M

Nej, man måste inte köra en ironman för att duga!

av | sep 27, 2016 | Blogginlägg | 8 Kommentarer

portrait
För några dagar sedan medverkade jag i ett event där diskussionen kom in på träning. Man hade förstått att jag hade sprungit ett och annat maraton och några undrade om det ens var någon idé att ge sig ut om man bara orkade springa ett par kilometer. 
Då slog det mig: kanske finns det väldigt många därute som tänker likadant. Att det inte är någon idé att ”bara” springa en kort runda. Att det liksom inte räknas – och då kan man lika gärna låta bli. Låter resonemanget tokigt? Jag är helt övertygad om att det är många som faktiskt tänker så här.
Om man ställer sina egna prestationer i proportion till den aldrig sinande strömmen av superprestationer i sociala medier framstår de ju genast som väldigt futtiga. Då är inte steget långt till att man helt enkelt struntar i det, därför att man tror att det måste vara extremt för att räknas.
Vet ni vad? Jag blir uppriktigt ledsen av att höra människor säga att det inte är någon idé att de tränar. Jag blir också uppriktigt ledsen av vad sociala medier gör med oss, att det som syns i flödena blir till sanningar. Att definitionen av vad som räknas som ”träning” bara blir mer och mer extrem.
När jag växte upp var det coolt att springa 5 km eller milen på Maja Gräddnosloppet i Uppsala. När jag drog igång Maratonbloggen i slutet av 2009 vilade det fortfarande en aura av mystik över ännu längre lopp som halvmaran och maran. Idag? Maran har blivit dåtidens mil. Hinderbanelopp, ninjaträning, ultramaraton, swimrun och triathlon har blivit det nya coola.
Okej, jag kanske hårddrar det lite nu, men det är faktiskt så det känns. Och det tycker jag är oerhört tråkigt eftersom det tenderar att skrämma upp vanliga dödliga motionärer. För nej, man måste inte kravla upp i ottan och simma intervaller för att det ska duga. Man måste inte ens morgonjogga eller ”mosa ben på gymmet”. Och man måste inte heller cykla livet ur sig varje lördags- och söndagsförmiddag för att få kallas sig en tränande människa.
Jag vill betona att jag tycker att utvecklingen med en massa nya sporter som har dykt upp är fantastiskt rolig. Den lockar till sig en ny grupp motionärer som uppskattar naturupplevelsen och den äventyrliga dimensionen. Jag har själv testat ultralöpning och swimrun när jag hade mer tid att lägga på träning och det var superkul och givande – då. Och visst finns det triathlon, swimrun och annat även för oss vanliga dödliga motionärer.
Det jag vill säga med det här inlägget är att ingen ska gå omkring och känna att det han eller hon tränar inte räknas. För det gör det! Varenda steg räknas! Tro aldrig, aldrig något annat. Personligen har jag lagt allt annat än löpning och styrketräning på hyllan, av den enkla anledningen att jag befinner mig i en fas i livet som innebär konstant sömnbrist, mycket jobb och en ny familj. Jag vill kunna krama min son och sambo, ligga och ta det lugnt på soffan och bara varva ner – utan att känna stress över att inte hinna med träningen.
Lägg dina träningsambitioner på en nivå som funkar för DIG där du befinner dig i livet. Då brukar det bli bäst och träningen blir av, vilket ju faktiskt är det allra viktigaste. Spring lopp om du vill, strunta i lopp om du vill. Drar du dig för att springa ett långlopp bara för att du vet att du kommer att få en sämre tid än du brukar? Strunta i det och kör ändå! Och VÅGA dela med dig om din träning, tro aldrig att den är futtig! Ut på Facebook, Instagram, bloggar och annat om det du gör – OM du vill. Så att vi som inte heller orkar eller vill träna för en Ironman får fler förebilder.
Stor kram och jag är nyfiken på dina tankar i ämnet! För ämnet är viktigt, det handlar ju om vår folkhälsa.

Taggar

8 Kommentarer

  1. Anders Enqvist

    Så fetbra skrivet!
    Det största behållningen man får som läsare, det är att du vågar vika ut dig, du lyfter perspektiv som man känner igen sig i – dina nojor, rädslor, drömmar, privatliv etc – och just detta att finna sin egen bekvämlighetszon och sedan kunna vara skitnöjd med den. Nöjda OCH trygga individer, blir inte så lätt en dörrmatta för andras åsikter, utan kan istället bli en förebild för andra och finna styrka i detta.
    Du är så helt rätt ut Petra, fortsätt! 🙂

    Svara
  2. Petra

    Håller med! Jag har själv börjat träna mer regelbundet de sista 5 åren, styrketräning, powerwalks och lite löpning. Periodvis har jag tränat med en personlig tränare. Ett av hans peppande motto är ”Hur långsamt du än går/ springer passerar du den som sitter i en soffa!” Dvs, allt är bättre än inget! Allt räknas!

    Svara
  3. Susanne

    Håller verkligen med det som Anders skriver om dig!
    Jättebra skrivet Petra och det ger hopp åt alla som kanske gruvar sig för att ”vara för dåliga och inte orka springa tillräckligt långt”.

    Svara
  4. A-mamman

    Bra skrivet. Det är synd att vissa talar om hälsohets så fort de ser nyttiga recept eller bilder/inlägg om träning, för så som de flesta av oss lever idag – med stillasittande eller ensidiga jobb, stressig vardag och halvfabrikat till middag – så behövs det MER hälsa och träning, inte mindre. Men såklart är balansen viktig, man får äta sött ibland och man får vila ibland, man får motioniera måttligt istället för att svettas hårt ibland. Men jag tror hälsotrenden är nödvändig för att vi inte ska må sämre och sämre och bra förebilder är viktigt.

    Svara
  5. Anna

    Heja Petra! Ett så viktigt inlägg i den snurriga träningsvärlden. Den bästa träningen är ju trots allt den som blir av på riktigt (och inte på nätet) och då är varje steg/hopp/lyft/sving ett framsteg. När blev det så viktigt att vara en supermänniska?

    Svara
  6. Karin

    Den bästa träningen är den som blir av.

    Svara
  7. Malin

    Tror du har helt rätt att många tänker så. Jag har också uppfattat att det har blivit alltmer så att antingen tränar man inte alls, eller så satsar man på maran, Vasan etc. (sett på gruppnivå i Sverige alltså, inte bara i min egen bekantskapskrets 😉 Det riskerar ju dessutom i ett folkhälsoperspektiv att ytterligare cementera exempelvis de skillnader som finns utifrån socioekonomi idag. På så vis ingen vidare utveckling alltså!

    Svara
  8. Pia Widlund

    Håller med dig. Varje kilometer räknas och det är bättre att röra på sig lite än inte alls.

    Svara

Skicka en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Kategorier

Arkiv

Sök

Om Petra

Jag heter Petra Månström och är journalist och löpcoach. Du behöver inte springa jättefort, lyfta tungt eller prestera på något sätt för att läsa min blogg. Den vänder sig nämligen till helt vanliga människor som kämpar med att få vardagen att gå ihop. Ibland hinner vi träna, ibland prioriterar vi annat. Men vi är alla livsnjutare som tränar för att leva – inte tvärtom. Varmt välkommen hit!

Maratonpodden

Senaste inläggen