Jag trodde ju att saker hade blivit bättre. Att jag kanske skulle kunna få leva ett normalt liv snart igen. Men efter gårdagens toppendag så kom värsta bakslaget idag 🙁
Skrev på Insta igår om hur glad jag var eftersom jag hade haft en så bra dag. Jag var verkligen genuint glad av många olika anledningar, bland annat för att de där vidriga mensblödningarna verkade ha lugnat ner sig. Det var en sådan befrielse att känna att jag inte längre behöver gå runt i svarta byxor, sova på en hög med handdukar och ha en handduk i handväskan att sitta på ifall det fanns risk att jag skulle blöda igenom.
Anledningen till det här blödningshelvetet är som jag tidigare har skrivit om myom, som är en godartad muskelknuta i livmodern. Andra halvan av 2018 var verkligen en vidrig tid för mig och förutom pappas bortgång så inverkade de här blödningarna mycket. Jag kände mig konstant svag och tvingades ofta avbryta träningspass i förtid på grund av att orken inte fanns där. Orkade knappt gå raskt förrän det började flimra för ögonen.
Strax före jul kom jag äntligen till en läkare som verkade ha bra koll på de senaste rönen och behandlingsmetoderna för myom. Fick medicin utskriven, medicin som brukar stoppa eller i alla fall minska blödningen hos de flesta som tar den. Men bakslaget kom i förmiddags. Jag körde ett distanspass på spinningcykeln när jag plötsligt och från ingenstans känner hur blodet forsar.
Fick avbryta och springa iväg till toaletten, bara för att konstatera att kläderna var helt nerblodade. Kände mig så oerhört ledsen och uppgiven. Men jag bestämde mig för att myomhelvetet inte skulle få sänka mig idag, så jag gick in i salen igen och körde klart passet. På väg hem fortsatte blodet att forsa och jag hann precis hem innanför dörren innan jag totalkraschade. Igen. Grät och grät och grät. Varför ska det här drabba mig? Varför kan jag inte bara få känna mig glad mer än en dag?
Det känns bra att kunna skriva av sig om det här, för jag vet att jag inte är ensam om att lida av det här. Dessa blödningar förstör verkligen livskvalitén och det värsta är att man aldrig vet när de kommer. Plötsligt kan ”dammluckan” bara öppnas och allt väller ut. Helt vidrigt 🙁 Försöker pusta ut nu och komma på vad jag ska göra åt det här. Just nu vill jag bara få hjälp, hjälp att bli av med dessa blödningar. Får ringa läkaren imorgon, så historien fortsätter.
Åh, vad jag önskar att jag bara kunde få leva som vanligt igen. Utan sorg, blödningar och annat elände. Livet alltså. Puh… Kram från mig.
Foto bilden ovan: Luca Mara
Lider med dig!!! Jag led av samma lika störtblödningar vid varje mens. Alltid klädombyten med, dubbla bindor OCH tamponger, livskvaliteten dalade verkligen etc etc, t o m min spiral for ut i en mensblödning! Till slut togs min livmoder bort, efter tjat och gnat från mig själv. Det var som att få livet tillbaka. Men det valet var ju enkelt för mig eftersom jag var klar med barnafödande, är man inte det så är ju inte det heller ett alternativ. Jag Hoppas du får all hjälp som går att få. Kram ❤️
Krya på dig, hoppas får bästa hjälpen, stackars dig, tack gör att du delar med dig, starkt. Häls från mig
Hej, jag lider verkligen med dig! Jag har också haft det du har, hann blöda ut 2 spiraler innan jag gav upp och sökte hjälp. Jag fick komma på sjukhuset och dom spolade livmodern, efter det bara väldigt små blödning vid mens. Så värt det ❤️ Lycka till, kram
Låter extremt jobbigt!
Kram till dig❤️
Kram!
Har haft samma problem men efter en operation för drygt en månad sedan verkar det lugnat ned sig.
Pia
Stor varm kram till dig ?
Jag lider med dig, hoppas du får hjälp och slipper eländet. Väldigt starkt att du trots det slutförde passet!
Kram till Dig!
Hade samma problem och förstår ditt lidande. Oerhört jobbigt att leva med. Efter att ha provat olika behandlingsmetoder opererades myomet till sist bort och efter det har jag varit besvärsfri även om det tog lång tid för mig att ”lita på” mensen igen. Men vilken befrielse! Hoppas du får bra hjälp. Styrkekram!
Tack för att din blogg finns!
Jag googlade för att söka efter texter kring när man får besked på att man väntar en pojke och känner ett sting av besvikelse.
Men ditt inlägg om just det ämnet var exakt skrivet på det viset som jag har resonerat. Sååå skönt att läsa att någon har tänkt samma tankar som en själv.
Gick vidare i din blogg och läste lite nyare inlägg. Så ärligt, inte sockersötat, inte retucherat utan bara du och ditt liv.
Tack, du har gjort min dag och jag kommer fortsätta följa dig 🙂
Och du gjorde just min dag ❤️ Stor kram!
Hej! Jag har precis som du haft MASSA blödningar i flera år och gjort två operationer där de tar bort myomer. Be att få göra det! Det blir faktiskt bättre.
Ha de så gott och lycka till!?
Hoppas verkligen att det ordnar sig för dig med myom och blödningar. Har du testat menskopp förresten? Tycker att de är mycket bättre än tampong och kanske slipper du blöda igenom om du tömmer oftare än en som blöder normalt. Har flera olika men kan rekommendera den här: http://gronabarnmorskan.se/se/femmycycle
Hej, tänkte också på förslaget med menskopp. Har en väninna med myom och hon tyckte att det hjälpte med menskopp. Hon och jag (som har riklig mens) kör mooncup A. Men det är ju naturligtvis personligt vad som funkar och inte.