OM ATT ALLTID KÄNNA SIG FEL OCH UTANFÖR

Petra MånströmHälsa, Livet, Livsstil, Personlig utveckling, Psykologi23 Kommentarer

Jag är så tacksam över att jag för drygt ett år sedan vågade vara öppen med att jag är en sk HSP, alltså en högkänslig person. I och med pappas bortgång i juni så upplevde jag att mina HSP-drag förstärktes ytterligare.

Då har det känts extra skönt att kunna dela mina tankar och känslor med andra. Fick dessutom nyligen berättat för mig att Jessica Almenäs gått ut på sin blogg och pratat om sin HSP och jag tycker att det är fantastiskt att det pratas mer om det här personlighetsdraget.

För nej, vi inbillar oss inte! Vi hittar inte på eller överreagerar, det bara är så att våra känselspröt är extra känsliga. Precis som de flesta andra HSP:are kan jag direkt läsa av stämningen i ett rum. Jag kan få ont i kroppen av att vara i ett sammanhang där jag så tydligt känner negativa energier flöda. Och jag mår aldrig så bra som när jag får en stund för mig själv – eller när jag får vända ut och in på alla tankar och känslor hos min terapeut.

Sociala medier! Där har vi ett kapitel för sig som har sugit så otroligt mycket energi av mig. Jag blir irriterad på mig själv över vad bilder och texter jag ser i mitt flöde gör med mig. Framför allt får jag en stark känsla av att vara ensam och utanför. Det är stora kompisgäng som åker på semester tillsammans, firar midsommar och nyår. Lyckliga leenden och inga moln alls på himlen. Och då undrar jag förstås vad det är för fel på mig?

Men delvis vet jag ju svaret. Till exempel suger stora fester och mingel en massa energi av mig. Det händer därför väldigt ofta att jag tackar nej till inbjudningar och jag går hellre hem tidigt från fester än blir kvar sist. Till min stora fasa känner jag dessutom oftast en lättnad när jag har lämnat en fest. Det är klart att folk inte bjuder in mig då. Dessutom upplever jag extremt ofta att jag blir missförstådd och dömd på förhand. Som att min introverta och känsliga personlighet kan uppfattas som en arrogant och kylig fasad. Inget kunde ju vara mer fel egentligen. Den bästa festen för mig är middag hemma med ett fåtal, kanske en-två, nära vänner, mycket vin och prat inpå småtimmarna. Då njuter HSP:n i mig i fulla drag.

Tycker som sagt att det är jättebra att fler börjar prata om HSP och att människor på sikt får mer förståelse för den här femtedelen av befolkningen. Influencervärlden där jag verkar är förstås superkul, men stundtals väldigt kall och hård. Folk vill synas med ”rätt” personer snarare än att umgås folk de verkligen genuint trivs med. Sådant gör mig tokig, men också frustrerad eftersom jag själv aldrig skulle kunna göra så. Man kan direkt se på mitt kroppsspråk och min mimik vad jag tycker om någon och det har ju varit till stor nackdel för mig genom åren.

Puh! Så skönt att jag (liksom t ex Jessica) i alla fall verkar ha en sambo som är min raka motsats, vilket oftast är väldigt bra. Han tar ner mig på jorden och får mig att förstå att de där starka känslostormarna kanske inte alltid har direkt verklighetsförankring. Jag får dessutom vara mig själv till 100 procent och ni anar inte hur skönt det är. Man får liksom en fristad och rum att andas.

Fler här som känner igen sig? Som går runt med en känsla av att vara missförstådda och inte riktigt passa in? 

Foto bilden ovan: Jonas Hansen

1+

23 Kommentarer är aktiverade “OM ATT ALLTID KÄNNA SIG FEL OCH UTANFÖR”

  1. Japp, en till EXAKT likadan här. Trots att jag vet hur jag är och vad som ger respektive tar energi fortsätter jag att bli ledsen för att jag inte bli inbjuden på fester, haha. Varför skulle de bjuda mig när jag bara tackar nej eller går hem tidigt för jag hellre vill gå upp tidigt och springa än att dricka shots :-). När fortfarande en önskan om att vara en sån där lättsam, härlig spontan person med ett stort tjejgäng som älskar att umgås och festa..

    0
  2. Känner så igen mig. Speciellt nu när jag precis påbörjat en högskoleutbildning med nollning som jag tackade nej till för jag dels inte ville vara med på men hade även köpt en löparkurs som började samtidigt – jag valde löpningen. Känner mig jätteensam men vet att det inte är någon idé att gå på ex. Nollningen då jag hade tyckt det varit slöseri med tid och jag hade velat gå hem. Svårt det där med balansen av att vilja vara med men ändå inte. Tack för ditt inlägg ? Gör att jag känner mig mindre ensam ✨

    0
    1. Ah, den där eländiga nollningen! Jag hoppade också över den när jag började plugga och hamnade därmed utanför gemenskapen. Trist, men inget att göra åt. Hittade andra sammanhang att hitta gemenskap i istället.

      0
  3. I hela mitt liv har jag trivts bäst i mindre sammanhang, avskyr mingelfester. Då känner jag mig stel och bortkommen. Har alltid gått hem först från en fest, tycker inte om att dricka för mycket och längtar hellre efter att få springa ut på en morgonlöpartur. Men har inte svårt för att prata i mindre sammanhang med likasinnade. Nu är jag pensionär och gör som jag vill så var den du är Petra, och gör som du vill! Stå på dig!

    0
  4. Jag är inte (medveten om det, i så fall) HSP men känner ändå väldigt väl igen mig. Ffa gällande stora sällskap i fest och/eller mingelsammanhang.

    0
  5. Jag är en kopia av det du beskriver dig som …Alltid den som känner mig utanför, trivs i mindre sällskap, älskar min träning som ger mig energi .Inte alltid men oftast.Känner av energi direkt i rum , känne rmig obekväm och reagerar hårt ibland på mina flöden och kommentarer som kan komma.Och jag atr tyvärr åt mig ganska ofta och hårt .Jag är Så mycket HSP!

    0
  6. Det där är jag i ett nötskal! Läste ett av dina tidigare inlägg om HSP och gjorde det lilla testet på MåBra’s sida – japp, fick höga poäng på testet så nog är jag en HSP person!
    Känner av stämning/energi i ett rum på ett ögonblick, orkar inte med energitjuvar/personer som alltid kräver total uppmärksamhet vilket har lett till att jag dragit mig undan personer och tappat en del vänner. Det är tufft, speciellt som du säger – när alla har stora kompisgäng där man firar & festar tillsammans men man själv hamnar utanför. Kallprat och mingel på uteliv/fester/sammankomster kan emellanåt vara en pina – känner mig totalt malplacerad och uppfattas som tråkig och osocial. Ja listan kan göras lång!
    Nu ska jag läsa på mer om HSP och lära mig mer om det!

    Tack för du tar upp detta! Känns skönt att man inte är ensam om det!

    1+
    1. Skönt ändå att vi HSP:are verkar vara rätt många och kan stötta varandra ? HSP är ju ingen sjukdom utan en tillgång…oftast iaf, tycker jag ? Men allt har ju sitt pris…

      0
  7. Jag känner också igen mig. Jag är känslig för stämningar och märker direkt om det är något som inte är som det ska vara. Jag har lätt att ta åt mig och tänka att det beror på mig.Jag känner mig heller aldrig riktigt som en i gänget. Blir sällan bjuden på fester till exempel och har ångest inför att fylla 35 nu. Inte åldern, den är inget problem utan snarare det faktum att jag så gärna skulle vilja ha fest men kommer någon vilja komma. Min trettioårsfest blev en total katastrof, av 20 inbjudna kom 2.

    0
  8. Känner delvis igen mig, men tror inte jag har en HSP-personlighet, men visst jag är känslig i vissa lägen och känner igen mig i mycket av det du skriver. Oavsett så är det viktigt att det blir belyst, vi måste möta individer olika då vi alla är olika!

    0
  9. Jag känner så igen mig i det du skriver. Jag tyckte det var en lättnad när jag först läste om HSP och fick större förståelse för varför jag reagerar som jag gör i vissa situationer. Jag mår mycket bättre i och med det. Tack för att du tar upp ämnet.

    0
  10. Vilket intressant och viktigt inlägg som jag känner igen mig själv i SÅ mycket! Det jag tycker är svårast när det gäller HSP är just att stå upp för sina behov gentemot andra och att sätta gränser. Som högsensitiv vill man ju inte göra någon besviken, det är ju nästan det värsta man kan göra, och det gör lätt att man töjer på sina gränser och pressar sig själv ännu mer.
    Jag driver själv en blogg där jag nyss skrivit ett inlägg om hur jag försöker hantera min känslighet:

    https://mellan-raderna.com/2018/09/19/sluta-kann-efter-som-hogsensitiv/

    Kram Helena

    0
  11. Åh vad skönt att höra att det finns fler som känner som jag. Jag håller på och gå sönder just nu för det är så mycket negativ energi på min arbetsplats. Jag är helt slut när jag kommer hem, och vet inte hur jag ska hantera all negativ energi. Jag skulle behöva verktyg för att förstå mig själv , någon som har tips? Tack för att du delade med dig

    0
  12. Jag känner igen mig i allt du skriver!
    Känns som jag är tråkig bara för jag inte vill festa och vara social hela tiden.
    Känner mig enormt ensam och fel många gånger i den här ytliga världen.
    Jag trivs också bäst i mindre sällskap där man inte behöver bevisa något.
    Jag är också HSP:are.
    Vad är era bästa tips för att inte känna er fel när ni bara lyssnar inåt?
    Kram och tack för viktigt inlägg

    0
  13. Jag känner också av allt och försöker alltid hjälpa nät andra är stressade. Det sker på automatik nästan. Klarar inte stora grupper och småprat.

    Kännet när andra missförstår mig direkt och tenderar att försöka rädda situationen som bara gör det värre. Klarar inte heller fester. Älskar små sammankomster med god mat och dryck, gärna något sällskapsspel 😀

    0

Kommentera

Din epostadress publiceras inte Obligatoriska fält är märkta *