Att skriva har hjälpt mig genom mycket i livet. Vet inte om det kommer att fungera den här gången, men jag måste prova. Kanske kommer det att lindra en aning. Det här kommer inte att handla om löpning, utan om en del av livet som jag önskar hade inträffat långt senare. Helst inte alls, men det är ju omöjligt. De senaste dagarna har jag levt i ett fruktansvärt vakuum. I torsdags när jag gick och lade mig kände jag att nu kan sommaren äntligen få börja på riktigt, nu är det lugnare på jobbet och jag kommer att få lite mer tid till att vara med familjen och träffa vänner. Och bara vara.
Men så blev det inte. I fredags dog min pappa. Som en blixt från klar himmel, helt oväntat. Han var ju hälsan själv! Gick och tränade på gymmet, fjällvandrade och var aktiv. Odlade sina egna grönsaker. Hade aldrig i hela mitt liv kunnat ana att detta skulle hända. Hela tillvaron vänds upp och ner på några millisekunder, alltsammans känns så fruktansvärt ofattbart alltihop.
Ena stunden gråter jag hejdlöst och nästa stund ler jag åt alla de fina minnen vi har tillsammans, pappa och jag. Fjällvandringar (särskilt den genom Lapporten, då Rustatältet vi hade med oss visade sig läcka), fisketurer och de där värdefulla pratstunderna i bilen när han hämtade mig eller skjutsade mig till centralstationen i Uppsala. Träningspassen på gymmet, löpturerna när han efter fyllda 70 bestämde sig för att börja springa.
Underbara, trygga, roliga, snälla, underfundiga pappa. Jag var inte redo att förlora dig nu. Jag är inte redo att förlora dig nu. Jag går sönder av sorg. Jag älskar dig, pappa.
Foto bilden ovan: Petra Månström
Mina fina, underbara, roliga, härliga pappa är död
Taggar
27 Kommentarer
Skicka en kommentar
Sök
Om Petra
Jag heter Petra Månström och är journalist och löpcoach. Du behöver inte springa jättefort, lyfta tungt eller prestera på något sätt för att läsa min blogg. Den vänder sig nämligen till helt vanliga människor som kämpar med att få vardagen att gå ihop. Ibland hinner vi träna, ibland prioriterar vi annat. Men vi är alla livsnjutare som tränar för att leva – inte tvärtom. Varmt välkommen hit!
Maratonpodden
Senaste inläggen
-
Behandlingsalternativ för ryggsmärta: vad ska man tänka på?
Kronisk ryggsmärta är en utmaning som många av...
-
Löpning + Lyxfrulle med Malin Ewerlöf & Petra Månström den 22/10!
Jag kan stolt välkomna just DIG till mitt allra...
-
Min resa med Modicförändringar: Uppföljning och lägesrapport!
Det är dags för en uppdatering om min rygg och...
-
Hur CBD-olja fungerar och varför jag väljer Arktis Naturals
Långvarig smärta och sömnproblem kan verkligen...
-
Rune Larsson: ”De sämsta löparskorna jag har sprungit i!”
Vilka är de värsta löparskorna Rune Larsson har...
-
Skyddad: Din löpcoach i örat: Moneghettiintervaller
Låt mig guida dig igenom ett roligt och...
❤️❤️❤️❤️❤️❤️
Finns inga ord som hjälper men en stooor kram till dig Petra ❤️
Jag miste min mamma för 10 år sen och det är oerhört hemskt och tufft och tungt att gå igenom…men man kommer igenom det!
Du kommer klara detta, även om det känns och är helt fruktansvärt och man tvivlar på att man någonsin kommer att le igen så kommer det en dag då du ler och minns din underbara pappa ❤️
Kram och ta hand om dig ❤️❤️
Ta hand om dig Petra, och låt dig gå igenom alla svängningar. Beklagar din sorg och hoppas du får mycket kärlek både här och hos din familj. Kramen
Beklagar verkligen ❤️
Att mista en förälder är inte bara en djup sorg som gör otroligt ont. Det är också något som sätter ens egna liv i ett annat ljus. Jag förlorade min pappa för 2 år sen. Det är fortfarande svårt, men nu ser jag mer minnen än sorg. Jag tror inte tiden läker alla sår, men det förändras och minnen är vackert!
Ta hand om dig, gör saker du tycker om och umgås med familj och vänner❤️
Jag ledsen över din förlust. Ta hand om dig, kram
Beklagar verkligen sorgen… Förlorade min pappa för sju år sen när jag var 16 och därför gör det lite extra ont när jag ser att andra förlorar sina. Allas sorg är förstås olika men man känner ändå att man går igenom ”samma sak”, en förälder är ju alltid en förälder. Så jag skickar en stor kram och massa omtanke till dig till dig, även om det inte hjälper din sorg för stunden. Kram ❤️
Beklagar sorgen 🙁 så fruktansvärt. Vågar inte ens tänka tanken på att min pappa skulle försvinna.
Ta hand om dig och er i familjen <3
Finns ju inga bra ord att skriva i ett sånt här läge, annat än att jag tänker på dig och jag beklagar din förlust <3
Nää… Kan inte ens föreställa mig det! 🙁
Massor av kramar!!! ❤❤❤
Åh nej? är så ledsen för din förlust! Vet hur tomt o konstigt allt blir efter att förlora en förälder o speciellt när det är så plötsligt ? låt sorgen ta sin tid och låt minnena skölja över dig. ❤️Stor kram
Beklagar sorgen , tråkigt tragiskt och vad säger man.
En dag i taget…. kram
Beklagar sorgen. Man är aldrig redo för det beskedet. ❤️❤️
Jag beklagar sorgen.
Jag vet hur det kan kännas att förlora sin pappa. Det hände mig för snart 9 år sedan. Han var alldeles för ung och det hände helt plötsligt.
Jag brukar tänka på och vara tacksam för allt han fick uppleva, att han fick vara föräldrar och hinna få barnbarn. Att han hade ett friskt och bra liv in i det sista.
Man lär sig att leva med minnena och en dag tänker man på honom utan att det gör för ont. Man brukar säga att Tiden läker alla sår, men jag tycker mer att man lär sig leva med de ärr som livet ger en.
Ta hand om dig! ❤❤❤
Hej Petra,
Vad fint du skriver om din pappa. Min mamma lämnade mig också för tidigt. Mammor och pappor ska alltid få finnas.
Stor kram
All värme och kärlek till dig och familjen!
Beklagar sorgen och känner för och med dig! Även om jag inte förlorat min pappa så kan jag ändå starkt relatera till vad du går igenom just nu då jag förlorade min allra bästa vän och träningskompis sedan tio år tillbaka, som en blixt från klar himmel i början av mars i år. Det hjälper att gråta, att få ur sig känslorna och tankarna, att få prata prata prata. Saknaden finns kvar men med tiden kommer de ljusa minnena som alltid finns kvar vinna över sorgen. Stor kram!
Beklagar sorgen. Sänder den största styrkekramen till dig Petra!
”En ängel flög förbi mot himmelen så fri, men han lämnade sitt leende på vår jord”
beklagar sorgen ❤️
Finaste Petra! Det gör ont i mig att läsa det här. Beklagar sorgen. Kram <3
Beklagar sorgen <3 Vackert skrivet.
Kram och tankar till dig. Och jag beklagar sorgen.
MIn pappa dog för 3 månader sen och ett tag var det enda som kunde lindra sorgen och smärtan att lyssna på ”Koppången” med Helene Sjöholm. Då låter det så här : ” Och jag vet att den som har lämnat oss har förstått att vi är liksom fladdrande lågor så länge vi är här”.
Den strofen finns i mig varje dag, varje minut.
Varm kram till dig, så vacker och tänkvärd strof <3
Mina varma kramar till dig, Petra. Jag förlorade min pappa i en olycka för 6 månader sedan, en helt vanlig torsdag men med ovanligt mycket snö, och på sätt och vis känns det fortfarande lika overkligt att han inte finns mer. Sköt om dig och de dina <3
Många varma kramar tillbaka till dig. Det är så overkligt, föräldrar borde finnas där för en jämt <3
❤️ älskade pappor!
Sitter här & läser samtidigt som tårar trillar ned från mina kinder… är i en bubbla nu men vår älskade pappa lämnade oss hastigt förra torsdagen… det gör så ont… men får styrka av att som du minnas alla saker vi gjort, alla fina minnen och blir ändå varm av att läsa att man inte är ensam i att gå igenom denna sorg.
Stor kram
Åh, jag beklagar. Att förlora en närstående är aldrig lätt, men kanske ännu tuffare när det går så där fort och man inte ens hinner vänja sig vid tanken. Många varma kramar!
Jag beklagar sorgen. Kan förstå av fet du skrivit att han betytt mycket för duc.