JAG – DEN OFRIVILLIGA TRÄNINGSPROFILEN

Petra MånströmKarriär, Livet, Livsstil, Löpning, Personlig utveckling, Sociala medier40 Kommentarer

Det som började med ett redaktionsmöte på Svenska Dagbladet i slutet av 2009 resulterade i att jag blev ”känd” i sociala medier-världen som en träningsprofil. En titel och ett fack jag aldrig riktigt har blivit bekväm med.

Missförstå mig rätt nu. Jag tänker inte lägga ner bloggen eller på något sätt sluta hålla på med det jag älskar. Det är bara hur ”det där jag gör” uppfattas av somliga som gör mig stressad och stundtals lite uppgiven. Ibland vill jag liksom ställa mig upp med ett stort plakat där det står:

”HALLÅ! Jag är ingen galen hurtbulle som sover med löparskorna under kudden, jag vill egentligen inte ens vara någon träningsprofil!”

Vet inte hur många gånger jag har suttit med mitt Instagramkonto (@maratonpetra) och funderat på det där med ”maraton”. En gammal kvarleva från Svenska Dagbladet-tiden då Projekt Stockholm Marathon 2010 var den röda tråden i min nystartade blogg. Nu känns maratongrejen mest bara som ett jobbigt ok, särskilt när det går dagar mellan mina träningspass. Då kan jag verkligen känna mig som en (tränings)bluff som snart kommer att avslöjas…

Missförstå mig rätt nu. Jag blir enormt glad och hedrad när jag får förfrågningar om samarbeten med olika sportrelaterade varumärken. Jag menar, jag gillar ju att röra på mig – på mitt sätt. Ibland leder inte förfrågningarna vidare till något konkret samarbete och då kan jag på omvägar få höra att uppdraget gick till någon annan känd träningsprofil. Som oftast är utbildad personlig tränare eller åtminstone har åratal med erfarenhet från att ha träningscoachat andra människor. Då kommer det över mig som en svallvåg: ”Vad håller jag på med egentligen? Vem är jag? Vad vill jag? Vart ska jag?”

På ett sätt känner jag mig som den ofrivilliga träningsprofilen. Tjejen som halkade in i löparvärlden på ett bananskal och som på något tokigt sätt har blivit kvar där. Till somligas förtret och andras glädje. Och till min egen förvirring. För när andra träningsprofiler lägger ut videoklipp på smarta övningar eller filmar när de svänger ihop en grön hälsojuice så känner jag mig mest som den trötta mamman som ”bara” orkar lägga ut bilder. Visserligen tagna och utvalda med kärlek, men ändå. Jag kan ofta känna mig som katten bland hermelinerna. Som barnet som hellre vill sitta vid vuxenbordet än leka med de andra barnen. Som träningsprofilen som egentligen lika gärna hade kunnat bli knypplingsprofil om redaktionsmötet 2009 hade handlat om det.

Tänker att ni som läser det här och på ett eller annat sätt känner till mig kanske har något klokt att säga här. Vad som helst som kanske kan så lite bra tankefrön. Jag vore oändligt tacksam för varenda vettigt ord. Kram!

(Foto bilderna ovan: Jonas Hansen)

0

40 Kommentarer är aktiverade “JAG – DEN OFRIVILLIGA TRÄNINGSPROFILEN”

  1. Det är ju just det som är skönt med att följa dig istället för de där ”proffsen”. Jag gillar att du tar träningen på allvar men lite mer casual. Inte måste träna varje dag, pratar om annat emellanåt, har en sund inställning till det mesta. Det är sådana som du som kan vara förebilder för de som tar stapplande steg mot ett mer aktivt liv eller de som tränar kanske lite för mycket för man måste kanske vågar backa lire. Du testar saker, säger ärligt vad du tycker. Lyssnar på podden, gillar samtalen.

    0
  2. Förstår vad du menar. Men glömt inte att du och det du gör faktiskt nyanserar bilden av vad en ”träningsprofil” är vilket är ett otroligt viktigt uppdrag. Om fler var som du skulle fler känna sig inkluderade i ”träningsvärlden” Keep up the good work!

    0
  3. Jag är väldigt noga med vilka jag följer på sociala medier, av den enkla anledningen att jag har varit (är fortfarande ibland) ätstörd. Det i kombination med taskig självkänslan har i yngre dagar resulterad i mycket ont mot min kropp. Jag kan liksom inte följa vem som helst i träningssammanhang på sociala medier, för det är trycker igång mina tankar.

    Men jag följer dig. För att du inte överdriver, varken mer eller mindre. Man kan springa ett långpass och äta en bulle efteråt utan att det är hela världen. Du ger inspiration för det där vardagliga och enkla.
    Jag är tacksam för att du finns på sociala medier, bland all hets och hysteri. Du behövs!

    0
  4. Det är ju bloggar som den här som alla vi vanliga motionärer vill läsa! Träning och löpning för att det är skönt och kul, inte endast träning inför nästa tävling. T.ex. tidningen Runners fokuserar galet stor del av sitt innehåll på tävling och träning för tävling, samtidigt som stor del av läsarna faktisk inte gillar att tävla.

    Fortsätt skriva som du skriver!!

    0
  5. Fina Petra, det är just den här sidan hos dig som gör att du är en så bra inspiratör. Di sätter ord på det vi alla tänker och gör. Det är viktigt med dina kloka tankar som du som tur är skriver ner. Människor har såna krav på sig i dagens samhälle så balans behövs.
    Tack för att du är precis som du är!

    Kram ?

    0
  6. Hej Petra! Det är just därför vi följer dig! Det är just därför vi fastnat för dig.
    Du ställer inga krav på oss, för dig är vi alla löpare, inte beroende på vilken fart vi springer i utan just för att vi springer.
    Vi tycker om dig och vi känner alla igen oss i dig. Du är en förebild och mångas träningsprofil.
    Keep going! Lämna oss inte i sticket ?

    0
  7. Fortsätt med det du gör Petra, du gör det fantastiskt bra. Jag är fortfarande både förvånad och förundrad att tjejen jag lärde känna innan 2010 HATADE att springa och nu är den som kanske inspirerar flest människor till att dra på sig löparskorna. Hatten av – du är grym!!!

    0
  8. Det är väl (bland annat) det som gör dig intressant att följa. Att du har en annan ingång/vardag/synsätt än vissa andra ”träningsprofiler” ? Alla är olika och alla människor behövs ?

    0
  9. Det är just det jag, och många andra uppskattar med dig, du rör på dig på ditt sätt! Du gör din grej, på ditt sätt! Du inspirerar och ifrågasätter, härligt och viktigt!
    Precis som du skrev igår, att vi ska kunna ta emot komplimanger så kanske vi också behöver tro lite mer på oss själva? Och tvivla lite mindre. Är det inte ett typiskt duktig flicka-tänk? Har upplevt den där ”bluffkänslan” själv… på jobbet, i skolan och ibland privat.. ”hur hamnade jag här och vem är jag att göra detta liksom…”
    Självklart ska man reflektera och tvivel är naturligt och på sitt sätt sunt, i lagom dos. Men jag tror att vi (ofta tjejer) ibland (lite för ofta kanske) är lite väl hårda mot oss själva bara.
    Vi som följer dig uppskattar Dig för att Du är Du och för Din grej! Ingen är som du och det är din styrka! Du är proffs på det du gör, på ett positivt sätt! So keep on doing it!!! Så länge du själv vill göra det;)

    0
  10. Härliga Petra!
    Det är ju det som gör att du är så rackarns bra! Att du är dig själv och rör på dig för att du gillar det! Du är en fantastisk löpare!
    Du vågar vara ärlig och öppen och det betyder så mycket.
    Ha en finfin dag!
    Kram Jossan

    0
  11. Hej Petra! Jag tänker spontant att den känslan du beskriver passar in på det som många ”duktiga” flickor lätt känner: ”bluffsyndromet”. Du vet: en går omkring och tänker att en inte är tillräckligt bra på det en gör, och snart kommer ”alla andra” också att märka det, och då blir en avslöjad som en bluff. Tror generellt (har absolut ingen statistiskt grund för detta) att det är nåt som främst kvinnor lider av, iaf känner jag själv igen det (på mitt eget jobb och min egen branch då och hur ”oproffsig” jag ofta själv känner mig – även om jag försöker intala mig själv att jag är lika bra som ”alla andra”, annars vore det inte möjligt för mig att livnära mig på det jag gör, jag hade fått sparken för länge sen, haha). Och vet du, du ÄR så bra på det du gör, du inspirerar så många och har en förnuftig inställning till träning, det om något är ju värt förnamnet ”maraton” 🙂 Kram!

    0
  12. Jag tycker också som alla andra att det är så skönt med en ”träningsprofil” som inte är så på hela tiden. Jag förstår ju att de andra inte vill hetsa och i stället inspirera men för mig blir det bara jobbigt i längden. Vem ska orka träna hela tiden? Springa långpass, träningspass hemma, på gymmet och så lite yoga för att inte bli stel… Jag kan bli lite uppstressad. Livet består ju av så mycket mer och det är så härligt att du delar med dig av det!!! Allt behöver inte vara så perfekt, uppstyrt och planerat, det blir som det blir helt enkelt.
    Så länge DU tycker om det du gör så finns vi här med dig! Och så måste jag ge en komplimang för dina fina bilder! Alltid så fina!!! Snygga motiv och en bra fotograf!! Kram!

    0
    1. Klokt skrivet! Igenkänning dessutom. Jag kan känna mig ”slapp” som försöker vara träningsprofil fast jag inte orkar hetsa runt med träning hela tiden. Knäppt nog går jag ofta runt med dåligt samvete som ofta beror på att jag blir uppstressad av andra flöden med ständiga bilder på pulsklockor, videoklipp på träningspass osv. Kram!

      0
  13. Jag tycker du är bra och följer dig för att du verkar vara en vanlig människa, om än känd på sociala medier. Du är dig själv, fortsätt vara det och kan du få andra att börja röra på sig så har du lyckats. Men ditt sätt att vara handlat om så mycket mer, det handlar om livet och att det inte alltid är lätt. Jag gillar att du visar den sidan också och att du ställer frågor och verkligen verkar bry dig om svaren du får. Vet inte om det här var det vettiga du ville ha, men fortsätt på samma sätt och känner du att det skulle göra dig starkare på sociala medier/blogg så utbilda dig till PT lr löpcoach (kanske du redan är? har dålig koll) men jag tycker du duger fint som du är! ?

    0
  14. Fast det är ju det som är så skönt med dig och din stil! Du kommer inte ifrån ”elitträningsbakgrund” och har 20 års löpning i kroppen. Du visar att oavsett ålder eller social status i livet kan vilken kvinna som helst nå de höjder hon själv bestämmer sig för, oavsett om det är prestationsinriktad marathon eller att faktiskt genomföra ett marathon eller en mil eller springa för glädjens skull. Du visar för oss andra att loppet inte är kört bara för att man inte tränat stenhårt sedan barnsben. Framåt är framåt oavsett fart! Fortsätt så 🙂

    0
  15. Du är en av de få jag faktiskt följer på Instagram och som jag känner att det ger mig något. Du har fått upp mig från ett träsk där jag pressade mig alldeles för hårt och allt handlade om tider och fart. Varje gång jag sprang kände jag mig stressad och dålig och det slutade med att jag tappade glädjen i all träning och kunde inte springa mer. Men efter att jag börjat följa dig och läsa dina kloka råd så har jag börjat springa igen och jag tar aldrig tiden, mäter ingen sträcka, ingen press, bara en otrolig glädje att jag faktiskt kan springa igen! Du är toppen Petra ?

    0
  16. Har följt dig under DN tiden, tappat bort dig i socialamedie ”bruset” och hittat dig igen.. och tänkte när jag såg ditt instagramkonto fyllt av proffsiga snygga löparbilder, ”det liknar men kan det vara”, (?) denna för mig ”nya” Instagram maratonpetra är ju ett löparproffs och den som jag följde då var nybörjare. Men just detta har gett mig ny inspiration att vi väljer vem vi vill vara eller vem vi vill bli och du är toppen som inspiratör både som superproffsiga maratonpetra och som nybörjarlöparen Petra. Även om sanningen (enligt dig) kanske ligger mitt emellan (?). Eller kanske proffs en dag och ”nybörjare”/motionär en annan? Men samarbetspartners som vill nå breda träningssverige borde appelleras av dig som lyckas inspirera både nybörjare och elit !? Vilken guldkombo tänker jag. Och tänk inte så mkt på etiketter utan kör din grej utifrån vad du känner för, en dag i taget. Viktigast är att vara sann mot sig själv tänker jag..❤️?? #keepupthegoodwork

    0
    1. Tack fina!! Jag kör min grej, det är säkrast eftersom det är det enda jag kan. Det var iofs SvD och inte DN, men du är långtifrån den första 🙂 Stor kram!

      0
  17. Vad är en träningsprofil ? någon tränat fobollsknattat i ur och skur på någon sunkig gräsplan eller någon pellejöns med tvättbräda som har en träningsblogg ? Marathonpetra och även Marathonmia ät lite roliga namn ! Och ni har ju sprungit några meter du duger Petra

    0
  18. Det absolut viktigaste är att man tycker om det man gör. Alltså verkligen TYCKER OM det man gör. Man vet att man tycker om nåt när man Får energi av det man gör. Sen tycker jag det här med att sortera sig själv och andra i olika roller är onödigt och bara sätter press på sig själv. Ha en fin dag!

    0
  19. Anledningen till att jag följer dig är att du tänker likadant som jag, jag gillar att röra på mig för hälsans skull och tycker det är sjukt roligt att springa lopp ( även om jag under flera lopp starkt ifrågasatt vad jag håller på med) men är inte intresserad av att späka mig och ta min träning till andra (ohälsosamma) nivåer. Man är ju inte en tränande robot utan har ett liv utanför träningen också. Jag tycker det är helt ointressant att lösa om alla träningsprofiler som bara dricker fruktjuicer och visar magrutor och allt som hör till…jag blir betydligt mer inspirerad av dina personliga inlägg där du skriver om sådant som jag kan identifiera mig med. Fortsätt att köra din grej och vara du, det är du bäst i världen på! 🙂

    0
  20. Alla känner vi oss som blogg ibland Det jag verkligen gillar och inspirerar mig är att du är en kvinna som tränar efter dina förutsättningar och jag brukar lyssna på dina poddkast. Tycker det är inspirerande och kan tänka att mycket handlar om din egen syn på dig själv… åtminstone jag ser dig som en stark driven kvinna med mål som kommit långt i livet… bananskal finns inte. Du har jobbat dig dit du är idag

    Mvh Therese Ålstig

    0
  21. Alltså det är ju för att du är du som man vill följa dig. Du känns äkta helt enkelt. Vet andra profiler som gör saker bara för att lägga ut på insta utan själ eller mening och det genomskådar man snart och orkar inte följa. Du verkar vara samma person både på insta, på bloggen och i poddarna. Poddarna älskar jag också! I din egna ställer du roliga frågor och oavsett gäst så blir podden intressant. Din podd med Malin vill man (jag) ju flytta in i. Jag skulle kunna ställa frågor till er i flera dagar tror jag. Kul va? Haha. Ring så kommer jag.
    Men känns marathon namnet som ett ok så plocka bort det. Petra Månström är du för alla oss följare, både med och utan marathon. Ta hand om dig! ❤️

    0
  22. Hej!
    Jag följer dig för att du känns äkta, autentisk och väldigt mänsklig. Du sätter ord på tankar och funderingar som jag kan känna igen mig i. Fortsätt precis som du gör!
    Det är precis det där att du inte försöker vifta med pekpinnar och inte har alla svar på allt alltid som gör att jag vill följa dig.
    Go Girl!!

    0

Kommentera

Din epostadress publiceras inte Obligatoriska fält är märkta *