I förra veckan sprang jag runt en vulkan på Lanzarote i sol och värme. I helgen blev det långpass här i Stockholm, i ymnigt snöfall.
Ja, det var en liten chock att komma hem till kylan igen. Det är ju så härligt enkelt att göra sig redo för löpning när det är varmt ute, bara att dra på sig shortsen och linnet och köra. Hålla på med lager-på-lager och frysa i starten är inte riktigt min grej. Eller, rättare sagt, tidigare gillade jag mer att springa långpass i kyla men nu längtar jag tillbaka till värmen. Är det ett ålderstecken kanske? Haha 🙂 Hur som helst så blev det två timmar löpning i centrala Stockholm.
Finns det fler fryslortar här? Och förresten, vill du ha smarta tips till din vinterlöpning – kolla då gärna in detta inlägg.
Fryser året runt… 😉
Varm kram kommer här!
Tack snälla!
Så länge man inte lämnar landet så har man ju inget annat. Då fungerar det för mig. Jag har sprungit sen jag var 16 år, året om så jag är ganska härdad. Men visst föredrar jag att springa en solig vårdag än i snömodd. Fast jag tycker å andra sidan att löpning i olika väder har sin charm. Jag känner mig otroligt stark och duktig när jag kört mitt pass i snöstorm och kyla. Oftast är jag även väldigt ensam i spåret och underlättar så jag slipper sicksacka mig fram. När jag väl kommer hem från Thailand så kan du fråga mig igen haha.