”Nu jäklar ska han få se vem som kan springa”

lopare_lila

Foto: Pixabay.

För några dagar sedan fick jag ett mejl från en läsare som berättade om en sak jag själv råkat ut för ett flertal gånger. Det finns absolut viktigare saker att jaga upp sig över, men kan ändå inte låta bli att fascineras över detta fenomen. Kollade med vederbörande om det var okej att publicera mejlet och det var det. Så här kommer det – fler som känner igen sig?

”Jag (en frälst motionslöpare som är ganska snabb och ibland har svårt att ta det lugnt och inte tävla mot mig själv) låg i soffan under en filt och hade det gott. Sen lyckades jag övertyga mig själv om att jag skulle må bra av en löprunda och jag lovade mig själv att jag fick ta det jättelugnt för det som var värt det var att komma ut. Så jag joggade långsamt runt Kungsholmen och lyssnade på podcast, efter ett tag kommer jag ju in i andra andningen så då går det i vanligt tempo. Så jag springer om lite folk, bland annat en kille. Kommer till S:t Eriksbron, jag bor vid S:t Eriksplan så det är bara en kort bit kvar då så jag stannar och går och njuter lite av utsikten och att det faktiskt var skönt och att jag ändå är glad att jag kom upp från soffan. Då kommer samma kille och joggar förbi mig och gör segertecknet åt mig när han sprungit om mig och har ryggen åt mig. Då blir jag så jäkla provocerad att jag först tänker att jag skulle kunna putta honom, men sedan kommer jag på att nu jäklar ska han få se vem som kan springa. Så då kutar jag om honom och fortsätter hela vägen hem. Men jävla män att inte kunna acceptera att en tjej faktiskt kan vara snabbare och jävla honom specifikt att lägga sig i min sköna runda! /K”

Share: