Jag har påbörjat otaliga peppiga blogginlägg om hur du inreder ditt hemmakontor, hemmajobbsguide for dummies och vad man kan hitta på så här i ”typ karantän”–tider. Men det är något som skaver, något som tar emot. Det känns liksom inte bra i magen att skriva de där inläggen. Vet inte riktigt varför, men mest är det nog att det känns konstigt att försöka måla upp en glad fasad när man inombords pendlar så mycket i känslostämningar.
Igår var jag ute och sprang en sväng för att förhoppningsvis jaga bort lite ångest. Det var eftermiddag, vardag – och smockat med folk ute! Ungefär lika mycket folk i rörelse som en solig helgeftermiddag i Stockholm. De flesta verkade på strålande humör, vilket ju är jättebra. Men så slår det mig att vi kanske är lite för naiva i det här landet? Borde vi verkligen slappna av så mycket som vi verkar göra? Är det rätt att hålla sig cool? Jag vet inte riktigt. Gripas av panik är ju absolut inte konstruktivt, men att bete sig så här…känns lite konstigt. Det gör det.
Jag hörde talas om en tjej som fått kritik på Facebook för att hon firat sin födelsedag. Sånt där är ju helknasigt, folk måste ju få fira sin födelsedag. Vi kan inte bete oss som om domedagen är här, men kanske skulle myndigheterna kunna vara lite tydligare och mindre svepande i sina riktlinjer och budskap? Funderar högt nu bara, har inte tänkt klart utan skriver ner exakt det jag tänker på. Men något känns som sagt inte bra i magen när jag ser folk sitta tätt, tätt på uteserveringar. Skåla och skratta som om ingenting har hänt. För något har ju faktiskt hänt…
Hur tänker du som läser det här om allt som händer just nu? Dela gärna dina tankar!
Foto bilden ovan: Jonas Hansen, fotograferad vid lunchtid på Sergels torg
Är folk naiva eller är det jag som är paranoid?
Taggar
9 Kommentarer
Skicka en kommentar
Sök
Om Petra
Jag heter Petra Månström och är journalist och löpcoach. Du behöver inte springa jättefort, lyfta tungt eller prestera på något sätt för att läsa min blogg. Den vänder sig nämligen till helt vanliga människor som kämpar med att få vardagen att gå ihop. Ibland hinner vi träna, ibland prioriterar vi annat. Men vi är alla livsnjutare som tränar för att leva – inte tvärtom. Varmt välkommen hit!
Maratonpodden
Senaste inläggen
-
Skyddad: Din löpcoach i örat: Moneghettiintervaller
Låt mig guida dig igenom ett roligt och...
-
Isak Nyqvist om skitövningar och avsaknaden av humor i träningsbranschen
Isak Nyqvist är den personliga tränaren som på...
-
Modicförändringar, Modicklinikken och antibiotikabehandling del 3
Det här är del tre i bloggserien om behandlingen...
-
Modic typ 1 och Modicförändringar: vittnesmål från patienter
Modic typ 1, eller Modicförändringar. Så löd...
-
Spring bättre och lindra smärta naturligt med Feldenkraismetoden
”Så när jag kom upp och ställer mig så bara...
-
Vinterbad och kallbad: utrustning, tips och råd
Vinterbad, eller kallbad om du hellre vill, blir...
Jag tänker precis som du. Är inte rädd för smittan men tycker att det är alldeles för luddiga riktlinjer, särskilt när det gäller resor. Tror att många tänker ”det drabbar inte mig, jag är inte i riskgrupp” och fortsätter leva som vanligt.
Bor i Sälen och är förstås orolig över att man inte är tuffare i reserestriktioner. Här har tusentals människor hyrt stuga i fjällen över påsk (och även innan) och är de friska får de inte boka av och få pengar tillbaka och då tror jag att de allra flesta ändå kommer att åka. Och många kommer förstås ta smitta med sig.
Men det är ju komplett vansinne! Hur tänker de? Är det Skistar som har hand om stuguthyrningen däruppe?
SkiStar är störst men det finns fler. Men om SkiStar, Kläppen och Stöten som också äger liftarna skulle stänga så skulle antalet personer minska betydligt.
Men det är skrämmande.
Ja, jag måste säga att från ett utifrån perspektiv så känns det som Sverige/svenskarna har övermod och en ”det drabbar inte oss” syn.
Helt klart verkar det som Sveriges regering tar detta på allvar och har nog bra grunder på sina beslut ex skolorna och att försöka hålla näringslivet på kurs.
Jag bor i Mellanöstern och här har vi lockdown. Dem senaste tre veckorna har vi hemskola, alla restauranger, affärer förutom mataffärer och apotek är stängda.
Mer och mer blir nedstängt som lekplatser/parker polis patrullerar för att se att man inte samlas i grupper mer än nära familj. Åker mer än en person eller nära familj i varje bil, som endast ska användas i nödfall/ åka till jobb. Vi får tack och lov fortfarande röra (springa!!!) oss ute men bara på enskilda platser. Det ryktas om en total lockdown.
Bryter man mot karantänsreglerna blir man åtalad och hängs ut med namn i lokala nyheterna (för att alla ska kunna veta om man varit nära eventuellt smittade).
Med det som bakgrund så, ja svenskarna framstår som ganska oansvariga och blasé i i den här situationen. Det poppar allt som oftast upp bilder på sociala medier med stora löpargrupper ”som håller avståndet” eller några som ”stöder näringslivet” genom att skåla med glas vin.
Jämför man det med vår situation här, där vår temperatur blir mätt innan vi går in i en mataffär. En mataffär som har markörer för hur nära man får stå varandra etc. Ja då framstår svenskarna ganska ovetandes om allvaret i det som nu pågår.
Tycker definitivt folk är naiva, många lever på som vanligt, slänger ur sig att ”man kan ju inte sluta leva bara för en snuva” och dylikt. Men så ser man ju också hur smittotalen börjar öka på ordentligt och fler och fler behöver intensivvård. Nej, nu räcker det med egoism. Det är fruktansvärt med landets ekonomi och alla som blir drabbade på det sättet. Mwn skulle inte reo att det är samma personer som trängs på restaurang och åker till fjällen.
Jag tycker att rekommendationerna från myndigheterna är tydliga. Vad jag däremot inte förstår är hur svårt det verkar vara för folk att ta sitt individuella ansvar. Hur är det ens möjligt att som Srockholmare överväga att åka på skidresa i påsken. Så tänker jag som har en mamma som med all säkert dör om hon blir smittad.
Håller med dig. Många sköter det bra. Min arbetsplats har t ex hemmakontor sedan 2 veckor. Och dessförinnan var alla som varit på resa under sportlovet satta i karantän i 2 veckor vilket innebär att vissa kollegor har jag inte träffat på snart 4 veckor.
Jag träffar mycket begränsat antal människor och bara (!) tränande människor som därmed bör vara friska (om man orkar springa en timme). SJÄLVKLART står vi ändå på avstånd etc!
Men så hörde jag en person igår beskriva- via Skypemöte- att denna var sjuk och dess sambo hade haft symptom innan OCH var på jobbet. ”Annars mister hon jobbet”. Alltså! Jag blev blixtförbannad och lät personen ifråga veta det. Hur dum och egoistisk får man vara?! Jag tror på Sveriges val att hantera detta men då måste ALLA ta sitt ansvar. Annars kommer det dras åt drastiskt och extremt. Jag menar att barn behöver förskola/skola och aktiviteter. Att samhället behöver att vi bidrar till en fortsatt ekonomi. Men då måste ALLA skärpa sig och i samhället röra sig med uppmärksamhet och utan minsta antydan till smitta.
Phu sorry blev lite upprörd thi hi ? Men som sagt, alla har ett stort ansvar. Visar vi inte att vi klarar det kommer vi förlora våra högt älskade ”förmåner” och vår ”frihet”. DET borde hela svenska folket tänka på innan de sätter sig på en tätbefolkad uteservering… Men här berörd restaurang det yttersta ansvar. De kan ju faktiskt snabbt lösa detta .. Jag skulle ta en bild och överlämna till dem. De vill nog inte att något sådant ska spridas i sociala medier …
Där jag bor tycker jag det hantera väl. Om man är frisk och inte uppvisar symptom förstår jag inte varför man ska hålla sig inlåst?
Absolut kurvan över smittade pekar uppåt, men det gör den i alla länder oavsett om de är i karantän eller inte.
Jag är inte orolig, så länge jag är symptomfri kommer jag fortsätta leva. Handla i affärer, springa mina rundor, åka längdskidor i Sälen, hjälpa sjuka vänner med inköp. Men får jag symptom då kommer jag såklart hålla mig hemma tills dess jag är frisk +48h.
Följ reglerna. Tvätta händerna, tänk på var du befinner dig och lita på dina med människor – mer känner jag att jag inte kan göra i dagsläget.
Vi är ett litet kontor som redan vacklar pga att inga pengar kommer in nu. Vi jobbar på och försöker hålla humöret uppe, på plats. Jobba hemma är inte ett alternativ annat än få dagar här och där.
Vi är friska och rör oss ute men är inte med onödigt mycket med folk eller åker kommunalt.
Jag vet inte riktigt vad själv tror och tycker om själva viruset så det låter jag vara osagt. Skrämmande är dock vad detta gör med ekonomin för det är så väldigt tydligt.