löpare

Är det ett uttryck jag verkligen är trött på så är det ”riktig löpare”. Varför? Jo, för att jag tycker det är så trist när människor inte vågar prova på löpning av rädsla för att inte klassas som just ”riktiga löpare”.

När jag började löpträna i slutet av 2009 drev jag en blogg på en av landets största dagstidningssajter, SvD.se. På den tiden var jag väldigt sifferfixerad och lade ofta ut mina snittfarter och pulsdiagram. Ganska snart lät en del läsare mig förstå att det fanns vissa inofficiella tidsgränser som gällde om man skulle få lov att kalla sig ”riktig löpare”. Och de gränserna var jag ju långt ifrån.

Minst ett par gånger i veckan får jag mejl från lyssnare och läsare med frågan om de springer tillräckligt snabbt för att få kalla sig ”riktiga löpare”. Varje gång den frågan dyker upp blir jag lika beklämd. För nej – och jag menar det verkligen, det är ingen peppig klyscha: det finns inga riktiga löpare! Det finns bara löpare, punkt. De som har behov av att dela upp löpare i olika grupper beroende på kapacitet är människor som har behov av att känna sig bättre än andra. En oerhört onödig inställning, om du frågar mig.

Kommentera gärna och dela med dig av dina tankar i ämnet. Dags för mig att dra till poddstudion – önskar dig en fin dag! Kram!

(Foto bilden ovan: Emma Shevtzoff)

Dela: