”Vi blir 23 stycken på julafton. Hur många blir ni?”
Hennes ord ekade i mina öron en bra stund efteråt. Minns hur jag där och då stelnade till och zonade ut.Fick en klump i halsen. En svårgreppbar känsla av otillräcklighet, övergivenhet och misslyckande spred sig i kroppen. Ångest.
Alla större högtider gör mig lätt illamående. Midsommar och nyår för att det är då ens förmåga att fixa sig ett stort umgänge dras ut i ljuset. Julen för att ens förmåga att lyckas med sin familjebildning och sina övriga familjeband blir så påtaglig. De som mår bra mår ännu bättre av högtider, medan de som redan mår dåligt mår ännu sämre. Det är i alla fall så jag upplever att det är.
23 personer! Inte ens om jag samlade alla mina vänner med respektive samt mutade ett gäng främlingar skulle jag knappast komma upp i den siffran. Kände mig så sjukt jäkla misslyckad även om jag med huvudet vet att det inte bara är jag som kan styra över det där. Den där släkttäta superjulen som i filmer och media målas upp som något slags ideal är ju långtifrån allas verklighet.
Jag älskar min lilla familj och är så tacksam över den. Blir också arg på mig själv för att jag låter mig påverkas av hur andra har det. Jag menar, är massa folk i huset på jul samma sak som en bra jul? Både ja och nej kanske. Men människan är ju ändå ett flockdjur och rädslan för att bli ensam och övergiven är stark hos många av oss.
Hur tänker du som läser det här kring jul? Dela gärna. Kram!
Vi har alltid firat i liten skala med min släkt (endast min familj som hade barn) när jag var liten. Var alltid avundsjuk på alla som hade stora släktfrianden. De hade kusiner att leka med, och jul-lekar. Och vi, det var jag och mina äldre bröder, far- och morföräldrar och en moster.
Nu när vi firar med min mans familj så är vi 9 barn i ålder 3-10 år och 10 vuxna. Med en gammal utbränd hjärna så insåg jag hur fin ”covidjulen” var där vi bara firade med närmaste familj (2 vuxna 2 barn) hur mycket mer lugn och harmoni det blev. Inget stress med mat, fika och paketöppning. För det är väl det julen handlar om, lugn och ro med de närmaste… inte kaos vid paketöppningnen, stressen att få fram all mat och hinna fixa disk och fika under Kalle anka. Blir nästan stressad av att bara skriva om det nu 😅 vill önska dig en fin och harmonisk jul
Jag blir bara stressad av att höra om stora familjesamlingar. Är så glad för vår lilla familj, så helt ärligt, om någon sa till mig att ”vi blir 23” så skulle jag bars tänka tack gode gud att det inte är jag. Men har full förståelse för de som tänker tvärtom.
Vi har alltid firat jul med mina syskon, mamma/pappa med respektive och några barn, har varit helt kanon. Nu gick mina båda föräldrarna bort under 2021 men vi syskon firar fortfarande med respektive i enkelhet och lugn o ro, så vill jag ha mina jular för det ska var en tid för återhämtning efter stress man har i vanliga fall. Därför gillar jag julen.
Vi kommer vara 20 pers hemma hos oss i år och jag drömmer mig längtansfullt tillbaka till covid-jularna då vi var max 10 och man som värd faktiskt hade tid att sitta ned och prata med gästerna. Att ha en stor släkt är superlyxigt men jag träffar dem helst i små portioner åt gången! ❤️ Tack för att du delar med dig om dina känslor och tankar 🙏🏻
Jag säger tack för att vi inte är 23 på jul. Med den mängden blir det allt annat än vilsamt och för mig ska julen vara en lugn tillställning.
Vi väljer att fira jul på vårt sätt. Vi köper den mat vi vill äta, och det vi gillar. Det blir väldigt lite av julmat. Är tacksam för att våra barn kommer hem en stund oavsett om det är på julafton eller på någon annan dag.
Jag förstår både små och stora jul firande och många eller få firande.
Jag anser att en lyckad jul blir det om man får fira jul på det sättet man själv vill. Ingen annan ska påverka en negativt för att man har stort eller för den delen ett litet jul firande.
Vi ska ha både och. Vi kommer va 20 st här lille jul, då är det min sida, syskon med familjer, mina föräldrar, min mormor och morfar, min mammas kusin med familj som är uppväxt hos min mormor, sen sitter vi själva julafton, sen ska vi fira med min farfar och faster på juldagen och sen med mina svärföräldrar Annandagen. Sen nästa är det ett betydligt mindre firande alla dagar. Jag är van sen barnsben med stora och små julfirande så det är inget som stressar mig eller suger energi av mig. Jag är bara så himla lycklig över att man faktiskt får vara med en jul till, för alla har inte privilegiumet att få fira just en jul till eller en annan högtid till. Däremot så suger det energi att jag jobbar natt julafton, juldagen och Annandagen. Men så är det i vården. Och jag har valt det yrket för våra äldres skull.
23 ger mig ångest! Gud så jobbigt. Nä så skönt med en liten njutbar jul 🙂
Vi är 16 när hela familjen är samlad (jag, 3 syskon, våra respektive, våra föräldrar samt mina syskonbarn). Vissa jular firar vi i den konstellationen och andra i andra konstellationer. Jag är väldigt tacksam att ha en stor familj som står mig nära, men kan verkligen se fördelar med julfirande i både stora och små konstellationer. Det är roligt att vara med många man tycker om och känna den värmen, men det blir också ett helt annat tempo och intensitet. Både måltider och julklappsutdelning tar ganska lång tid, och det blir dyrare för dem som man är hemma hos (även om man har knytis på själva julbordet och julgodis etc kostar ju frukostmat och annat, vi brukar ses ungefär 3 dagar då alla bor kvar) och om några bråkar eller är i en sämre period i tillvaron blir det ibland jobbigare när man är så många. När vi varit färre blir det enklare logistik och lättare med fler långa samtal. Jag tror inte man ska hänga upp sig på om man är många eller färre som firar ihop, utan vara glad om man har några som man står nära och har mysigt med. Närhet och djupa och glada samtal har väldigt lite med kvantitet att göra! Hoppas du får en fin jul!
Jag förstår va du menar. Har aldrig firat med mycket folk. Tyckte kanske förr att det skavde lite. Men idag hade jag lätt kunnat svara: ”Åh jag hade fått panik med så mycket folk” och lätt kunnat stå för det. Näh fy för att tillbringa hela julafton tillsammans med diskmaskinen
Vi blir som vanligt bara jag och min partner. Ofta åker vi bort över julen (camping, bor på södra halvklotet så vi har sommar), men i år blir vi hemma och åker bort i januari i stället. ”Firar” inte jul, dvs inga paket och ingen julmat, men har en liten gran, lyssnar på julmusik och tänkte ställa mig och baka en plåt pepparkakor i dag, har redan gjort degen så vi vill ta med oss till campingen.
Nytt för i år blir att hjälpa till att dela ut mat till de som inte har, känns bra!
23 personer nej tack. Minns mest mest med fasa jularna när barnen ihop med kusiner och fler släktingar och barn fick mängder av julklappar sådär som mindre barn ofta får, och de knappt hann ta in vad de fått innan det var dags att öppna nästa paket och tillråga på allt skulle ett paket åt gången öppnas vilket gjorde att julklappsöppningen kunde ta 4-5 timmar, huvaligen! Och trångt och högljutt, saker överallt och stress. Nej, trivs mycket bättre med ett mindre firande, färre paket och numera barn som är unga vuxna 🙂 Vi firar med svärföräldrar och svågerns familj i år, det räcker gott så. God fridefull Jul!
Min man har många syskon så vi brukar bli många på julen. Var så skönt under pandemin när vi istället var färre. När jag var barn var det jag och min bror, mina föräldrar, min farmor och hennes goda vän. Alldeles lagom tycker jag. Ett så stort firande som 23 personer låter bara jobbigt för mig. Förra året var jag tvungen att gå undan en stund för att samla ny energi.
Som barn var vi ca 20st hemma hos oss. Älskade det! Sen kom det skilsmässor, åldern tog mor- och farföräldrar och jag blev vuxen. Sedan 20 år ca tillbaka firar vi endast med mina föräldrar. Vi är fem… jag sörjer så mycket barndomens jular men försöker njuta av det kravlösa med senaste årens firande.
God jul och ta hand om dig/er!
En stilla jul med thé och smörgås, lite Janssons frestelse och mycket kyrka hade passat mig fint. Men julafton med lilla familjen, några barn och barnbarn, Max 10 pers är också ok.
Det är så otroligt upphaussad stämning till jul. Allt ska tindra, alla ska vara lyckliga men det är ju en stor fet lögn. Livet är livet – oavsett dag eller högtid.
Hos oss får man knäppa upp knappen, ta av strumporna och somna i soffan i en hög. Inget konstigt alls.
Får julångest när jag hör hur många alla andra verkar vara😒. Iår blir det jag, mannen och dottern. Vi är en liten familj och har tyvärr ingen bra kontakt med mina systrar som firar ihop. Har alltid haft ångest över att inte kunna erbjuda mitt barn en större familjejul. Iofs verkar hon idag 21 inte längta efter det, bara min noja. Ska försöka göra det bästa iafl🎅🏽🤶🏻❤️
Känner mig ofta misslyckad som vän då jag inte har ett stort umgänge att fira nyår och midsommar med. Avskyr dom högtiderna! Att fira jul med min lilla familj på 6-9 personer känns perfekt. Det är när man förväntas ha ett jätteumgänge som jag mår skit…… Flyr iväg någon annanstans där det inte finns folk med förevändningen att det är så jag vill ha det, fast jag egentligen känner mig utanför och misslyckad. Kanske är vi många som egentligen har svårt med att leva upp till det perfekta firandet av alla årets ”måste” helger?