kroppsuppfattning

Två frågor återkommer ständigt i mejlen jag får av er läsare: ”Hur fort måste jag springa för att kunna kalla mig löpare?” och ”Borde jag gå ner i vikt för att se mer ut som en ’riktig’ löpare?”

Det finns nämligen någon slags gängse bild av hur man ”bör” se ut om man ska kunna kalla sig seriös löpare. Man ska vara smal och springa riktigt, riktigt fort. Inte undra på att många blir osäkra, kanske till och med så osäkra att de inte vågar ge sig ut och springa fast de egentligen vill. Helt enkelt av rädsla för att bli skrattade åt.

Under inspelningen av Maratonpodden live i Helsingborg i söndags kom MarathonMia och jag in på just det här ämnet. Hon berättade att hon ofta får höra att hon inte ser ut som den ultralöpare hon är. Är man trygg i sig själv och har en bra självbild är det naturligtvis inga problem att skaka av sig sådana kommentarer, men om man är mer osäker då?

Jag blir så ledsen över att det ska behöva vara så här. Samtidigt förstår jag hur folk tänker, jag grubblade själv över de här frågorna när jag började blogga om löpning 2009. Men jag insåg till slut att löparcommunityn har plats för alla: lång, smal, kort, tjock och allt däremellan. Huvudsaken är väl att vi springer, mår bra och gör en insats för vår hälsa?

Vilka är dina tankar i ämnet?

(Foto bilden ovan: Emma Shevtzoff)

Dela: