Jag och bandet lirar inte riktigt…

av Petra Månström | feb 4, 2016 | Blogginlägg | 11 Kommentarer

Trötta ben efter gårdagens distanspass med ett par inklämda farthöjningar på löpandet. Foto: Petra Månström.
Alltså, jag försöker verkligen gilla det. Löpbandet, alltså. Egentligen är jag ju utomhuslöpare och vill helst springa utomhus så mycket det går, men igår var det inte alls roligt på gatorna i Stockholm.
Det var halt, men isen var inte tillräckligt tjock för att det skulle funka med dubbskor. Och springa på hård asfalt med dubbskor är inte skönt för fem öre. Så när jag hade jobbat klart för dagen drog jag ner till gymmet för ett löppass på bandet. För att stå ut åtminstone en liten stund hade jag planerat ett distanspass på 45 minuter med några farthöjningar (3 x 4 minuter med 2 minuters vila) i mitten av passet.
LÄS OCKSÅ: Längst behöver inte vara bäst
Det knäppaste med löpbandslöpning är att jag aldrig klarar av att springa lika snabbt som utomhus. Det är ju jätteskumt eftersom jag inte har lutning på bandet och det ju inte är något luftmotstånd att tala om inomhus. Någon som har samma problem? Kanske beror det på att jag snabbt blir uttråkad och musik som peppar mig utomhus funkar inte alls på bandet, då måste jag ha extremt taktfast och drivande musik av typen Blümchen, Scooter och ett helt gäng barnhits som jag har bekantat mig med sedan Adrian föddes.
LÄS OCKSÅ: Första löprundan med vagnen
Jag genomförde i alla fall passet, stretchade och körde sedan lite övningar för mage, rygg och bål. Känslan? Det var skönt att ha det överstökat. Jag gillar för det mesta att springa, men de sista tio minuterna på bandet var halvroliga. Hur som helst, träningsvärk fick jag och den hänger kvar fortfarande. Och visst går det att springa i skogen istället för på asfalt, men att ta sig ut dit och dessutom ragga kompis (vill inte springa ensam i skogen när det är mörkt) blev ett för stort och omständligt företag.
Nu är jag nyfiken på vad ni andra löpare här har för relation till löpbandet. Hiss eller diss?

Facebook Tweet Pin LinkedIn Print

Taggar

dubbskor | löpband | löpbandslöpning

11 Kommentarer

Petra Månström på februari 4, 2016 på 8:12 e m

Tack! Ska kolla in de passen!

Svara
Pia på februari 4, 2016 på 8:12 e m

Löpbandet hatar jag, men eftersom jag är så fruktansvärt frusen, så är det löpbandet som gäller på vinterhalvåret för min del.

Svara
Maria Thern på februari 4, 2016 på 8:28 e m

Tycker att det går jättebra att springa på löpband. Jag tycker det är skönt att slippa tänka ut vart jag ska springa. Går in i min ”bubbla” och bara springer. Tänk på att ha minst 2% lutning för att det ska motsvara ute löpning.

Svara
- Petra Månström på februari 4, 2016 på 8:30 e m
  
  Det där med lutning skippar jag. Jag har bestämt mig för att se löpning utomhus och löpning på band som två olika typer av löpning. Man får ju ändå en viss ”skjuts” framåt av bandet, så fullt ut simulerar det ju inte utomhuslöpning ändå. Det känns ändå så segt på bandet utan lutning så skulle jag luta det skulle jag bli knäckt, haha.
  
  Svara
Annika på februari 4, 2016 på 8:30 e m

Hatar bandet! Känner mig trött direkt. Det händer ingenting.
Så jag jag körde 13 km ute igår ändå. Tunga och trötta ben. De bär mig inte alls just nu. Tungt helt enkelt.
Men, bara att kämpa på.

Svara
Jenny på februari 4, 2016 på 10:40 e m

Löpband är så gräsligt tråkigt. Det bästa är att springa obanat i skog helt gratis. Kondition och styrka i samma pass.

Svara
Linda Assarsson på februari 4, 2016 på 10:49 e m

Jag är inte den som prioriterar löpband om man säger så..;)
Men om det är enda alternativet så får det funka!
Sprungit här i Stockholm på våra isiga vägar i veckan, det gäller verkligen att hålla fullt fokus HELA tiden! Annars faller man lätt..
När jag kör löpband brukar jag vara snäll mot mig själv och nöja mig med att tassa fram i lagom tempo=löpning helt utan krav på annat än att slutföra passet!
Inte alls samma njutning som att springa ute, men som sagt så kan det funka vid enstaka tillfällen.

Svara
Xana på februari 5, 2016 på 10:46 f m

Jag älskar löpbandet till att köra intervaller på! ”Vanlig” löpning not so much. Tycker att jag blir mer andfådd på löpbandet, tror att det har att göra med luften på gymmnet. Men okej, har jag bra musik i mina lurar och det är nåt kul på tv:n så kan jag köra fem-sex km, men inte mer…

Svara
Annika på februari 5, 2016 på 10:54 f m

Xana, jag blir otroligt varm och helt slut fort på bandet och har också relaterat det till luften och värmen där. Förutom tristessen är det en bidragande orsak till att jag helst skippar gymet.

Svara
Andrea på februari 9, 2016 på 10:55 f m

Jag brukar också springa snabbare utomhus. På bandet blir man ju mer medveten om att man springer snabbt, man ser exakta siffror och om man vill springa snabbare måste man ju aktivt tänka på att man höjer hastigheten – det kan bli mentalt. Utomhus kan man ju märka att kroppen bara springer på av sig själv i ett snabbt tempo. 🙂

Svara
- Petra Månström på februari 9, 2016 på 11:01 f m
  
  Exakt!
  
  Svara

Skicka en kommentar Avbryt svar

Kategorier

Arkiv

Sök

Om Petra

Jag heter Petra Månström och är journalist och löpcoach. Du behöver inte springa jättefort, lyfta tungt eller prestera på något sätt för att läsa min blogg. Den vänder sig nämligen till helt vanliga människor som kämpar med att få vardagen att gå ihop. Ibland hinner vi träna, ibland prioriterar vi annat. Men vi är alla livsnjutare som tränar för att leva – inte tvärtom. Varmt välkommen hit!