på olika sätt och ibland kan det ligga i finansiärens intresse att resultatet blir på ett visst sätt. Det är verkligen en djungel därute och någonstans är ju det bästa att känna efter vad som känns bra för en själv. Och det är det jag har utgått ifrån när jag valde att inleda mitt samarbete med Nick’s.

Varför Nick’s? Jo, för att det är första gången jag har sett en tillverkare av bars som verkligen har ansträngt sig för att ta fram sockerfria produkter som inte innehåller råvaror med lite tveksamt rykte. Visste du dessutom att trots att en produkt är fri från tillsatt socker så kan den höja blodsockret väldigt mycket? Ett exempel är sockeralkoholen maltitol som är en populär ingrediens i många bars. Den har ett GI-värde på 35, medan erytritol som Nick’s använder sig av har ett motsvarande värde på 0. Erytritol har alltså en mycket liten påverkan på blodsockret, medan maltitol har en högre påverkan på blodsockret.

Man kan såklart göra vad man vill med den informationen, men vet man med sig att man påverkas negativt av stora förändringar i blodsockernivåerna så kan det vara värt att kika lite närmare på innehållsförteckningen. En annan grej jag gillar med Nick’s produkter är att de har valt att använda sig av sötningsmedel som i någon mening är ”naturliga”, som steviolglykosider (utvinns ur växten stevia), erytritol (finns naturligt i alger och svampar) och xylitol (utvinns ur björksav). Som gammal kemist vet jag såklart att bara för att något är naturligt så behöver det inte vara bättre än artificiellt framställda varianter, men här går jag på dels min magkänsla om vad jag helst vill stoppa i mig – samt att man som sagt inte känner till hur de artificiella sötningsmedlen påverkar miljön på längre sikt. Blir också lycklig av att slippa se palmolja i innehållsförteckningen.

Uppenbarligen går det alltså att göra bars med ovanstående innehåll utan att det går ut över smaken. FÖR! Sist men verkligen inte minst: är det en sak som jag aldrig kompromissar med så är det SMAKEN. Smakar en bar inte bra så kommer jag inte att äta den, hur bra den än må vara. Även där har Nick’s lyckats riktigt bra och ja, jag kan bara säga hatten av till dem och grattis till ett utbud av produkter som verkligen gör mig glad. Och trygg i förvissningen om att jag inte konsumerar något som man inte vet hur det påverkar miljön på lång sikt.

Men smaken vill jag avsluta med. För den tål att hyllas, om och om igen. Nick’s bars är verkligen beroendeframkallande. Fler som gillar deras bars? Och som kanske har funderat över det här med vad barsen egentligen innehåller?

Foto bilderna ovan: Malin Seijboldt

Bästa sättet att kicka igång ditt löpar-2020 är nu här 🤩 Ni har önskat och er önskan är vår lag! Så den 18/1 kör vi en riktigt maxad träningsdag med proffset Malin Ewerlöf som head coach! Vi LOVAR att den här dagen kommer att boosta din löpning tusenfalt!

Vi kommer att bjuda på:

✔️Bästa löpteknikövningarna, Malins favorit-löpfyspass och ett härligt intervallpass – allt på EN dag!
✔️Träning som vänder sig till löpare på ALLA nivåer
✔️En intressant masterclass med Malins bästa motivationstips – det vill du INTE missa
✔️Träning på Bosöns unika inomhusbana – du kan ha på dig shorts och linne om du vill!
✔️Härliga överraskningar
✔️2 x fika och lunch
✔️Skönt häng med likasinnade

Mer information och bokning hittar du här.  Vi ses väl den 18/1? 

Foto bilderna ovan: Jonas Hansen och Peter Knutson

Min löparryggsäck är en av mina trognaste löparkompisar. Den har räddat mig många gånger och gjort rundan mycket härligare på många sätt. Häng med så ska jag berätta varför! 🙂

För några år sedan var jag ute och sprang långpass en kall vinterdag. Plötsligt halkar jag och vrickar foten. Det var ingen allvarlig vrickning, men tillräckligt för att jag blev tvungen att avbryta turen. Som tur var befann jag mig i stan, så det var ju bara att halta bort till busshållsplatsen. Men eftersom det ju var vinter och flera minusgrader så blev jag snabbt kall nu när jag inte längre sprang. Då kom jag på att jag ju i sista stund hade packat ner min lätta dunjacka, tjocka vantar och en extra underställströja i min löparryggsäck. Sådan himla tur! Hemresan blev på en gång mycket skönare och jag kunde kliva över tröskeln hemma utan att vara sönderfrusen.

Mina helglångpass avslutas ofta med kaffe och bulle på något mysigt fik, då är löparryggsäcken också guld värd. Av hänsyn till fikets övriga besökare och för jag inte ska bli nerkyld av de svettiga kläderna tar jag med mig fullständigt ombyte på överkroppen: sport-bh, underställströja, lätt dunjacka, mössa och vantar. Jag går direkt in på toaletten och byter om, sedan blir det långfika!

Jag får ofta frågor om vilken löparryggsäck jag gillar bäst och svaret blir helt klart Silva Strive Light 10! Det är verkligen en grymt bra löparkompis på många sätt. Den är lätt (288 g), har flera smart placerade fickor och dessutom finns det ett särskilt fack för vätskeblåsan. Passformen är superb och du kan vara säker på att ryggan kommer vara optimal för din löpning eftersom den är framtagen i samarbete med ultralöpare som har extremt höga krav på sin löparryggsäck. I filmklippet nedan kan du kolla in en kort genomgång av Strive Light 5 och 10!

ERBJUDANDE FRÅN SILVA!

Blev du sugen på att treata dig själv med en ny, härlig löparrygga – eller kanske ge bort en i julklapp? Då har jag den stora glädjen att kunna bjuda på en fin rabattkod! Ange maratonpetra i kassan så får du 25 % rabatt på hela Silvas sortiment till och med den 31/12 2019. Shoppar gör du här.

Och just nu får du dessutom en enliters vätskeblåsa på köpet när du beställer en Strive Light 5 eller 10! Missa inte den här chansen att klicka hem en helt fantastisk löparryggsäck till ett riktigt bra pris!

Foto: Malin Seijboldt

En väldigt bra utveckling jag noterat de senaste åren är att allt fler väljer bort alkohol till både jul och nyår. Extra roligt då att det finns fler alternativ än någonsin att välja mellan. Häng med!

Jul och nyår är snart här och en väldigt sund utveckling jag har noterat de senaste åren är att allt fler väljer bort alkohol på julbordet. Inte så konstigt, tycker jag, för nu när det finns så otroligt många riktigt vassa alkoholfria alternativ. Faktum är att det till och med finns alkoholfria ölsorter som smakmässigt ibland till och med har gått förbi traditionell alkoholhaltig öl. Och andra stora fördelar med att välja alkoholfria alternativ på julbordet är ju att det blir mycket lättare att ta sig upp och köra ett löppass på juldagsmorgonen. Ja – och alla andra dagar såklart! 😉

Karin Berntson, beer training specialist på Carlsberg, i poddstudion.

Karin Berntson (bilden ovan), Beer Training Specialist på Carlsberg, gästade ju Maratonpodden tidigare i år för att prata om alkoholfri öl. Och glädjande nog är hon nu tillbaka, den här gången för att guida oss till de bästa alkoholfria dryckerna till jul och nyår. Hela inslaget med Karin kan du lyssna på här.

Nedan följer en översikt över dryckerna Karin pratade om, samt de recept som nämns i inslaget:

GÖLWEIN

Recept för ca 4 personer

Lagen:
2 dl vatten
1 kanelstång
4 st nejlikor
4 msk honung
Några droppar av färsk citron
2 klyftor vinteräpple (utan kärnhus)

Ölet:
2 flaskor Falcon Vinterbrygd 0,5%

Dekoration:
Socker
Kanel
Apelsin

Blanda och koka upp lagen i en kastrull. Låt den sedan dra en halvtimma eller längre.

Blanda ihop kanel och socker och förbered dina glas med en apelsinkant som doppas i blandningen.

Värm upp lagen igen och häll i Falcon Vinterbrygd 0,5%. När ditt gölwein är ångande hett, häll upp det i glasen och njut.

STAROPRAMEN NON ALCOHOLIC 0,5%
Ljus lager, pilsner, klassisk stil
Staropramen Non Alcoholic 0,5 % har en maltig smak med inslag av knäckebröd, pomerans, kryddor och honung med en uppfriskande avslutning. Passar utmärkt till husmanskost och sallader eller som sällskapsdryck.

