M

Snubbar, varför är det så viktigt att slå tjejers personbästan?!

av | okt 27, 2019 | Blogginlägg, Livet, Personlig utveckling, Träning & hälsa | 9 Kommentarer

”Körde elljusfemman på 22 minuter igår kväll, är det bra? Vad var det för PB du hade på 5 km?”
Sms-signalen skar som en kniv genom den tidiga morgonen. Och som alltid kände jag mig lika uppgiven när jag läste innehållet. Suck! Ännu en snubbe som knappt löptränat tidigare, som plötsligt verkar se som sin livsuppgift att slå mina personbästa på olika distanser. Exakt vad tror de att de uppnår med det där? Min respekt? Fler dejter..? Tror knappast det.
Slängde ut frågan på mina Insta Stories tidigare i veckan och fick mina misstankar bekräftade. Det är verkligen inte bara jag som har haft eller har män i min direkta närhet som fått för sig att de ska börja springa och verkar ha som främsta drivkraft att slå mina tider. Eller kolla bara här:
”Ja! Min egen pappa som inte sprungit på 20 år och är cyklist…”
”Mer gjort sig lustig över att ha sprungit snabbare än mig – utan att ha tränat…”
”Ja – och tror att när han springer milen sex minuter snabbare än jag så är han bättre…”
”Ja! Flera gånger! Jag blir så j-a sur! Jag springer som mindfulness, tiden är oviktig. Det är helt oförståeligt för dem.”
”Ja – en kvinna som presterar måste hanteras. Klassiker!”
”Ja och han gjorde det för att han var intresserad av mig och ville imponera på mig…”
”Nej, men svärfar poängterade att jag nog inte sprang så himla snabbt.”
”Många gånger! Och att snacka löpning med sådana alltså…de vet ju allt!”
”Yes, gärna påpeka att nu ska jag minsann springa fortare än dig!”
”Nej, men har män i min närhet som tycker att jag borde springa si och så snabbt…”
”Ja! Senast igår! En man som aldrig sprungit över 10 kilometer tyckte att min tid på maran kunde han lätt ha gjort. Skulle han springa maran skulle han göra det ordentligt och inte långsamt…”
”Japp! Min bror. Lönnfet, aldrig tränat. Tog inte lång tid innan han slog mig… :-(”
”Ja, plus äldre män som ska skryta om typ 30 år gamla resultat!”
”Haha ja, jag upplever att en manlig kollega gör just det!”
”Min man! Han måste springa fortare och längre än jag gör när vi joggar ihop. Dödar min motivation!”
Citaten ovan är bara en bråkdel av alla svar jag fick! Alltså, på riktigt. Vad är det för fel på en del män? Har de helt missat det faktum att det är en viss skillnad i prestationsförmåga mellan könen? Vad är det de håller på med? Det känns så töntigt och stenålders.
Vem av alla mina dejter som drog vinstlotten? Jo, han som var tillräckligt trygg i sig själv för att ha vett att peppa mig istället för att försöka börja springa och slå mina tider. Och som fortsatte ägna sig åt sina intressen, istället för att ”sno” mitt… 😉
Fler här med erfarenheter i ämnet? Det vill säga att en kvinna som presterar behöver hanteras? Berätta gärna!
Foto bilden ovan: Jonas Hansen

Taggar

9 Kommentarer

  1. Annika

    Haha, mina tider kan alla slå så det är ingen utmaning att anta ens.
    Men för att vara seriös så nej, detta har inte drabbat mig. Sjukt störig grej låter det som.

    Svara
  2. Emma

    Min chef kläckte ur sig något i stil med ”En halvmara kan man springa helt otränad” när jag som relativt nybliven mamma kämpat igång med träningen igen och sprungit en halvmara. Så. Jävla. Tröttsamt.

