Inser att det bara är en vecka kvar!!!

petramanstromLöpning, maratonlöpning, Motionslopp, Träning8 Kommentarer

knyta_skor

Ungefär i mitten av min graviditet fick jag lägga ner löpningen helt. Det gick inte alls att springa, det kändes obehagligt och jag blev dessutom kissnödig nästan omgående.

Så, för att motivera mig själv att dra igång med löpningen igen efter förlossningen bestämde jag mig för att anmäla mig till maratonet i Prag som går den 8 maj i år. kändes det väldigt avlägset och lite kul. Nu är det en verklighet som rycker allt närmare.

Jag tycker fortfarande att det ska bli (mestadels) roligt, men samtidigt blir det här loppet en stor utmaning. Anledningen är förstås omständigheterna, att jag födde barn för knappt ett halvår sedan och dessutom hade ett ganska långt uppehåll i min löpning innan jag blev gravid på grund av hälsporre. Så av naturliga skäl har det inte blivit någon nämnvärd kontinuerlig löpträning förrän de senaste två-tre månaderna. Det känns förstås väldigt ovant och jobbigt för ett kontrollfreak som mig.

Får ofta frågan om vilket tidsmål jag har på nästa veckas mara. Jag kan känna: ”Men herregud! Jag födde ju barn nästan nyss, målet är att ta sig i mål!” Jag har verkligen ingen lust alls att uppleva ännu ett maratonlopp där man stressneglar på klockan och jagar en viss tid. Jag vill bara njuta av folkfesten, springa ett rejält ”långpass” i förhoppningsvis fint väder (Prag i maj brukar vara bra!) och sedan fira med god mat och dryck efteråt.

Men usch vad nervöst det blev nu! Hur ska det gå? Hur kommer det att kännas? Hur kommer kroppen att reagera? Det längsta jag har sprungit på typ ett och ett halvt år är en halvmara, kommer jag ens att klara ett maraton? Den som lever får se… Hur känner ni andra som har långlopp framför er?

(Bilden ovan är tagen igår, då körde jag ett kortare intervallpass för att få upp lite fart i benen och förhoppningsvis få maratonfarten att kännas lite behagligare…)

0

8 Kommentarer är aktiverade “Inser att det bara är en vecka kvar!!!”

  1. Det kommer gå jättebra Petra!
    Har fått så mycket inspiration från dig och just det här med att njuta av löpningen samt springa för att det är roligt. Var tidigare en sådan löpare som ständigt jagade tider, jämförde mig med andra och hade svårt att vara nöjd med min egen prestation om någon annan var bättre. Nu försöker jag istället tänka på att löpningen ska vara rolig och lustfylld och att jag främst springer för att det får mig att må bra!
    Tycker bara det är så coolt av dig att överhuvudtaget genomföra en mara 6 månader efter att du fått barn!

    Kram
    /Lisa

    0
  2. Hejja dig! Själv ska jag springa Sthlm marathon är det sagt. Jag har gått från kaxig det kommer gå bra till livrädd. Framförallt livrädd att skada mig innan loppet. Vågar knappt träna ordentligt!

    0
  3. Tack för pepp! Du inspirerar mig mycket också med dina kommentarer. Ja, det kan vara en bra grej att testa ultra eller varför inte något lopp utomlands – kanske där det är väldigt varmt och/eller hög luftfuktighet eller så, så att du inte kan jämföra tider. Nytta med nöje,liksom 🙂 Förstår dig helt och hållet gällande tidsgrejen, det ÄR inte kul att jaga tider hela tiden. Själen behöver lite lugn ibland. Kram!

    0
  4. Du inspirerar (och imponerar!) mig så enormt mycket. Jag är långt ifrån en så ihärdig löpare som du men jag älskar min löpning och är i stort behov av den för att må som allra bäst. Nu är jag gravid (vecka32!) och har precis som du inte kunnat springa alls senaste halvan av gravisiteten. Supertrist men ändå smart i längden tror jag.

    Jag önskar så att jag kan komma igång med löpningen igen på ett smart sätt efter förlossningen utan att behöva vänta ALLT för länge. Så härligt att ha dig som inspiration här. Att det faktiskt GÅR och att en kan (även om det så klart är svårt ibland) kombinera hobbys som löpning med familjeliv.
    Kram till dig

    0
    1. Hej fina du! Vad roligt att du blir inspirerad! Håller tummarna för att du får en fin nystart på löpningen! Kram

      0
  5. Har bara sprungit ett marathon utomlands Paris 2013.Familjen var med såg det som en
    semester där det ingick en mara.Även om vi varit där förut så blev det shopping m.m.
    Det kanske är en sak om man ska klara sitt första marathonlopp.Men har man din
    bakgrund så dra på semester ! Springer sthlm marathon för nionde året i rad
    tveksam till personbästa i år är 56 år vill spara på kroppen.Ovannämnda Paris
    sthlm förra året m.fl grisväder ! hoppas i år på ”mellanvarmt väder”

    0

Kommentera

Din epostadress publiceras inte Obligatoriska fält är märkta *