CARLSBERG ALCOHOL FREE 0,5%
Ljus lager
Den positiva trenden på alkoholfri öl växer sig starkare år för år. Det glädjer förstås Carlsberg som var med och startade segmentet för alkoholfri öl. Carlsberg Alcohol Free 0,5% lanserades redan 2006 och har alltså redan hunnit fira 10 årsjubileum – och att det är en framgångsrik produkt råder det ingen tvekan om. Carlsberg Alcohol Free är Sveriges största alkoholfria öl! Från och med januari 2017 är dessutom all Carlsberg Alcohol Free ekologisk. På så sätt möts inte bara en, utan två mycket starka trender – i en flaska med riktigt gott öl! Doft av bröd, halm, och honung. Frisk smak med ren avslutning och stram bitterhet. Serveras vid 8-10°C till mat eller som sällskapsdryck. Den balanserade karaktären gör att den passar till mat med många smaker eller extra sälta, som pizza, hamburgare eller husmanskost.

1664 BLANC SANS ALCOOL 0,4%
Veteöl
En fruktig och frisk smak med tydlig karaktär av citrus och koriander. Den passar utmärkt till rätter av fisk och ljust kött, gärna med heta och asiatiska inslag och att dricka som sällskapsdryck.

APOTEKARNES BRYGGARMUST
Apotekarnes Bryggarmust. Den nya brygden är en blandning av alkoholfri julöl och den klassiska julmusten, och passar perfekt för de som vill ha ett mer vuxet alkoholfritt alternativ med mindre sötma, till julmaten.

SOMERSBY SPARKLING SECCO 0,0%
Alkoholfri, halvtorr äppelcider
Elegant, halvtorr äppelcider med tydlig karaktär av gröna druvor. Den noga avvägda syrligheten passar dig som söker en torrare, friskare dryck. Gör sig lika bra som aperitif – väl kyld i ett vinglas utan is – som alkoholfritt sällskap till skaldjur, ljust kött eller ost- och charkbricka.

CHIPS MED LÖJROM

Chips kan vara gott i all sin enkelhet, men nästa gång du bjuder över vännerna ska du prova det här. Det här receptet tar inte många minuter att förbereda men är försvinnande gott. Vi säger chips med löjrom men receptet kallas även för löjromschips.

Ingredienser

• 1 påse av dina favoritchips
• 1 burk crème fraiche
• 100 g valfri kaviar/rom – avrunnen
• 1 dl syltad rödlök – köpt eller egengjord
• 1 knippe gräslök – hackad
• 1 knippe dillkvistar – plockade

Så här gör du:

1. Finhacka gräslöken och plocka små dillkvistar
2. Lägg ut potatischipsen på ett stort serveringsfat
3. Toppa chipsen med att klicka ut creme fraiche, lite syltad rödlök, rom, gräslök & dillkvistar
4. Voilà, servera direkt!

Variationer & tips

• Om du inte får tag på löjrom går det utmärkt att byta ut mot stenbitsrom.
• Är du eller någon i sällskapet vegetarian? Byt ut löjrom mot tångrom/kaviar. Till utseende och i viss mån smaken så påminner det om stenbitsrom!
• Vill du lyxiga till det ytterligare kan du alltid byta ut creme fraiche mot Smetana.
• Om du inte har syltad rödlök kan du alltid finhacka rödlök. Om du lägger den hackade löken i vatten en stund innan och låter den rinna av så blir smaken mildare.
• Välj gärna chips som är lätt kryddade såsom; lättsaltade chips eller chips med smak av gräddfil och lök.
• Om du inte har tillgång till färska örter kan du alltid strö över lite citronzest!
• Tillbehören går enkelt att förbereda redan dagen innan servering. Men när du väl toppat chipsen med tillbehören så bör det serveras direkt. Med tiden kan de krispiga chipsen annars mjukna.
• Har du inget stort serveringsfat går det lika bra med en stor tallrik eller en skärbräda!

SOMERSBY SPARKLING ROSÉ 0,0%
Halvtorr, mousserande cider med rosékaraktär
Halvtorr, mousserande cider med rosékaraktär. Fyllig smak av syrliga röda krusbär och smakrika jostabär – en korsning av svarta vinbär och gröna krusbär. En krispig alkoholfri premiumcider som är sig själv nog – väl kyld i ett vinglas utan is – men som också gärna umgås med lite kryddigare maträtter.Halvtorr, mousserande cider med rosékaraktär. Fyllig smak av syrliga röda krusbär och smakrika jostabär – en korsning av svarta vinbär och gröna krusbär. En krispig alkoholfri premiumcider som är sig själv nog – väl kyld i ett vinglas utan is – men som också gärna umgås med lite kryddigare maträtter.

KÄRLEKSMENY MED PILGRIMSMUSSLOR

Halstrade pilgrimsmusslor med edamamepuré och parmesan

• 8 st pilgrimsmusslor
• Några klickar smör
• Flingsalt och peppar
• 1 sats edamamepuré, se recept nedan
• 50 g parmesan, hyvlad
• Olivolja

Gör så här:

Hetta upp en panna, lägg i smöret och låt det smälta tills det är gyllenbrunt.

Torka av musslorna och lägg dem i pannan, stek dem ca en minut och vänd, stek sedan ytterligare i ca 30 sekunder.

Lyft ur musslorna, låt dem rinna av på hushållspapper och krydda med salt och peppar.

Bred ut lite bönpuré på en tallrik, lägg på 2-3 musslor och toppa med parmesan, olivolja, salt och peppar. Servera och njut.

Edamamepuré

• ½ kg Edamamebönor
• 1 klyfta vitlök, skivad
• 1-2 msk olivolja
• 1-2 msk citronjuice
• Salt

Gör så här:

Koka upp saltat vatten, lägg i bönorna och vitlöken och låt sjuda i ca 4-5 minuter.

Sila av bönor och lök (spar lite av vätskan) och mixa tillsammans med olivolja och ca ½-1 dl kokvätskan i 2-3 minuter. Späd vid behov med mer olja och kokvätska.

Pressa purén genom en finmaskig sil, smaka av med citronjuice och salt.

Till sist: en riktigt god jul och ett gott nytt 2020! SKÅL! Fler här som gillar alkoholfritt?

TIO ÅR!!! Helt galet att det har gått tio år sedan jag satt på det där redaktionsmötet på Svenska Dagbladet och hörde mig själv anta utmaningen att springa Stockholm Marathon 2010 och blogga om min väg dit.

Löpning var verkligen min hatsport nummer ett under skolåren. Man fick ju stumma ben och blodsmak i munnen nästan direkt, hur kan någon på riktigt gilla att utsätta sig för det här? Nä, löpning sög verkligen – tyckte jag då. Men samtidigt var det ändå något som fascinerade mig. De som lyckats göra löpningen till en livsstil verkade ju ha så roligt.

Så här såg mitt allra första inlägg på Maratonbloggen på SvD.se ut, året var 2009.

Så kanske var det ändå någonstans meningen att ingen annan nappade när chefen nämnde att vi behövde en frivillig som kunde tänka sig att blogga om sin väg mot Stockholm Marathon, som Svenska Dagbladet var mediapartner till. Alla tittade intensivt ner i sina papper, men jag tog chansen. Så här såg första inlägget ut:

Löpning har alltid fascinerat mig. De som blir riktigt bitna talar i lyriska termer om sin träning och hur de då och då uppnår det magiska ”runner’s high”. Och de ger sig ut i ur och skur, i dagsljus som mörker oavsett årstid.

Jag har alltid velat bli en löpare, men det har varit så motigt att komma igång att jag gett upp efter ett par pass. Dessutom minns jag fortfarande hur jag på skolgympan i högstadiet plågade mig runt den förhatliga, två kilometer långa ”Barkbanan” med blodsmak i munnen.

Tränat har jag dock gjort i nästan hela mitt liv – Friskis & Svettis-jympa, styrketräning, paddling, klättring, telemarksåkning, cykling och simning är några av sporterna jag utövat regelbundet. Men löpningen har alltid funnits där som en plump i protokollet och det har irriterat mig. Jag borde helt enkelt ge den en sista chans.

Så vad göra? Hur ska jag kunna motivera mig att underkasta mig så pass mycket löpträning att jag etablerar en vana? Jo, skaffa sig ett mål som vid första anblick verkar omöjligt, men som kanske, kanske ändå kommer gå vägen om jag bara satsar: jag anmäler mig till Stockholm Marathon 2010 och bloggar om min satsning. En lagom morot och piska för att anti-löparen Petra äntligen ska få tummen ur och bli en äkta löpare.

Delmål och formkoll blir halvmaran i min andra hemstad Prag den 27 mars 2010. På den resan har jag med mig mina grymt vältränade vänner Milla och Helena, något som känns jättekul. Jobbiga saker blir alltid roligare med rätt sällskap…

Här på min Maratonblogg kommer jag att skriva om alla mina träningspass, hur jag äter och ge tips på utrustning och prylar som gör löpträningen både roligare och mer framgångsrik. Häng med – nu kör vi!

Och här är jag nu, tio år senare och med löpningen som heltidsjobb. Två poddar om löpning, löparresor och event med Malin Ewerlöf, jag har gjort webb-tv med Anders Szalkai, sprungit både maror, halvmaror, ultra, Lidingöloppet, gjort En svensk klassiker och en massa annat.

Och jag har inga planer på att sluta – tvärtom! Älskar mitt jobb och älskar utbytet jag får med er som läser, lyssnar och följer. Ni är bäst! Nu kör vi på i minst tio år till! Eller vad säger ni?

Foto bilderna ovan: Peter Knutson och Lars Pehrson

Det är nästan läskigt. Från en dag till en annan kan jag gå från en svullen, seg kropp som vägrar utföra någon form av fysisk träning till superstark, uthållig och med en känsla av att jag orkar hur mycket som helst. 

Det finns forskning på hur man som kvinna kan anpassa sin styrketräning efter menscykeln. En liknande studie på konditionsträning är på gång, men i väntan på den tänkte jag berätta lite om hur jag själv periodiserar min löpträning utifrån menscykeln. Tilläggas bör att jag ju inte har behövt tänka så mycket på det här förr om åren, då jag dels åt p-piller som ”maskerade” mina egna, naturliga hormoner och dessutom hade jag inga problem med myom som ytterligare förstärker de där klassiska PMS-besvären.

Grundinställningen är hela tiden att jobba med min kropp – inte tvärtom. Och att känna sig trygg i att upplägget fungerar, att det ändå inte är någon idé att pressa på när kroppen stretar emot. Så här lägger jag upp det – observera att det här fungerar för mig och inte på något sätt är ”facit” för alla:

Vecka 1 + 2:
Menscykelns första två veckor känner jag mig oftast väldigt stark och pepp på tuff träning. Här brukar jag passa på att lägga in högintensiv träning, intervaller och längre tröskelpass samt hårdare styrketräning med färre repetitioner och tyngre vikter. Upplever att jag återhämtar mig snabbare och kan lägga in fler tuffa pass på en vecka utan att kroppen loggar ut. Koordinationen är också bättre under dessa veckor för mig, så löpteknikövningar fungerar extra bra att köra nu.

Vecka 3:
Det börjar gå trögare med de tuffaste passen. Känner mig inte lika mycket ”på g”, men lugnare pass fungerar fortfarande bra. Fortsätter med styrketräningen men satsar på lättare vikter och fler repetitioner. Lägger in fler vilodagar och byter ut en del löppass mot promenader.

Vecka 4:
Värsta veckan i månaden. Myomet luckrar dessutom upp bäckenbotten så jag kissar på mig precis hela tiden då jag tar i under en löptur. Verkligen sjukt hur detta kan inträffa (och sedan försvinna) över en natt! Inga tuffa pass alls den här veckan och jag drar ner ordentligt på löpningen. Lugna pass på max en halvtimme med några avslutande ruscher funkar bäst. Styrketränar inte med vikter den här veckan, utan endast lättare övningar med gummiband eller kroppsvikten som motstånd. Många raska promenader med podd i öronen däremot!

Det här är alltså mina egna, unika erfarenheter. Märker dock när jag pratar med bekanta att många känner igen sig, så det kan funka för dig också. Testa och våga labba lite med din träning! Och du: de flesta träningsprogrammen som finns är skrivna och anpassade för män, så känn dig inte misslyckad om du inte orkar göra allt som står där. Anpassa istället efter ditt kön och dina hormoner så kommer det i slutändan att bli succé.

Viktigast: mer träning är inte alltid bättre. Smart träning är nyckeln! Varmt lycka till och berätta gärna hur det går och egna erfarenheter i ämnet. Kram!

Foto bilderna ovan: Jonas Hansen