    Svara
  3. Henke

    Av den enkla anledningen att man inte kan få stryk av en tjej. Har en kompis som är duktig på löpning och han gillar inte att få stryk av tjejer helt enkelt. När han gick i mål på Göteborgsvarvet för ca 15 år sedan var han inte glad att han fick spö av Isabella Andersson. Om jag kommer ihåg rätt, så sprang hon på 1.10 och kompisen på 1.18.
    Om vi går till mig själv och när jag var aktiv cyklist så brydde jag mig inte så mycket om tjejernas tider utan det var alltid den egna prestationen som räknades. Nu förtiden är jämförelse prestationen borta och tävlingen emot sig själv har börjat. Att ta förra årets tid är viktigare än att få en bra tid.
    Att tjejer spöar en lönnfet gubbe på snart 50 tillhör livet, och det vore en skam om de inte gjorde det.

    Svara
  4. Gulo

    En del är naturligtvis av den mer tröttsamma typen som vill trycka ner andra för att det får dom att känna sig större.
    Men samtidigt så finns det nog en del killar som helt enkelt börjar betrakta tjejer på precis samma sätt som vi ser på andra män. Tycker mig se det en hel del, män som agerar mot kvinnor på samma sätt som vi gör mot varandra. Sen så kan det ju göras mer eller mindre infantilt. Allt från sandlåde varianten min pappa är starkare än din, eller rena kuk-/styrke- mätnings varianter osv. Naturligtvis är de flesta lite mer sofistikerade. Men just detta att män för att uttrycka sig förenklat ska rangordna varandra är ju extremt vanligt, skulle säga att nästan alla gör det.
    Att det finns en hel del som gör det för att de irriterar sig på en ”självständig tjej” eller helt enkelt vill trycka ner andra är uppenbart. Men vill bara påminna om att en del som beter sig så kanske gör det mer för att man slutat se dem som bara kvinnor utan ser dem som jämlika.
    Misstänker att en del ser detta som mest svammel, men tror ärligt att en del av problemen vi ser nu är till följd av att män slutat se kvinnor som kvinnor och faktiskt ser dem som jämställda och därmed behandlar dem som vi behandlar andra män. Detta med ett allt mer egoistiskt samhälle. Allt hade ju naturligtvis kunnat hanteras om alla hade fått itutat sig att visa hänsyn. Men för att låta som en gnällig gubbe, så tycks idén om hänsyn bli allt mindre i samhället. Rättigheter och respekt tar allt utrymme, men det lämnas liksom ett hål i hur man borde uppträda mot varandra.

    Svara
    • Petra Månström

      Tycker att det var en extremt relevant kommentar. Det kan mycket väl vara så att en del män behandlar folk lika i löparsammanhang – oavsett kön. Håller helt med dig i att idén om hänsyn blir allt mindre. Alarmerande är vad det är…

      Svara
  5. L

    Alltså, jag upplevde precis det här! Just av en kille som jag var på väg att börja dejta. Jag nämnde att jag skulle springa till jobbet imorgon, och jag har sagt hur många gånger som helst att jag springer långsamt. Sa att det tar mig typ 45-50 min och det är 7 km. Svaret? ”Va? Det GÅR man ju den sträckan på” följt av ”Du får börja ta längre steg, och snabbare”. Öh. Tack? Eller försökte han vara rolig? Nån dejt blir det i alla fall inte. Jag ruttnade och frågade vad han trodde sig åstadkomma med att först dissa och sen mansplaina. Suck. Jag blir så trött.

    Svara
    • Petra Månström

      Tyvärr blir man ju inte förvånad… Verkligen suck…

      Svara

Skicka en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Kategorier

Arkiv

Sök

Om Petra

Jag heter Petra Månström och är journalist och löpcoach. Du behöver inte springa jättefort, lyfta tungt eller prestera på något sätt för att läsa min blogg. Den vänder sig nämligen till helt vanliga människor som kämpar med att få vardagen att gå ihop. Ibland hinner vi träna, ibland prioriterar vi annat. Men vi är alla livsnjutare som tränar för att leva – inte tvärtom. Varmt välkommen hit!

Maratonpodden

Senaste inläggen