*** UPPDATERING! 17/11 fullbokat! Ett fåtal platser kvar på den extrainsatta workshopen den 23/11. Till bokningen ***

Nu kan jag äntligen dela en fantastisk nyhet med er! 😍🎉Den 17 november är det premiär för Ewerlöf & Månströms allra första workshop om löpteknik!!! Och det här är verkligen en speciell workshop på många sätt!

✔️Ansvarig tränare och den som leder samtliga praktiska moment är Malin Ewerlöf, en av Sveriges absolut främsta friidrottare med mångårig erfarenhet av såväl elitlöpning som coachning av motionärer

✔️Vi håller till på Bosön, en unik anläggning med såväl fullt utrustat gym som fräscha kurslokaler och en helt fantastisk inomhuslöparbana – perfekt när det är kallt och ruggigt ute 🙌🏻😃

✔️Begränsat antal deltagare för att garantera att alla får uppmärksamhet och personlig feedback

✔️Tack vare Malins stora erfarenhet av coachning av löpare på alla nivåer kan du delta oavsett hur snabbt du springer

✔️Teori varvas med praktiska moment och vi avrundar med ett härligt utmanande intervallpass med fokus på löpteknik

✔️Heldag, 9-16, och lunch samt fika ingår!

✔️Vi utlovar också ett gäng härliga överraskningar

👉🏼 Med koden EWERLÖFBOKATIDIGT får du 200 kr rabatt när du bokar före den 31/10. Till bokningen!

Ett unikt tillfälle som du inte vill missa! Perfekt uppladdning och inspirations- och motivationsboost inför nästa säsong! 🏃🏽‍♀️💨 Vi ses väl på Bosön den 17/11..? 🤩

Skulle du riskera livet för att springa ett maratonlopp? Det var precis vad Johanna Bäcklund gjorde när hon ställde sig på startlinjen i mardrömsmaran under VM i Doha tidigare i år.

30 grader och hög luftfuktighet var förutsättningarna. Liksom noll duschar att springa igenom och dumt placerade vätskebord. Hon tappade räkningen på alla bajamajabesök hon tvingades till. Men hon krigade sig i mål, mot alla odds. Av de 68 startande damerna tvingades närmare en tredjedel bryta.

Vill du lyssna på ett enormt inspirerande och spännande samtal om mardrömsmaran, om de minutiösa förberedelserna inför loppet, hur hennes fantastiska löparresa en gång började och hur hon grejade att föda två barn under pågående löparkarriär – missa då inte för allt i världen det senaste avsnittet av Maratonpodden!

Lyssna direkt i spelaren nedan eller i poddapparna! Mycket nöje!

Foto bilden ovan: Erik Flyg

Det är höst, snart vinter, och den perfekta tiden på året för en typ av löppass som jag älskar. Inför intervallpass brukar jag alltid ha lite olustkänslor, men inför dessa pass känner jag mig oftast bara peppad och på hugget…   

Det jag pratar om är tröskelträning! Många tror att ett pass måste vara tufft för att ge något. Men så behöver det inte alls vara. I det här inlägget tänkte jag guida dig till den här formen av kvalitetspass som verkligen ger din löpning ett lyft och som är som gjord för att köra nu under hösten och vintern som uppbyggnadsträning inför kommande säsong. Helst ihop med styrketräning förstås. Då kommer du verkligen flyga fram i vår, jag lovar!

Om du brukar springa intervaller har du säkert någon gång märkt att benen blir stumma och det tar tvärstopp. Du tvingas slå ner på farten eller börja gå. Det här beror på att det bildas mjölksyra i musklerna. För att du ska kunna klara att hålla en högre fart under en längre tid behöver du träna kroppen på att inte bilda mjölksyra för tidigt. Det gör du genom att träna i sk tröskelfart, en fart där du ligger precis under den där gränsen då mjölksyran bildas. Genom att regelbundet träna i det här tempot puttar du successivt upp din mjölksyratröskel och du märker att det går att hålla ett högre tempo över tid utan att benen blir stumma.

