14 februari. Alla hjärtans dag. Valentine’s Day. Usch, så svårt. Det här är en dag som jag inte riktigt förstår mig på, frågan är om jag någonsin kommer att göra det.
Minns fortfarande hur det var i plugget. Då kunde man köpa rosor som ett bud sedan överlämnade till ett antal lyckliga inför alla klasskompisarna där i lektionssalen. Jag fick aldrig några rosor, fast gissa om jag i smyg hoppades att det kanske fanns någon hemlig beundrare därute! Men icke. Jag var en av de där som aldrig fick några rosor på alla hjärtans dag.
Men det komiska är att den här dagen inte har varit någon succé ens när jag har varit i relationer. Då har det tvärtom känts krystat att överromantisera just den 14 februari. Varför inte göra något romantiskt varje dag istället? Att ta i från tårna på alla hjärtans dag blir liksom bara ett spel för galleriet – så har det i alla fall känts.
Låter jag negativ? Det är inte meningen! Jag håller absolut med om att man kan uppmärksamma andra saker än just kärlek i parrelationer på den här dagen. Man kan sätta ljuset på hjärthälsa, kärlek till husdjur, barn eller varför inte kärleken mellan alla människor på jorden?
Men nej, jag ogillar den här dagen därför att den tidigt i livet skapar en känsla av utanförskap för så många. Hade den där rosutdelningen inte funnits i plugget kanske inte den här dagen hade varit lika komplicerad för mig. Att bli utan rosor fick mig att känna mig oälskad, som en person man inte kunde älska. Det satte spår och hänger kvar än – över 20 år senare.
Delas det fortfarande ut rosor i skolorna? Hoppas inte! Hoppas för allt i världen att vi har kommit längre än att endast definiera den här dagen som kärlek mellan två människor. Och skulle de få för sig att dela ut rosor när min son börjar skolan, då kan jag lova att ni kommer att få göra med en debattlysten och handlingskraftig morsa 😉
Nu är jag nyfiken på dina tankar om den här dagen! Kram från mig!
En dag jag aldrig blir klok på
Taggar
12 Kommentarer
Skicka en kommentar
Sök
Om Petra
Jag heter Petra Månström och är journalist och löpcoach. Du behöver inte springa jättefort, lyfta tungt eller prestera på något sätt för att läsa min blogg. Den vänder sig nämligen till helt vanliga människor som kämpar med att få vardagen att gå ihop. Ibland hinner vi träna, ibland prioriterar vi annat. Men vi är alla livsnjutare som tränar för att leva – inte tvärtom. Varmt välkommen hit!
Maratonpodden
Senaste inläggen
-
Behandlingsalternativ för ryggsmärta: vad ska man tänka på?
Kronisk ryggsmärta är en utmaning som många av...
-
Löpning + Lyxfrulle med Malin Ewerlöf & Petra Månström den 22/10!
Jag kan stolt välkomna just DIG till mitt allra...
-
Min resa med Modicförändringar: Uppföljning och lägesrapport!
Det är dags för en uppdatering om min rygg och...
-
Hur CBD-olja fungerar och varför jag väljer Arktis Naturals
Långvarig smärta och sömnproblem kan verkligen...
-
Rune Larsson: ”De sämsta löparskorna jag har sprungit i!”
Vilka är de värsta löparskorna Rune Larsson har...
-
Skyddad: Din löpcoach i örat: Moneghettiintervaller
Låt mig guida dig igenom ett roligt och...
På vår skola var det nejlikor på Alla <3 dag och jag fick en av hemlig beundrare nån gång, men inte mer än så. Är dock ingen vass romantiker utan mer krass så vi firar inte dagen mer än att vår 10-åring får choklad, blommor och lite hjärtan av oss.
Har väl firat någon enstaka gång i början på relationer, men minns allt för väl utdelningen av rosor (eller oftast brist på rosor) i skolan och ogillade hela grejen. Istället för att bli något hjärtligt så blev det ångest och jämförelsehets deluxe!
Fast nu har dagen fått en annan innebörd då vår älskade sladdis föddes just 14/2 🙂
Så här är det ballonger, tårta och presenter för att fira vår 4-åring som gäller. Inte ett hjärta så långt ögat kan nå!
Åh! Inte bara jag som känner såhär 🙂
Är väl bättre att visa sin kärlek/uppskattning lite när som under året, istället för att det Måste ske just idag.
Ja hu… dom där rosorna. Fick ett starkt och olustigt minne av just det där med rosorna idag när jag åt frukost med mina barn, så jag frågade faktiskt hur det ser ut på deras skola och Tack och lov finns inte den ”traditionen” kvar. Fy så ensam jag kände mig. Jag kan inte för mitt liv förstå hur de vuxna kunde tillåta en sådan sak. Det låg så galet mycket prestige i dom där rosorna. Som mitt ena barn utbrast: men tänk om alla i klassen skulle få rosor utom en som blir utan! Det blir ju som någon slags mobbing!
-precis så var det ju ?
Jag brukar inte uppärksamma denna dag på något mer märkvärdigt sätt än att jag lägger ett litet gelehjärta på barnens frukostplatser. I år har dock min dotter (10 år) bett att få göra finmiddag för att överraska, och det tackar jag ju inte nej till. ❤
Hoppas du får en fin dag idag och alla andra dagar som kommer tillsammans med dina nära och kära.
Ja rosorna! Fick väl någon någon gång men vi hade även kuvert som man fick skriva en bra sak om till varje person i klassen och så fick man öppna dem när man kom hem. Satt och drömde om något kärleksfullt men alla mina lappar stod det bra på matte, bra på fotboll eller bra på idrott på.
Nepp, inga rosor nuförtiden! I alla fall inte i mina barns skolor. Av den enkla anledningen du beskriver. Själv kommer jag ihåg hur man skickade en anonym ros till sig själv för att inte bli utan. Alla gjorde så…
Ja jag är så gammal att jag levde största delen av min skoltid utan att det fanns någon Alla hjärtans dag i Finland. Valentines day fannas bara i romaner och filmer. Därför tycker jag väl att den är onödigt skräp. Kommersiellt tjafs. Struntar i den. Fast på finska heter den faktiskt Vändagen (direkt översatt) och det är ju litet mer sympatiskt. Ingen press på att man skall ha en beundrare. Men struntar ändå i den.
Vad skönt att det inte bara är jag som skriver om det negativa med ”kärleksdagen”. Jag skrev ett liknande inlägg (http://www.annalissjanis.se/2017/02/14/en-jobbig-alla-hjartans-dag/), men de där rosorna hade jag förträngt. Jag minns de populära tjejerna som fick en hel hink med rosor medan jag inte fick någon. Usch, det här är verkligen den värsta formen av jämförelse – att vara älskar/inte älskad.
Nä. Jag är inget stort fan av den här dagen heller, men vill ändå skicka dig en stor KRAM (trots att det är dagen efter 😉
Tycker det är bra att du är ärlig med hur du känner för det är garanterat fler som känner så.
🙂
Tog mina bonusbarn på en timmas trampolinhoppning på alla hjärtansdagen. Sambon var på tjänsteresa, så vi gjorde något riktigt skoj för första gången. Jag tycker om dagen som en påminnelse att inte glömma bort de som betyder något speciellt. Men romantiken känns lite pressad just denna dagen, men nog hade jag blivit besviken om den helt missades av min kärlek…
Åh tycker precis som du 🙂 Har sagt till min man sen vi träffades att vi kan väl visa vår kärlek vilken dag som helst istället !
För oss har det löst sig dock eftersom vår älskade dotter fyller år på just den dagen så inget annat än hon ska firas 🙂
Perfekt ju! Kram!