Borde superskorna som ligger två svenska maratonrekord på tre månader förbjudas? Vad tycker egentligen den forna rekordhållaren Kjell-Erik Ståhl om löparskospektaklet som pågår just nu? I det här inlägget ger han sin egen syn på saken!
I VM i Helsingfors 1983 satte Kjell-Erik Ståhl svenskt rekord på maraton med tiden 2:10,38. Det rekordet skulle komma att stå sig ända fram till 2019, då David Nilsson sprang drygt 30 sekunder snabbare i Valencia. Tre månader senare är det dags igen. Mustafa Mohamed gör sitt livs maratonlopp i Sevilla och sätter nytt svenskt rekord: 2:10,04.
Men det hetaste diskussionsämnet just nu är inte själva maratonloppet, utan den skomodell från Nike som både David och ”Musse” hade på fötterna under sina respektive rekordlopp. Frågan är: hur stor ”hjälp” har löpare av Nike Vaporfly? Kan man rentav prata om skodoping? Jag var väldigt nyfiken på den forna rekordhållaren Kjell-Eriks syn på detta och bad honom därför kommentera den här intensiva skodebatten och det faktum att en mängd rekord ryker på löpande band just nu.
Här kommer Kjell-Eriks egna ord:
När nu det avslöjas att vissa rekord (sista exemplet var världsrekordet på halvmaraton för kvinnor för ett par dagar sedan på 1.04) är satta med de nya superskorna med inbyggda kolfiberplattor, som snart skall förbjudas som ett otillåtet hjälpmedel ”skodoping”). Anders (Szalkai reds anm) har själv berättat för mig att de direkt förbättrar tider.
I övrigt går det knappast att jämföra min prestation 1983 i ett mästerskapslopp (VM) som 4:a 30 sekunder från världsmästartiteln med Davids och Musses lopp i perfekta väderförhållanden (i Helsingfors 1983 var det 22 grader varmt denna söndagseftermiddag på en icke flack bana). Det speglas även av att David blev 16:e man, styvt 6 minuter efter segraren, och Musse 21:a. På vår tid fokuserade vi på mästerskapslopp och inte på att jaga tider under perfekta förhållande med platta banor, sval temperatur och dessutom med hjälp av harar. Det sistnämnda var inte uppfunnet på vår tid. Då gällde kamp man mot man under ärliga och likvärdiga förhållanden.
Jag tycker att jakten på snabba tider har gått för långt och blivit ett självändamål, där i princip det mesta är tillåtet. Idrottens grundtanke att mötas i mästerskapstävlingar för att kora vilka som är bäst verkar komma i andra hand. Utgår man från prestationer, så kommer David och Musse, även med deras personliga rekord i beaktande, fortfarande långt efter mig, Tommy Persson och Åke Eriksson på rankinglistan över Sveriges bästa maratonlöpare genom tiderna.
Ur Kjell-Erik Ståhls privata löparskosamling.
Ur Kjell-Erik Ståhls privata löparskosamling.
Foto bilderna ovan: Karin Grip (från min bok Det är bara att springa)
Låter han inte väldigt bitter?
All heder åt hans tidigare prestationer dock! Vilken fantastisk karriär!
Men David hade väl Reebok-skor under sitt rekordlopp!
Nej, han sprang med skor från Nike.
Alltid lika patetiskt när fd idrottare mentalt lever kvar i sin glansperiod.
All heder och respekt åt Kjell-Erik och det han gjort för svensk maratonlöpning, han var verkligen i en klass för sig! Ingen kan ta ifrån honom hans bedrifter. Men nu framstår han som alltmer bitter. Rekord är ju till för att slås och det är väl kul att svensk maralöpning är på stark frammarsch igen, både hos damer och herrar.
Det går ju inte heller att jämföra dåtidens konkurrens med dagens, visst är en 4:e placering i ett VM fantastiskt stort men det var 83 och det såg helt annorlunda ut konkurrensmässigt jämfört med idag.
Med all respekt för Kjell-Erik men hans resonemang är totalt galet.
Jämför snubbens åsikter med exempelvis bilar.
Om inte utveckligen gått framåt hade det fortfarande tagit 27h mellan Göteborg och Sthlm med bil.
Undrar Kjell-Åke har färgtv, diskmaskin eller mobiltelefon?
Han verkar inte bry sig om produktutveckling eller säkerhet.
De nya skorna är som alla vet betydligt mer skonsamma för leder, fötter och höfter men det är inget Kjell Åke bryr sig om.
Vad trött man blir…
Man blir så trött på ert resonemang. Tiitta bara på tiderna de gjorde.Vad prestera svensk marathonelit idag. Det var ju bättre än idag. David Nilsson har
jag mist all respekt för. Han sysslar med doping. Han springer med supersko,
ägna sig åt syrgasträning. Varför ställer han inte upp i stockholm marathon och fajtas. Då är han någon hjälplöpare. Nej jag har alltid beundrat Kjel-Erik ståhl. Har var alltid fair play.
Ni ser inte något ur Ståhls perspektiv. Har ingen respekt för David Nilsson Han håller på med dopning. Han har syrgasträning, använder supersko. Stockholm marathon ställer han upp som hjälplöpare. Vad är det för trams. Ståhls generation gjorde bättre tider än dagens elit. Ofta är det så tillrättalagt idag. På deras tid var det mer fair play.
Kjell-Erik Ståhl är vår främste maratonlöpare och han är inte bitter att hans svenska rekord har slagits. David Nilsson, Suldan Hassan (som har det svenska rekordet just nu på 2:07:36) och andra svenska löpare på maraton kommer inte i närheten av Ståhls meriter och det spelar ingen roll hur snabbt de springer på flacka och snabba banor. Kjell-Erik har bl.a. bre meriter från mästerskap med en 4:e plats på VM 1983 (förlorade tyväff spurtduellen om bronset) och 9:a på EM 1986. Dessutom har han vunnit Stockholm Marathon två gånger, 1982 och 1986. Han har den snabbaste tiden för en svensk på den Stockholm maran med ca 2:12 som han satte år 86. Det finns ingen svensk maratonlöpare sedan dess som har hans meriter. De bästa svenskarna har t.o.m. svårt att springa under 2:20 på Stockholm Marathon och på internationella mästerskap.