mammakropp

”Att vara gravid är att bli fet – överallt”
”Mammorna visar allt – för att stötta varandra”
”Jessica Simpsons nytrimmade mammakropp”
”Vi gillar våra mjuka magar”

Puh. Jag blir alldeles matt. Det är inte lätt att vara gravid, känslig, hormonell, före detta ätstörd och ha ett yrke som går ut på att man sitter mitt i nyhetsflödet. Det är helt enkelt omöjligt och jag kan inte heller värja mig mot all information som kablas ut. Och likt en målsökande robot söker mina ögon upp just de där orden som just nu är så laddade för mig, det vill säga det mesta som har med graviditet och kroppen att göra. Blir lika fascinerad som stressad över rapporter om bloggare och andra kändisar som blixtsnabbt har kommit i superform igen efter att ha fött barn. En månad efter förlossningen sitter de gamla jeansen som gjutna.

Jag stryker bort en kanelbullesmula ur mungipan och fortsätter att läsa, nu en krönika av Malin Wollin: ”Vi fasar för att som många av våra mödrar leva resten av livet med våra gravidkilon och dessutom prata om det tills vi går ner dem när vi är 80 bara för att dö när vi är 81.” Och Cissi Wallin som bloggar om just nämnda Wollin: ”Ogillar starkt att kommentera enskilda kroppar, men att se ut som Malin Wollin i kroppen efter att ha fött fyra ungar är nog ganska få förunnat. Om man nu ser till dom rådande idealen.” Hamnar på någon artikel där Olga Rönnberg, expert på träning för just nyblivna mammor, förklarar hur man ska komma i form efter graviditeten. Bläddrar förbi andra PT-bloggar där det pratas om hur man ska trimma de förslappade magmusklerna efter att ha klämt ut sin knodd.

Suckar tungt. Det går runt i huvudet. Jag vet inte riktigt vad jag ska tänka eller göra, bara att ämnet mammakroppen är oerhört laddat. Varför är det egentligen så? Varför är inte manliga kulmagar lika laddade? Och kan någon förklara vari fascinationen för dem som blixtsnabbt kommer i form igen efter att ha fött barn ligger? För just nu är jag bara förvirrad.

Share: