Finfina backintervaller – check!

av Petra Månström | feb 19, 2016 | Blogginlägg | 7 Kommentarer

Nästa vecka ska jag springa halvmara på Seychellerna och jag har förstått att bansträckningen ska vara kuperad. Kuperad bana, värme och hög luftfuktighet…
Hmm, hur tränar man inför det mitt i svensk vinter? Eftersom jag är urless på det väglag som står till buds för Stockholms löpare just nu (halt, halt, halt) så ställde jag mig på löpbandet på Nordic Wellness i närheten av där jag bor.
På vägen dit bestämde jag mig för hur passet skulle se ut:
15 minuter uppvärmningsjogg i lugnt fart
3 x 5 minuter löpning i 5 % lutning (distansfart) – 1 minut joggvila i 0 % lutning mellan varje intervall
2 minuter lugn mellanjogg
2 x 3 minuter löpning i något snabbare än tröskelfart (0 % lutning) – 1 minut joggvila mellan varje intervall
10 minuter nedvarvningsjogg i lugn fart
Stretching
Några förklaringar:
Distansfart är helt enkelt tempot jag har på mina distanspass, alltså lugn pratfart. Tröskelfarten är en fart som kan beskrivas som ”behagligt jobbig”, den farten då kroppen transporterar bort lika mycket mjölksyra som den producerar. Här får man känna sig fram, känn efter mer hur farten känns än vad bandet visar för hastighet. Det är din upplevelse och känsla som är viktigast, inte hur snabbt det går. Det här är ett riktigt bra pass som ger såväl fin styrketräning för löparmusklerna som fartträning. Extra bra mental träning att springa de snabba partierna på trötta ben. Helt enkelt toppen att köra under den uppbyggande perioden så här under vintern.
Det var riktigt skönt att få ta i lite, svetten lackade och jag var helt slut efteråt. Fast på ett bra sätt, nu vet jag att middagen kommer att smaka extra bra. Har du tränat något idag? Vad blev det i så fall?
(PS: Den snygga yogamattan som jag stretchar på i bilden ovan kommer från svenska företaget Grounded Factory. DS.)

Facebook Tweet Pin LinkedIn Print

Taggar

7 Kommentarer

Martina på februari 19, 2016 på 5:02 e m

Drygt 6km behaglig löpning… På kuperad delvis isig asvaltsväg i skogen…. Jag insåg precis att 6.30 tempo är ett tempo jag antagligen skulle kunna springa rätt länge i, det va liksom behagligt hela tiden även om det stundtals gick brant uppför och naturligtvis långsammare så kändes det som att jag hade kunnat springa länge… (Får testa på hemmaplan någon gång där jag har valmöjlighet att springa längre, här i skogen är det springa å vända vilket är rätt trist)

Svara
- Petra Månström på februari 19, 2016 på 5:33 e m
  
  Vilken härlig känsla!
  
  Svara
Anna på februari 19, 2016 på 8:18 e m

Jag lyxade till det med två pass idag! 10 km löpning på lunchen, och ett crossfitpass efter jobbet. 🙂

Svara
- Petra Månström på februari 19, 2016 på 10:31 e m
  
  Härligt!
  
  Svara
Isabelle på februari 19, 2016 på 8:26 e m

Hur fungerade löpningen för dig i början av graviditeten? Jag är tämligen nygravid och sprang en kort runda idag. Förutom att ryggen gör ont nu (antagligen broddarnas fel) flåsade jag som en bättre blåsbälg. En kräkpaus efter en kilometer fick också plats. Efter tre kilometer gav jag upp och sprang hem och sov istället. Kroppen orkar INGENTING! Jag har inte haft några problem att springa tidigare, inga alls. Är det bara jag? Blir det bättre? Ska jag känna mig lungsjuk fram till hösten?

Svara
- Petra Månström på februari 19, 2016 på 10:31 e m
  
  Hej Isabelle! Grattis till graviditeten! Och jo, jag känner igen mig i det du beskriver. Det är väldigt vanligt att känna så eftersom blodvolymen i kroppen ökar snabbt och kräver syre vilket gör dig trött. Men för min del blev det bättre under andra trimestern, kanske blir det så även för dig. Löpningen fick jag lägga på hyllan efter vecka 20 ungefär. Kram!
  
  Svara
Isabelle på februari 20, 2016 på 12:01 f m

Fyra veckor kvar alltså. Jag håller ut och hoppas på bot och bättring. Framförallt vore det trevligt att kunna gå till t-banan utan att stå och flåsa 😉
Tack förresten!

Svara

Skicka en kommentar Avbryt svar

Kategorier

Arkiv

Sök

Om Petra

Jag heter Petra Månström och är journalist och löpcoach. Du behöver inte springa jättefort, lyfta tungt eller prestera på något sätt för att läsa min blogg. Den vänder sig nämligen till helt vanliga människor som kämpar med att få vardagen att gå ihop. Ibland hinner vi träna, ibland prioriterar vi annat. Men vi är alla livsnjutare som tränar för att leva – inte tvärtom. Varmt välkommen hit!