”Springer jag tillräckligt snabbt?”
”Hur snabbt borde jag springa?”
”Vilket tempo brukar du springa i? Så jag har något att jämföra med?”

Frågor av den här typen trillar regelbundet in i inboxen. Eller ställs till mig live. Först och främst: jag är tillräckligt ödmjuk för att förstå att alla är vi en gång nybörjare. Har man aldrig sysslat med löpning är det inte alltid lätt att veta hur man ska lägga upp sin träning och man blir ett lätt offer för jämförelsehets och självutnämnda experter i sociala medier OCH diverse andra sammanhang. Typ fikarum…

Okej, då har vi det avklarat. De följdfrågor jag brukar ställa när jag får de här frågorna är till exempel:

”Varför springer du?”
”Vad vill du få ut av dina pass?”
”Berätta mer om varför tempo verkar vara viktigt för dig?”
”Har du några mål med din löpning? Vilka i så fall?”

Svaren brukar ofta handla om att man springer för att man mår bra av det. För att man kommer ner i varv, kan jobba och tänka bättre, blir en bättre pappa/mamma/partner/vän osv. Någon gång är ett lopp med i bilden, men ofta finns inga särskilda tidsmål.

Då brukar jag säga: ”Vet du vad? Då kan du börja med att lämna din klocka hemma – OM du vågar. Eller i alla fall låta bli att snegla på den hela tiden. Sedan ger du dig iväg och springer i ett tempo som får just DIG att må bra just DEN dagen. För ett tempo är resultatet av en komplicerad ekvation av temperatur, luftfuktighet, vindstyrka, underlag, kupering, energiintag, sömn, stressnivå med mera. Så våga bara släppa kontrollen och gör DIN grej. Och jag lovar: då kommer magiska saker att hända!