Låter det magiskt? Det är det faktiskt! Det kan jag personligen intyga. Inför Amsterdam halvmaraton 2012 hade min kära coach Ingmar lurat med mig på ett tröskelpass på en stig i skogen i Uppsala och redan efter en handfull sådana pass märkte jag extremt stor skillnad i min sk ”snabbuthållighet”. Alltså min förmåga att kunna hålla ett högre tempo under längre tid. En annan stor fördel med tröskelträningen är att den är skonsam, särskilt om den utförs på elljusspår eller annat mjukare underlag. Man brukar ju säga att ”fart dödar” och visst är det så att skaderisken ökar ju oftare man kör hårda intervaller.

Hur tar man då reda på sin ”tröskelfart”? Det finns idag många olika aktörer som erbjuder ett sk ”laktattest” där du springer på löpband i successivt ökande fart och blodprover tas på dig genom ett stick i fingret med jämna mellanrum. På så sätt får du fram en fart som då är din ungefärliga tröskelfart. Ett laktattest görs inomhus på löpband utan luftmotstånd och visst blir det skillnad när du sedan springer utomhus och det kanske är stark motvind. Men värdet man får fram på ett laktattest brukar ändå stämma hyfsat bra. Man måste såklart inte göra ett test, men om du verkligen vill utvecklas som löpare tycker jag absolut att tester är bra.

Ska man beskriva hur tröskelfarten känns så är det ”lätt obehagligt, men ändå uthärdligt”. Det här är ett tempo som du ska kunna hålla i minst en timme och du ska absolut inte flåsa – då springer du för fort. Vad som egentligen är tröskelfart råder det ibland delade meningar om beroende på om du frågar en elitlöpare eller en motionär. Men här på bloggen vänder jag mig till motionärer och då skulle jag säga att flåsa gör man inte när man springer i tröskelfart 😉

Hur lägger man då upp tröskelträningen? Är du ovan vid den här typen av träning så rekommenderar jag att du smyger igång försiktigt och ökar avsnitten i tröskelfart allteftersom. Försök sträva efter att få till 20-30 minuters löpning i tröskelfart i varje pass och för att du inte ska frestas att springa för fort (så att passet övergår i intervallträning) – håll vilan kort, max 30-60 sekunder. Under vilan kan du antingen jogga mycket lugnt eller gå.

Så här kan du trappa upp avsnitten i tröskelfart successivt (30-60 sekunders aktiv vila):

Vecka 1: (7-10) x 3 minuter

Vecka 2: (5-7) x 4 minuter

Vecka 3: (4-6) x 5 minuter

Vecka 4: (3-5) x 6 minuter

Vecka 5: (3-4) x 7 minuter

Vecka 6: 4 x 8 minuter

Vecka 7: 3 x 9 minuter

Vecka 8: 3 x 10 minuter

Vecka 9: 2 x 15 minuter

Vecka 10: 20 minuter + 10 minuter

Vecka 11: 30 minuter

Du kan såklart gå efter sträcka istället för tid också. Se inte ovanstående som hugget i sten, utan mer en riktlinje över hur du kan gå tillväga. Återigen: spring inte för fort, det är lätt hänt! Du ska inte flåsa och du ska alltså ligga i ett tempo som du skulle kunna hålla i en timme eller lite mer.

För mer inspiration och tips, lyssna gärna på Ewerlöf & Månströms tröskelspecial! Varmt lycka till nu och kom gärna med feedback på hur tröskelträningen går!

Foto bilderna ovan: Jonas Hansen

Jag gillar verkligen inte sjukhus. Vet inte riktigt varför, men får en obehagskänsla så fort jag ska in på ett sjukhus.

I morse var det dags för magnetkameraundersökning inför min stundande myomoperation. Eller, rättare sagt, det är inte helt hundra än om det blir en operation. Resultatet från magnetkameraundersökningen är avgörande för hur det blir. Sov kasst natten till idag, drömde konstiga drömmar som gjorde mig kallsvettig och vaknade och kollade klockan flera gånger.

Väl på plats fick jag lägga mig på en brits och åkte in i en smal tunnel. Inne i den skulle undersökningen ske och man skulle ligga blickstilla i ungefär en halvtimme. Kanske tur att ingen hade talat om för mig hur undersökningen skulle gå till, för då hade jag garanterat flippat ur och vägrat. Inser att min cellskräck är värre än jag trott. Hua. Det var en mentalt väldigt jobbig halvtimme därinne.

För att göra en lång historia kort: Adrian fick följa med till sjukhuset eftersom det visade sig att ingen personal hade kommit till förskolan när vi skulle lämna honom, så Jonas och han fick sitta i väntrummet medan jag blev undersökt. När jag äntligen var klar i magnetkameran och vi var på väg ut möttes vi av en äldre man i en sjukhussäng som rullades fram i korridoren. Den äldre mannen sov förmodligen, för hans mun var halvöppen och ögonen stängda. Blåmärken på handens ovandel. Det såg rätt så läskigt ut och faktum var att det inte var helt lätt att se om han sov eller om han var död. I samma sekund som jag tänker den tanken ropar Adrian:

– Gubben är ju död!

Jag ville bara sjunka genom golvet. Tänk om mannen hörde det där? Hoppas verkligen att han sov. Samtidigt, barn är ju barn. De säger vad de tänker, rakt ut och ocensurerat. Och visst såg ju mannen död ut. Under några sekunder rullade hela mitt liv fram till nu som en film framför ögonen. Om jag hade varit mannen i sängen, hade jag då känt att livet ändå blev rätt bra? Hur tänker man när man är riktigt, riktigt gammal och sjuk?

På väg ut ur sjukhuset tänkte jag att nu jäklar ska jag fortsätta leva life!!! För det är så himla skört, det här livet. 

Foto bilden ovan: Jonas Hansen

Måste få skriva av mig lite. Fick ju en riktig meltdown när jag var på treårskontrollen med Adrian förra året. Idag var det dags för fyraårskontroll. Och jag gick därifrån med gråten i halsen, trots att besöket gick exemplariskt.

Varför? Jo, för att jag insåg att jag inte har vågat vara riktigt arg. Min terapeut har ju frågat mig flera gånger om det här. Varje gång har jag svarat samma sak: ”Jo…det har jag väl vågat.” Men sanningen? Nej! Jag har inte vågat. Jag har bitit ihop och kört på, nästan inbillat mig att allt är som tidigare. Men förr eller senare sipprar ju det där man har sopat under mattan fram. Idag på BVC så frågar barnsjuksköterskan om jag hinner vara något annat än Jobb-Petra och mamma Petra. Sanningen? Det är knappt! För sedan pappa gick och dog förra året har det inte varit aktuellt att lämna bort Adrian till mormor för att dra iväg på mysig weekend någonstans. Och någon annan barnvakt har vi inte hittat. Eller…vi har inte försökt särskilt mycket, ärligt talat. Vilken barnvakt går förresten med på att passa någons barn en hel helg?

”Är du arg på din pappa? Det får man vara.”

Barnsjuksköterskans ord skär genom luften och får mig att darra till. Vill instinktivt svara ett slentriamässigt ”Jaaa…”, men i sista stund ändrar jag mig.

”Ja! Jag är arg! Kunde han inte ha levt ett tag till så att Adrian hade kunnat få växa upp med både mormor och morfar!”

Egoistiskt såklart! Det vet jag. Det finns dem som aldrig får träffa sin morfar. Det fick Adrian, om än under en kort tid. Men i sorg är man inte särskilt storsint. Det gör förbannat ont och jag är så ledsen över hur det blev. Hur hittar jag en barnvakt jag vågar lämna bort mitt barn till – OM jag skulle komma på att jag vågar? Jag har hört skräckhistorier om barnvakter som stuckit och lämnat barnet ensam hemma. Har hört andra hemskheter också. Suger åt mig dem som en irrationell svamp.

Suck. Hur gör man? Hur gör ni? Tänker att jag inte kan vara ensam om att känna mig låst och frustrerad över hur det har blivit. Inte veta hur jag ska lösa situationen, att känna att tiden går utan att jag får leva det liv jag vill. Hur gör ni som inte har familjen nära och kan få hjälp av dem? Era tankar och inspel är guld värda. Stor kram från mig.

Foto bilden ovan: Emma Shevtzoff

Går löpningen lite på tomgång? Behöver du extra mycket pepp? Jag kan nu med stor stolthet berätta att min allra första onlinekurs finns ute! Och så här under premiärhelgen kan jag erbjuda en fin lanseringsrabatt… 

Här nedan kan du kolla in trailer om kursen! 😉

Så här års är det ju lätt hänt att motivationen svajar och soffan lockar mer än en löprunda utomhus. I min allra första onlinekurs vill jag inspirera dig att komma ut på de där rundorna som annars lätt inte blir av. Jag vill peppa dig att nå lite längre, springa lite snabbare och få några fler mil i kroppen. Men jag vill också att du ska känna att en runda inte måste gå snabbt för att den ska vara värd något. Vi har alla olika mycket energi vid olika faser i livet (och på året), men något de flesta löpare är överens om är: man ångrar sällan ett pass!

Min kurs hjälper dig att kickstarta din löpning när du behöver lite extra motivation. I hela 11 filmer får du bland annat:

✔️Mina bästa tips för att göra din löpning rolig och effektiv
✔️En topplista på mina favoritprylar jag måste ha med mig på passet
✔️Inspiration + tips om mat, lopp, vardagsträningstips och tankeknep när det tar emot
✔️Mina favoritpass att skriva ut 💪🏻😍

👉🏼 ERBJUDANDE: med rabattkoden MARATONPETRA100 får du 100 kr rabatt fram till söndag midnatt 13/10-2019. Priset blir då endast 295 kr (ord pris 395 kr). Mer information hittar du här.

Vi ses väl i kursen..? Hoppas! 🤗Löparkramar!

– Imorgon tänkte jag köra ett långpass på 2-3 timmar på morgonen.
– Oj! Hur ofta springer du egentligen?
– En tre-fyra gånger i veckan i alla fall.
– Oj….
(Låååång tystnad…)

Minns det där så otroligt väl, hur skräckslagna flera av dejterna såg ut när det gick upp för dem att jag var löpare. Minns också hur jag funderade på hur pass öppen man vågade vara på nätdejtingsajten om sin träning. Köra med öppna kort direkt, med risken att skrämma bort 99 procent? Eller tona ner det hela och låta den eventuella dejten få upptäcka själv hur pass roligt jag tycker att det är med löpning? Sååå svårt!

Det kanske sämsta man kan göra är nog att överanalysera. Bäst att vara sig själv och hoppas att det räcker en bit på vägen. Men även om man långtifrån är någon elitlöpare så är ju träningen viktig och det är inte kul att känna dåligt samvete så fort man ger sig ut på ett pass. Vilket ju risken är om man har en partner som inte tränar överhuvudtaget och kanske inte ens vet hur det är att ha ett halvnördigt intresse för en viss hobby.

Det här med att få in sin träning i ett liv bestående av heltidsjobb, kanske en partner, barn, vänner som inte tränar, skröpliga föräldrar eller vad det nu kan vara är inte alltid helt lätt. Förr om åren trodde jag att nyckeln var en partner som också älskade träning, men nu är jag inte lika säker på det längre. Det viktigaste känner jag i alla fall är att ens närmaste förstår hur viktig träningen är. Att den är avgörande för hur man är som partner, mamma, kompis eller vad det nu kan vara.

Gjorde en mini-gallup på mina Insta Stories och där tyckte 6 av 10 att det var viktigt att ens partner gillade träning. Hur tänker du? Hur viktigt är det att din (befintliga eller potentiella) partner gillar träning? Är det viktigt att ni kan träna tillsammans t ex?

