M

REGGAE MARATHON 2017 – RACE REPORT!

av | dec 5, 2017 | Resor | 21 Kommentarer

Reggae Marathon. Smaka på ordet – visst är det svårt att inte bli sugen? Det här var ett lopp som stod högt upp på min önskelista och i lördags fick jag äntligen snöra på mig löparskorna och ge Negrils gator vad de tålde – häng med!
Den stora frågan dagarna före loppet var vilken distans jag skulle välja. Helst hade jag velat springa maran, men till slut insåg jag att det inte vore så smart med tanke på att jag fick slutgiltigt besked om att den här resan skulle bli av för cirka två veckor (!) sedan. Lägg värme och hög luftfuktighet ovanpå det och vi snackar extremt plågsamt, inte bra för varken kroppen eller de närmaste månadernas träning. Med andra ord: valet föll på min favoritdistans – halvmaran! Det är nämligen så fiffigt ordnat att de som deltar i arrangemanget kan välja mellan helt maraton, halvmaraton och 10 km.
Reggae Marathon 2017
Reggae Marathon 2017
Den stora nackdelen med att springa långlopp på de här breddgraderna är att man måste starta VÄLDIGT tidigt för att löparna åtminstone ska få en hyfsat uthärdlig temperatur inledningsvis. Starten i Reggae Marathon (alla distanserna startar samtidigt) gick 5.15 och vi var på plats en dryg timme i förväg, då hade jag varit vaken sedan strax före tre. Puh! Visst är det imponerande att kroppen ens orkar få på sig ett par löparskor så pass tidigt..?
Men det var omöjligt att inte ryckas med av den uppsluppna stämningen i startfållan på vägen i höjd med Long Bay Beach Park. Reggaemusik på högsta volym, en svag doft av ”ganja” och liniment, sorl på världens alla språk, förväntan i luften. Själv upplevde jag den där för långlopp så typiska känslan av att ”Borde jag ha gått på toaletten en gång till?” och ”Oj, vad magen känns aningen konstig.” Hmm, inte undra på med tanke på att jag bara ätit en energikaka och kaffe till ”frukost”. När startskottet ljöd försvann dock alla tankarna och jag var bara här och nu.

Iväg i mörkret, kryssa fram mellan löpare, hitta sitt tempo, njuta av stämningen och lätta steg med vetskapen om hur tröttheten sakta men säkert kommer att smyga sig på allteftersom. Men just nu: flyt! Sprang förbi rätt många löpare och kände mig stark, det var tätt mellan vätskestationerna och jag fick i mig sportdryck direkt. Greppade två påsar vid varje station, en med sportdryck och en med vattnet. Delar av vattnet hällde jag sedan över huvud, handleder och nacke – snacka om skillnad i några hundra meter! Skönt!
Löparna springer i en loop, 10-kilometersloppet gör en halv loop, halvmaran en hel loop och maran två loopar. Men eftersom en dam i mediatältet hade förklarat bansträckningen fel för mig uppstod förvirring vid första vändningen. Skulle alla springa här eller bara millöparna? Löpare omkring mig såg också frågande ut och funktionärerna vi frågade skakade på sina huvuden:
”Just keep running!” svarade de bara.
Okej, lika bra att mala på då och hoppas på det bästa. Med jämna mellanrum stod bilar parkerade med stereon på högsta volym och reggaemusik som strömmade ur högtalarna. Inspirerande! Men det var mentalt knäckande att passera målområdet och veta att jag hade lika mycket kvar att springa. Bara att kämpa på, drog i mig en gel och insåg att solen var på väg upp snart.

Efter ytterligare några kilometer var solen uppe och kampen började, precis som under alla andra tropiklopp jag sprungit. Stegen blev tunga, frekvensen lägre och tungan hängde i backen trots flitigt intagande av sportdryck. Kom på mig själv med att längta till svenskt vinterväder med sval, torr luft. Blev passerad av några löpare, men fick nya krafter efter halvmaravändningen. Nu var det vara en fjärdedel kvar, kom igen nu!
Det kändes som att jag ökade tempot lite nu, men förmodligen var så inte fallet. Men hur som helst hade jag målvittring nu. Kämpade på, kände hur svetten bara forsade över huden och längtade ihjäl mig efter mål. Tackade min lyckliga stjärna för att jag hade bestämt mig för halvmaran, hade inte den minsta lust att köra ett varv till på detta Reggae Marathon. Puh!

När målområdet äntligen närmade sig kom det tårar i ögonen. Målspurten är ett väldigt känslosamt moment för mig, jag blir påmind om att vi är här och nu och vad kroppen faktiskt klarar av. Det är stort. Att dessutom få pussa familjen, dricka läskande kokosvatten ur en pinfärsk kokosnöt, lägga en packe is på nacken och senare få reda på att jag kommit på en hedrande 22:a plats av 282 damer i halvmaratonklassen – det gjorde min lördag!
Reggae Marathon, du måste testa! Och kolla medaljen ovan, bara den är värd resan hit! Ya man! 😉
Foto bilderna ovan: Jonas Hansen

Taggar

21 Kommentarer

  1. Cindy

    Härligt Petra, starkt jobbat! Tack för att du delar med dig, älskar racerapporter ?

    Svara
  2. Ywonne

    Kul att läsa, grattis igen till ett bra lopp. Jag har bl a gjort 3 halvmaror i Kalifornien och det är tidiga starter där också och så fina medaljer!

    Svara
    • Petra Månström

      Åh, vad kul! Vilka lopp är det? Blir sugen på ett lopp i Kalifornien!

      Svara
  3. Charlotte

    Starkt jobbat! Så cool medalj. Kul att läsa dina rapporter. Ser fram emot min första halvmara utomlands i april. ???‍♀️

    Svara
  4. Susanne

    WOW! Det är som du skriver, kroppen är en imponerande manick! Jag blir otroligt imponerad och dessutom inspirerad av dej och det du delar med dig av!
    Fortsätt så!?

    Svara
  5. pilla

    Snyggt gjort! Du gjorde rätt som valde halvmaran 🙂 nästa år vill jag också springa den. On my bucketlist!

    Svara
    • Petra Månström

      Tackar! Du måste testa detta lopp och halvmaran är klart bästa distansen i detta klimat! Efter helmaran blir man ju helt utslagen…

      Svara
  6. hopihopi

    Åh, vad jag blir sugen på att springa lopp igen när jag läser det här 🙂

    Svara
  7. Annika

    Starkt jobbat snygga, starka kvinna!
    Klockslaget och värmen säger att jag nog haft svårt, eller åtminstone svårt till en bra tid. Gosh!!
    Blir dock väldigt sugen på lopp, som alltid, när jag läser dina rapporter. Nu när maken min springer (ifrån mig) så kanske vi kan få till ett lopp utomlands. Så jädra kul verkar det vara!!!

    Svara
    • Petra Månström

      Tack fina! Ni måste verkligen testa ett lopp utomlands! Det är så himla roligt!

      Svara
  8. Annika

    ..och varför har man alltid de där nervösa, stressade mag-känningarna innan start?! Hög igenkänningsfaktor på den! Sen när man rullar iväg försvinner allt det där tycker jag.

    Svara
  9. Rebecka

    Wow, så härligt och grymt med 22:a-platsen ju!

    Svara
  10. Trail & Inspiration

    Heja dig!!
    Ja, riktigt cool medalj! För att inte tala om att dricka kokosvatten ur nöten. Häftigt. 🙂

    Svara
    • Petra Månström

      Jaa, det var så gott att få läska sig med det supergoda kokosvattnet!

      Svara
  11. Jenny

    Du är en sån jäkla inspiration!

    Svara

Skicka en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Kategorier

Arkiv

Sök

Om Petra

Jag heter Petra Månström och är journalist och löpcoach. Du behöver inte springa jättefort, lyfta tungt eller prestera på något sätt för att läsa min blogg. Den vänder sig nämligen till helt vanliga människor som kämpar med att få vardagen att gå ihop. Ibland hinner vi träna, ibland prioriterar vi annat. Men vi är alla livsnjutare som tränar för att leva – inte tvärtom. Varmt välkommen hit!

Maratonpodden

Senaste inläggen