EN MASSA MÄNNISKOR LÄSER MEN FÅ VÅGAR KOMMENTERA

Jag hade nog inte riktigt fattat att det fortfarande är så tabubelagt att prata om ätstörningar. Särskilt sina egna. Efter gårdagens inlägg om problemen jag hade som yngre har det rasat in mejl och DM på Insta. Men extremt få vågar kommentera öppet.

Fick också bekräftat från flera läsare att det här med ätstörningar är något man ogärna pratar om öppet. Men varför, undrar jag? Jag tycker inte alls att jag är modig för att jag pratar om mina egna problem, jag tycker att det är självklart. Jag är ju en person som förknippas med träning och hälsa och jag vill förstås att de som följer mig ska få en så verklighetsnära bild av mig som möjligt.

Minns när jag gästade podden Ofiltrerat som leds av PT-Fia och där tog hon bland annat upp fenomenet med instagrammare (och säkert också bloggare) som beställer in överdådiga lyxfrukostar, tar en bild och lägger upp i sina flöden och sedan bara petar i maten. Sånt där blir jag galet förbannad av att höra, jag har nästan lust att lägga upp en sådan frukost på mitt Instagram och samtidigt också en video där det framgår att jag faktiskt också äter upp maten.

Men om vi då slår fast att det är tabu att prata om sina ätstörningar, varför är det så? Det känns ju som att klimatet nu är öppnare än någonsin för människor att våga öppna upp om psykisk ohälsa. Eller är det bara så bland oss som arbetar med sociala medier? Är det mer tabu för andra? Och vad är man då rädd för, är det att bli stämplad som ”någon med problem”? Jag dömer inte nu, jag tänker bara högt.

Någon som har några kloka tankar om varför ätstörningar är så tabu att prata om?

Share: