Foto: Pixabay.
Det här inlägget handlar om det ytterst märkliga ”härda ut”-idealet som finns utbrett bland svenska kvinnor. Det går i korthet ut på att diverse besvär som omgärdar graviditet, förlossning och tiden efteråt tystas ner, ifrågasätts och förminskas. Och det värsta är att det är oftast är kvinnorna själva som förminskar varandra.
Några exempel: graviditet är ingen sjukdom, så bit ihop och gå till jobbet fast du har svår foglossning eller kräks varannan timme. Men lilla gumman! Det är bara att ta på dig foglossningsbältet eller ta med en påse att spy i. Och så ska man föda ”naturligt”, det vill säga vaginalt. Ja, och utan bedövning såklart, för man bör vara ett med sin kropp och inte tysta ner kroppens smärtreceptorer med droger eller annat fuffens.
LÄS OCKSÅ: Tjejer, kan vi sluta backstabba varandra?
Men knasigheterna slutar inte där. För vi har ju amningsfascisterna som häckar på allt från BB och BVC till mammagruppen eller till och med i den egna familje- och vänkretsen. Gör det ont att amma? Tyst med dig och härda ut! Det hör till moderskapet att lida lite, om du inte finner dig i att lida så är du ingen riktig mamma och därmed lovligt byte för ”härda ut”-anhängarna. Så ut med tutten och låt bebisen suga den sönder och samman, ty du bör offra liv och lem för ditt barn.
LÄS OCKSÅ: 5 sätt att må bättre i din gravidkropp
Att krysta ut en hörnsoffa, som jag tror att ”Babben” sa, gör man vanligen inte utan att soffan lämnar efter sig en del spår. Som i sin tur leder till besvärligheter som urinläckage, problem att få in en tampong därnere utan att den trillar ut igen, hemorrojder och annat myspys. Man kanske inte klarar av att träna som man brukade därför att diverse förlossningskomplikationer sätter krokben. Men se, det får man inte heller klaga på. För det hör ju till, det måste kännas lite att föda barn. Så lider man ovan nämnda problem blir man bara hånad åt av ”härda ut”-maffian.
LÄS OCKSÅ: Naturlighetshetsarna står mig upp i halsen
På efterkontrollen får den nyblivna mamman frågan om vilken preventivmetod hon önskar. P-piller? Spiral? Eller kanske något annat. Det som gör mig förbannad här är att den nyblivna pappan oftast inte ens blir tillfrågad. Vilken preventivmetod önskar han? Tänk om mamman inte har lust att knapra piller eller stoppa in en spiral? Om pappan inte kan tänka sig gummi eller att gå och låta knipsa sig så har vi återigen ett scenario som ”härda ut”-maffian inte anser att man ska tala högt om. Du får som kvinna vackert acceptera att man inte bör krångla till det för mannen, för då kanske han sticker. Så peta i dig dina p-piller eller böka med spiral, det blir bäst för dig om du inte vill riskera att behöva leva ensam.
LÄS OCKSÅ: Graviditet kan visst vara en sjukdom!
Hallå! Varför är de här ämnena så jäkla tabubelagda? Varför får ”härda ut”-maffian så mycket spelrum? Är rätt så säker på att om det vore män som födde barn så skulle man automatiskt bli sjukskriven så fort man plussade, man skulle automatiskt bli erbjuden all upptänklig bedövning eller planerat snitt och ingen skulle ta för givet att du kommer att amma. För sex vill man ju fortsätta ha och då måste man ju bana väg för det genom att öppna för icke-mörbultade organ och tid utan bebisen fastklistrad vid sin kropp. Enkel matematik. Ja, om det hade varit männen som födde barn. Men nu är det ju inte så…
Kan någon förklara för mig varifrån det svenska ”härda ut”-idealet kommer? Vilka mekanismer ligger bakom? För jag fattar inte riktigt, vi är ju så långt framme på andra områden här i Sverige. Kan vi inte sedan komma överens om att kväva det snabbt och effektivt genom att våga prata om dessa så tabubelagda ämnen? För livet går inte ut på att härda ut, det går ut på att må bra och ha roligt!
Kvinnor, lägg ner det märkliga "härda ut"-idealet!
Taggar
13 Kommentarer
Skicka en kommentar
Sök
Om Petra
Jag heter Petra Månström och är journalist och löpcoach. Du behöver inte springa jättefort, lyfta tungt eller prestera på något sätt för att läsa min blogg. Den vänder sig nämligen till helt vanliga människor som kämpar med att få vardagen att gå ihop. Ibland hinner vi träna, ibland prioriterar vi annat. Men vi är alla livsnjutare som tränar för att leva – inte tvärtom. Varmt välkommen hit!
Maratonpodden
Senaste inläggen
-
Behandlingsalternativ för ryggsmärta: vad ska man tänka på?
Kronisk ryggsmärta är en utmaning som många av...
-
Löpning + Lyxfrulle med Malin Ewerlöf & Petra Månström den 22/10!
Jag kan stolt välkomna just DIG till mitt allra...
-
Min resa med Modicförändringar: Uppföljning och lägesrapport!
Det är dags för en uppdatering om min rygg och...
-
Hur CBD-olja fungerar och varför jag väljer Arktis Naturals
Långvarig smärta och sömnproblem kan verkligen...
-
Rune Larsson: ”De sämsta löparskorna jag har sprungit i!”
Vilka är de värsta löparskorna Rune Larsson har...
-
Skyddad: Din löpcoach i örat: Moneghettiintervaller
Låt mig guida dig igenom ett roligt och...
Vet inte hur det är i andra länder, om det här är specifikt svenskt. Men knasigt är det! Om man har tur har man det som jag, tretimmarsförlossning med krystfas under tio minuter och inte en skråma, en helt okomplicerad graviditet där jag kunde bära vedsäckar dagen innan förlossningen. Och en superenkel amning som funkat från dag ett och bara är mysig. Och TROTS denna oförskämda picnic för min del, så är det ÄNDÅ fysiskt påfrestande med alla de sakerna jag listade. Och då fattar man ju hur jobbigt det är om något av detta krånglar (amningen krånglade för mig även med barn ett, så där har jag ett hum). Folk som drabbas av komplikationer och TROTS detta reder ut det är banne mig HJÄLTAR. Medan de som tjafsar om att ”graviditet inte är en sjukdom” kan gå och kamma sig.
PS. Tror att det var ”att föda barn är som att skita ut en soffgrupp” som Babben sa 🙂
Aha, var det en soffgrupp till och med. Jösses 🙂
Det allra deppigaste är att exakt samma ämnen diskuterades för 21 år sedan då jag (43 år nu) väntade mitt första barn. Det var exakt samma samtal om naturlighet och outtalade krav på kvinnan, och om hur vi måste sluta se allt i livet som en tävling. Jag antar att det var likadant för 50 år sedan och antagligen för 500 år sedan också. Det har alltid varit så här, men man upptäcker det inte förrän man själv hamnar i sammanhanget…
Exakt så. Så urbota trist. Men VARFÖR?
Och när det är komplikationer skulle en behöva vara sitt starkaste, argaste, envisaste och mest energirika för att få vården att ens lyssna. Vem är det när en precis just behöver bli behandlad som en människa som har något som inte är som det ska?! Omänskligt.
På efterkontrollen när de frågar om preventivmedel och en berättar att det knappt går att gå till bussen pga trasigt underliv kommer en hem med kopparspiral som sen vandrar in i äggledaren och ingen fattar vad som hänt, att bvc hejjar på amningen som går så bra fast den tyvärr ger ångest och ingen ordar om bmi som hamnat någonstans på undernärd…
Bra att du lyfter detta, bland dina många mycket tänkvärda texter. Tack!
Kanske är något Lutherskt över det? Fast mest handlar det nog om patriarkala strukturer.. Kvinnor ska inte klaga och framför allt inte ta plats. Föreställningar om hur kvinnor/män ska bete sig som du skrev om i tidigare inlägg ang att få en pojke är så jäkla sorgliga och dumma. Och tror inte vi frstår hur tidigt vi börjar påverka barnen, finns ju inget ”naturligt” för pojkar/flickor utan är ju inlärt. Bla att man som kvinna inte ska ta plats och klaga.
Det där är ju så jäkla trist. Särskilt det att det vi kvinnor heller inte tycks vilja hjälpa varandra att våga klaga heller…
Fyfaan vad bra skrivet!!!!!
Så SJUUUUUUUKT bra skrivet! Jag håller med dig. I allt. Fy tusan vad trött jag är på det.
Själv lider jag av grav pms/pmds o hormonkaos- o kräver o bråkar tills jag mår som det är möjligt,
Mkt beror på hur man är uppfostrad- jag med en mamma som spottatbur sig 4 ungar o härdat UT.
Jag- hennes dotter- gör tvärtom. Jag agerar som män skulle ha gjort- gör oväsen o alliera sig med andra. Kvinnor – vi är starka o Måste lägga ner att härda ut. Vi förtrycker oss själva Duktigt då, DET tillhör stenåldern.
Kram på er alla o tack för superbra inlägg!!
Så bra och tänkvärt skrivit!!!
Bra skriver, och jag håller verkligen med om att vi måste börja prata med varandra och stötta varandra! Inte bara post-förlossning utan även under småbarnsår etc när det börjar tära på relationen att man sover dåligt, sexlivet består av snabbisar på soffan typ 1gång/vecka etc etc. Jag, och många vänner med mig, beskriver precis samma svåra relationserfarenheter.
Men, en fråga bara om det du skrev om p-medel? Det är väl ändå en diskussion man främst har med sin partner. Inte MVC? Borde det vara iaf… Och sedan när man är överens gå till MVC för att få piller eller stav om det då är det man vill ha…
Men just det här med preventivmedel får man ju som kvinna frågan om redan på efterkontroller… (Då har inte jag funderat i de banorna ännu) så det är ju inte preventivmedel som är den primära anledningen till att man är där…
Exakt!