”Jag kan få väldigt mycket stressig ångest över typ Bianca Ingrosso och alla hennes kloner som säger att de tränar för att må bra – jag tror att de ljuger.”
I min poddintervju med Sandra Beijer (manusförfattare, bloggare, mamma med mera) kom vi in på det här med varför man tränar. Ett vanligt svar man ofta hör är ju ”För att jag mår så bra av det”, ”För att det gör mig till en bättre partner/förälder/vän” och så vidare. Mindre ofta får man svaret ”För att jag vill vara snygg och hålla min vikt”. Men just det svaret levererade alltså Sandra under vårt samtal och just det skulle jag vilja utveckla lite mer i det här inlägget.
Nedanstående intressanta tråd uppstod i anslutning till Instagraminlägget om avsnittet. Det var Linda Skugge som undrade vad som egentligen är det fula, om det är viljan att bli snygg av sin träning eller att man inte står för det. Jag skulle säga (vilket jag också skrev i tråden) att det handlar om att inte stå för att man har snygghetsdrivkrafter bakom sin träning. Där är jag nyfiken på hur du som läser det här tänker?
En annan intressant sak som Linda Skugge bollade upp är varför vissa saker anses vara bedrifter, som att ta guldmedalj, springa fort, bygga ett stort bolag osv medan en vilja att vara snygg sällan möts med samma respekt. Min gissning är att det handlar om att vi lever i en värld där det traditionellt manliga (prestation, muskelkraft, pondus osv) är norm och därför får hejaropen. Att vilja vara snygg är något mjukare och mindre mätbart och blir därför ointressant utifrån rådande norm.
Nu är jag nyfiken på DINA tankar i detta. Varför tränar du? Har du eller har du haft utseendet som drivkraft? Det kan i alla fall jag personligen säga att jag absolut har och jag ser inget fult alls i det. Det faktum att jag dessutom mår bra av min träning är en fin bonus 🙂
Avsnittet med Sandra Beijer kan du lyssna på direkt i spelaren nedan btw!
Helt klart en anledning för mig också, känns mig snygg, stark och orka göra vad jag vill. Nu bidrar ju kost mer till hur man ser ut men känner mig som en flodhäst och har övermycket energi om jag inte tränar.
Men exakt! Det hänger ihop, tänker jag: må bra, se bra ut osv. Oftast ser man ju på utsidan hur man mår på insidan.
En grej som jag tycker är lite intressant är att det främst verkar gälla tjejer. För allvarligt, kollar man på killarna som hänger i gymmet 6 dagar i veckan, som dricker proteinshakes och ägnar ett helt pass åt bröst och biccar på fredagarna gör inte det för att dom tycker det är så himla kul eller att dom mår så himla bra av det. Dom vill se snygga ut. Men är det någon som frågar varför dom tränar så himla mycket? Nä.
Exakt så! 9 av 10 killar på mitt gym kör BARA överkropp och BARA 8-12 reps (för att optimera muskeltillväxt). Vad säger det om deras drivkrafter liksom… Så du är helt klart på något där.
Jag tränar för att det är roligt! Jag utvecklas fortfarande som löpare, får nya vänner och får se så många fantastiska platser på mina löparresor. Ett plus är att jag lär känna min kropp bättre och bättre och vet vad jag ska göra om jag ha ont i nacken t ex. Jag känner mig också friskare, gladare och starkare.
Jag tränar främst för att hålla ångest och depressioner borta, för hjärnan kan man väl säga. MEN det blir uppbyggnad av muskler och bättre kondition som blir drivkraften i träningen, alltså resultaten. Utseendet får man liksom på köpet. Men för att slippa depressioner och ångest är den största anledningen till min träning,.
Tränar absolut främst för att jag mår så bra av det. Älskar att känna mig stark och hälsosam MEN man ser ju vilken effekt träningen har på kroppen så utan tvekan finns det en utseendedrift i det också.
Tänker jag på vad att sluta träna skulle resultera i tänker jag ju endast på utseende och inte på hälsan i övrigt faktiskt…
Från början sprang jag för att jag ville lära mig något nytt. Nu springer jag för att jag får spring i benen som måste ut. Styrketränar gör jag för att det känns roligt att bli starkare. Peppas av att kunna lyfta tyngre/ fler reps, känna att kroppen formas/stärks. Ser nog kroppen som ett verktyg och tycker att det är skithäftigt vad man kan göra med den.
Skulle det funka så att man blev fulare av att träna… då kanske jag ändå skulle låta bli. Så lite hyckleri är det nog.
Jag tänker såhär… träna för att må bra & bli stark – äta bra för att justera vikten ☺️ mår bra = inre glow = förbättrar också ditt yttre glow 🥰❤️
Jag tränar på riktigt för att det är roligt i första hand. Och för att jag måste om jag ska orka med att coacha mina MTB-kunder. Och för att det är ett sätt att självmedicinera bort depressioner och mörker. MEN – att det gör mig riktigt jävla snygg – det är en bonus jag älskar!
Från början (kom i gång sent i livet med träning) var det helt klart för att gå ner i vikt och för att jag trodde att det skulle forma min kropp. Inget av dessa två slog in så numer tränar jag väl med nåt hopp om att hålla den form jag har samt stärka kroppen som trasar sönder så sakteliga.
Jag försökte länge inbilla mig att jag tränade enbart för att få en stark kropp, men insåg för ett tag sen att det även för mig handlar om att känna mig snygg/vill vara bekväm med mig själv, plus att känna mig stark. Sen har jag rimligare/sundare syn på vad som är snyggt nu för tiden jämfört med när jag var yngre 🙂 Men ibland fastnar jag allt fortfarande i orimliga tankesätt, när jag har dåliga dagar mm.
Min största anledning till att jag tränar är att jag annars får så ont i rygg, nacke och axlar så jag inte fungerar normalt. Men jag tränar också för att få en snyggare kropp. Jag gillar när jag får lite muskler och blir ”tightare” i kroppen.
Att jag känner sig stark fysiskt gör också att jag mår bättre psykiskt.
Just nu tränar jag inte, prioriterar annat. Men när jag tränar gör jag det för att det höjer mitt humör något enormt. Mycket färre dagar när allt känns som ett eländigt, omöjligt litet helvete om jag får konditionsträna några gånger i veckan. Möjligen blir jag lite snyggare också men det är marginellt i så fall. Om jag sedan tränar mot något ”prestationsmål” kan det dock också generera tankar som ”ok jag är ful men jag kan i alla fall springa en halvmara och det är cool”… Så lite mer nyans i kroppstänket också.