Foto bilden ovan: Luca Mara

Är det något som har slagit mig extra mycket den senaste tiden är att nästan inget är som det ser ut.

Någon som nyss skrev på Facebook hur mycket de älskar sin partner meddelar en kort tid senare att de har ansökt om skilsmässa. Och den där som instagrammade om sitt underbara, hektiska företagarliv går en stund senare ut med att hen har gått in i väggen. Och så vidare.

Sociala medier är verkligen ett tveeggat svärd, det blir så otroligt mycket tydligare för varje dag som går. Vet ju själv hur extremt lite av det som händer i mitt liv som hamnar på pränt eller bild i sociala medier. Vi delar med oss av ögonblicksbilder, ofta filtrerade, som andra uppfattar som en direkt återgivning av verkligheten. Men inget kunde ju vara mer fel.

En sak är i alla fall säker och det är att jag är så tacksam över att jag fick växa upp utan sociala medier och mobiltelefoner. I plugget gick tjejer och killar omkring i nästan likadana kläder (typ brallor från JC och tröja från Rabbit) upp till högstadiet. Det fanns inga snygga, framgångsrika influencers att bli framgångs- och kroppshetsad av och man levde liksom i sin lilla bubbla. Så jäkla skönt, inser jag nu – även om man då ofta längtade bort och till något annat.

Minst en gång om dagen vill jag bara logga ut från alla sociala medier och byta jobb. Men snabbt slår jag bort den tanken. För oftast är det ändå en skön vibe i mina sociala medier. Jag lär mig saker av mina följare och av dem jag följer, saker som jag aldrig annars hade lärt mig. Jag har träffat många nya vänner och mitt liv har berikats på ett helt annat sätt idag jämfört med förr, då det var betydligt svårare att träffa nya människor på ett naturligt sätt.

Så glad över att ha sluppit använda krogen som största plattform för mitt dejtande och så tacksam över att kunna jobba med sociala medier. Men jag måste verkligen värna om mig själv, mer och mer. Det är så otroligt lätt att svepas med och känna sig dålig och misslyckad när man får ta del av andras framgångar. Säkert känner andra likadant när de ser mina inlägg. Så är det ju. Men tänk då på att det nästan aldrig är som det ser ut.

Rika människor är inte lyckligare. Människor med hundratusentals följare mår inte bättre. För det finns alltid någon som har det bättre och den tanken gäller det att acceptera. Och göra det bästa av livet – här och nu. 

Foto bilden ovan: Jonas Hansen

Nu när hösten smyger sig på och dagarna blir kortare är det många som tappar motivationen till träning. Och om de inte tappar den helt så kanske den dippar rejält. Inte så konstigt egentligen, eftersom de flesta av årets större lopp i Sverige har ägt rum och 2020 års säsong kan kännas väldigt avlägsen.

Tro mig, jag vet precis – för jag har upplevt detta många gånger. Ibland en lättare svacka och ibland, som förra året, då livet delade ut en rejäl smocka och jag inte ens orkade ge mig ut i spåret under flera månader. Trist eftersom jag ju vet hur välgörande löpning är, det handlar bara om att ta sig ut. Men ibland är den där tröskeln tyvärr väldigt hög.

Men genom åren har jag hittat en del saker som funkar extra bra för mig när motivationen svajar. Här kommer de:

1. Rensa upp i dina sociala medier
Ett sätt som har funkat väldigt bra för mig när motivationen är låg är att dölja eller avfölja träningskonton på Instagram som inte gör mig glad och peppad. Ibland har det varit jobbigt eftersom jag ju helst inte vill riskera att såra någon genom att avfölja, men det fina med både Instagram och Facebook numera är att man kan dölja eller pausa ett visst konto utan att behöva ta steget och avfölja. Och när motivationen är tillbaka igen så kan man ju alltid låta flödet komma tillbaka igen.

2. Försök hitta träningskompisar
Jag har hittat träningskompisar i löpargrupper, på träningsresor, i sociala medier– ja, till och med på krogen(!) Man vet aldrig var en riktig pärla till träningskompis gömmer sig, så håll ögonen och öronen öppna. En bra träningskompis kan ofta vara avgörande för att passet faktiskt blir av. Och man ångrar ju som bekant sällan ett pass, så det är värt att ragga runt lite för att hitta sällskap på passet.

3. Anmäl dig till ett lopp
Det finns en del lopp även när löparsäsongen går lite på lågvarv. Här hittar du en bra förteckning över lopp i Sverige. Strängnäs Halvmaraton den 23 november är jag riktigt sugen på faktiskt, har hört av löparbloggaren Staffan Dahlgren att finishermedaljen dessutom är riktigt snygg! Jag tycker det är kul att ha ett lopp ”i pipen” och anta utmaningen att genomföra loppet som ett bra, extra kvalitativt träningspass.

4. Våga justera ditt träningsupplägg
Jag vet många i min närhet som följer träningsprogram som de antingen har köpt på nätet (ett generellt program) eller ett individanpassat som de har fått av en löpcoach. Det är förstås toppen med ett program om man gillar det, men tänk på att det också kan vara stressande i perioder. Om motivationen är låg kan det vara en bra idé att skippa programmet för en tid och bara träna för att det är roligt. Kör alternativ träning, upptäck nya träningsformer och bygg upp ett sug efter att ge dig ut och springa. För jag lovar, suget kommer att komma. Förr eller senare 😉

5. Testa något nytt i löparväg
Blir det oftast samma gamla asfaltsrunda som du numera kan i sömnen? Varför inte överraska dig själv med att prova något nytt, till exempel testa ett löpbandspass i grupp på gymmet (om det finns såklart), köra ett pass på en inomhusbana (här hittar förteckning över inomhushallar med rundbana i Sverige), springa ett pass i skogen eller ta skidstavarna och kör ”älghufs” uppför en slalombacke. Det finns en mängd roliga sätt att variera löpningen på och vet du vad det bästa är? Att man faktiskt utvecklas och blir en bättre löpare av att ”chocka” kroppen med nya utmaningar.

Yes, det var mina bästa tips på att hitta ny motivation. Har du fler bra att tillägga? Kommentera gärna! Och ha kul därute!

Foto bilderna ovan: Jonas Hansen

Sugen på två härliga poddavsnitt? Då kan jag berätta den roliga nyheten att det nu finns rykande färska avsnitt av Maratonpodden och Ewerlöf & Månström att lyssna på.

Jörgen Brink råkade ut för det som ingen idrottare vill råka ut för: han tog helt slut bara någon kilometer före mål och därmed blev det kassaskåpssäkra VM-guldet i längdstafetten ett surt silver. Han var otröstlig, fick hatbrev och hånades öppet av Petter Northug. Att ”göra en Brink” blev synonymt med en saftig väggning. Men Jörgen Brink kom igen, mot alla odds. 2010-2012 vinner han Vasaloppet tre år i rad, ett år trots en bruten skidstav (!) Han är tveklöst en av våra främsta skidåkare genom tiderna och det är en stor ära att för mig att han ville gästa senaste avsnittet av Maratonpodden 🙌🏻😍 Har du någonsin tappat motivationen i din träning, då är det här ett avsnitt för dig 💪🏻Lyssna i spelaren nedan eller i poddapparna.

I senaste Ewerlöf & Månström frossar vi loss i kompressionsplagg, hur bra är de egentligen? Och vilken forskning finns i ämnet? Vi besvarar också en lyssnarfråga från Sofie som har drabbats av en stressfraktur och tvingas till två månaders vila från löpningen. Vad gör man om man drabbas av skoskav under ett lopp och hur kan man förhindra detta? Plus en massa annat såklart. Lyssna direkt i spelaren nedan eller i poddapparna.

Vad tycker du förresten om Ewerlöf & Månströms nya omslagsbild förresten? 🙂 Önskar härlig lyssning och berätta gärna vad du tyckte om avsnitten sedan!

Foto bilderna ovan: Erik Flyg och Peter Knutson