M

På flygplatsen blev jag officiellt småbarnsförälder

av | jan 21, 2016 | Personlig utveckling, Resor | 4 Kommentarer

flyg

Så här såg det ut när Adrian begick flygpremiär tidigare idag. Foto: Petra Månström.

Tidigare har jag bara iakttagit dem med visst medlidande. I mitt stilla sinne känt tacksamhet över att inte behöva stå där med stressad blick, mängder av packning hängande över axlarna och ett skrikande knyte i famnen eller i handen.

Varit glad över att kunna luta mig tillbaka och läsa medhavd tidning och dricka en kopp cappuccino istället för att trösta en otröstlig och ständigt hungrig bebis. Förträngt att jag en vacker dag kanske kommer att vara den i vars kläder andra känner tacksamhet över att inte vara.

I morse var jag där. Jag blev officiellt småbarnsförälder, det kändes i hela kroppen att jag bytt fas i livet. På riktigt. Varför precis just nu kan jag inte svara på. Men det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Vi rullade in på Bromma flygplats (med flygbussen, fanns ju inget taxibolag som kunde erbjuda en bil med babyskydd…), tog loss barnvagnens liggdel och checkade in den och själva barnvagnen. Plus några väskor till. Fick värmande blickar av personalen i säkerhetskontrollen, hörde meningar som ”Kolla, vilken söt bebis!” och ”Guuuud, så gullig!” Vi räckte fram medhavda tetraförpackningar med ersättning och en snabb scanning senare var de godkända och vi kunde passera.

Vi slog oss ner på flygplatsens fik, Adrian var då lite grinig men efter att vi matat honom så somnade han och började ganska snart snarka högt. Vi boardade planet, spände fast säkerhetsbältena och fick värmande blickar av flygvärdinnorna. Det är något visst med så där små bebisar, särskilt när de sover och är gulliga… Planet startade, Jonas och jag höll andan – men Adrian fortsatte att sova. Det gjorde han fram tills att vi klev in på hotellrummet i Malmö.

Jag inser att vi haft en mjukstart på vårt resande med vår son. Jag vet att det inte alltid kommer att gå så här lätt. Men just nu njuter jag av att det faktiskt KAN gå bra. Det behöver inte vara stressat, kaotiskt och irriterat. Och det är en skön vetskap för en otippad mamma!

Taggar

4 Kommentarer

  1. Annika

    Jag har bara bra erfarenheter av att resa med små barn . Dom brukade somna. Det var ganska tungt eftersom dem sov i knät. Och man kan inte gå och kissa. Numera när han är fem , då har han ipaden. Och vägrar sova.

    Svara
    • Petra Månström

      🙂

      Svara
  2. Kjell.Nilsson

    Det här är ej min personliga reseblogg skulle kunna skriva en bok om
    alla vår flygresor hihi inkl inrikesflyg Tanzania,mängder av SAS-jackpott inrikes
    det var billiga biljetter som ej längre finns. Bergränsar mig till fem punkter.

    1.Ofta går det bra men självklart är man orolig första gången
    man flyger med barn.
    2.Flybolagen har problem med vuxna ej med barn det är mindre fylla
    men många som är lite pruttfulla och tjafsar om placering i planet,
    verkat somnat på WC (sparka på dörren)
    3.Man fokuserar på barnen glömmer sig själv innan resan ät ordentligt,försök sova räkna
    inte med att kunna äta på planet vid längre resor ingen hit att stressa sista veckorna
    innan drömresan
    4.Reser man till ett annat land så är det ej Sverige ! ta en koll ,mestadels fri sjukvård
    EU fixa intyg från F-kassa mindre krämpor ordnar sig.
    5. Begränasar mig till en varning passagerare trycker in all världens bråte inkl.
    taxfree sprit i luckan ovanför sätet,Alltid bråttom o kaos när man landat varför ?
    det tar ju en stund innan man få lämna planet.Sitt kvar och ha koll det brukar ramla
    ner lite av varje ! vill inte inleda resan med ett helrör vodka i skallen …

    Svara
    • Petra Månström

      Vad skulle jag göra utan dig, Kjell! Tack för tips!

      Svara

Skicka en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Kategorier

Arkiv

Sök

Om Petra

Jag heter Petra Månström och är journalist och löpcoach. Du behöver inte springa jättefort, lyfta tungt eller prestera på något sätt för att läsa min blogg. Den vänder sig nämligen till helt vanliga människor som kämpar med att få vardagen att gå ihop. Ibland hinner vi träna, ibland prioriterar vi annat. Men vi är alla livsnjutare som tränar för att leva – inte tvärtom. Varmt välkommen hit!

Maratonpodden

Senaste inläggen