I min poddintervju med träningsprofilen Lovisa ”Lofsan” Sandström kom vi in på det här med do’s och dont’s i sociala medier. Och en sak verkar vara klar: man ska helst inte vara ledsen, särskilt inte på Instagram.
Vill man ändå mot förmodan outa något negativt måste man avsluta med det positiva man tar med sig av sin besvikelse. Varför det är så kan man bara spekulera i, har hört liknande diskussioner även i andra forum – senast igår när jag såg en repris av ”Malou Efter tio”. Där pratade man om att det idag inte är riktigt rumsrent att vara ledsen.
Det är liksom ett svaghetstecken, en fläck på den i sociala medier ständigt skinande solen. Visst förstår man med förnuftet att alla såklart inte är glada jämt. Men gråta ut får man göra någon annanstans om man inte vill att folk ska bli illa beröda och avfölja.
Kan det vara så att vi gärna vill identifiera oss med dem vi följer i sociala medier och då vill vi inte ha några negativa vibbar? Visst kan jag köpa att man ska fokusera på det positiva i saker och ting, men det negativa måste ju ändå få finnas och bejakas.
Personligen blir jag alltid lätt skeptisk till folk som alltid svarar ”Bra, tack!” på frågan om hur de mår. För ”bra” är det inte alltid, även om jag såklart respekterar att man inte vill vältra ur sig allt precis hela tiden. Men någon gång ibland? För att visa en mänsklig sida? Jag hade uppskattat det i alla fall. Vackra bilder och glada människor i all ära, jag gillar det, men att våga skriva att idag gick saker och ting åt skogen, det borde vi väl kunna våga?
Eller vad tycker du? Nyfiken på dina tankar i ämnet!
Foto bilden ovan: Emma Shevtzoff
Var inte ledsen i sociala medier
Taggar
10 Kommentarer
Skicka en kommentar
Sök
Om Petra
Jag heter Petra Månström och är journalist och löpcoach. Du behöver inte springa jättefort, lyfta tungt eller prestera på något sätt för att läsa min blogg. Den vänder sig nämligen till helt vanliga människor som kämpar med att få vardagen att gå ihop. Ibland hinner vi träna, ibland prioriterar vi annat. Men vi är alla livsnjutare som tränar för att leva – inte tvärtom. Varmt välkommen hit!
Maratonpodden
Senaste inläggen
-
Behandlingsalternativ för ryggsmärta: vad ska man tänka på?
Kronisk ryggsmärta är en utmaning som många av...
-
Löpning + Lyxfrulle med Malin Ewerlöf & Petra Månström den 22/10!
Jag kan stolt välkomna just DIG till mitt allra...
-
Min resa med Modicförändringar: Uppföljning och lägesrapport!
Det är dags för en uppdatering om min rygg och...
-
Hur CBD-olja fungerar och varför jag väljer Arktis Naturals
Långvarig smärta och sömnproblem kan verkligen...
-
Rune Larsson: ”De sämsta löparskorna jag har sprungit i!”
Vilka är de värsta löparskorna Rune Larsson har...
-
Skyddad: Din löpcoach i örat: Moneghettiintervaller
Låt mig guida dig igenom ett roligt och...
Jättebra reflektion. Vill gärna tillägga att det kanske inte bara är ”idag gick allt åt skogen” utan att många faktiskt kanske tampas med tunga perioder där livet inte riktigt är så tjohejs som det verkar på SoMe. Frågor kring jobb och arbetslöshet, val i livet, känsla av otillräcklighet etc – men sånt syns aldrig någonstans och den som mot förmodan visar upp det får kanske en stämpel av att vara ”svår” och deppig. Livet går ju upp och ner och inte bara när det gäller vardagssaker som om man missade bussen/hade ett skitpass på gymmet/barnen gnäller eller sånt. Fram för mer riktiga konton som faktiskt visar hur livet på riktigt ser ut. Tycker jag.
Har alltid varit öppen med negativa dagar/känslor osv vilket många upplever som dåligt av mig. Men jag orkar inte vara en glad och glättig människa utåt jämt. Och lika mycket skit som man går för det får man kommentarer vid sidan av om hur skönt det är att läsa att alla inte mår perfekt jämt, inte har det perfekta livet alla dagar. Man kan finna stöttning i att inse att man inte är ensam om att vara ledsen, nedstämd, deppig.
Jag tycker att jag har fått jättemycket bra respons i bloggen och sociala medier när jag visar mina svagheter och att jag tycker det är tufft. Men så har jag ju världens bästa läsare med ^^ Jag tror nog att ju större man är desto fler gapar, och då kanske man får bilden att det inte är okej att vara deppig. Men i verkligheten sitter tusentals människor tysta bakom skärmarna och känner igen sig och önskar att de kunde hjälpa en. Jag väljer att tro på det goda i mina läsare 🙂
Fint skrivet!
Jag delar väldigt sällan något om att jag är ledsen, av flera anledningar men mest för att jag i min sårbarhet är skör. Jag har förlorat en dotter för några år sen och skrev en kort kommentar på fb i stil med ”Idag saknar jag lite extra mycket”. De som visste vad som hänt förstod förstås vad jag menade men en av mina lite nyare bekanta skrev något i stil med ”jag saknar också – behöver sol för nu vill jag åka hoj”. En av mina vänner gick i taket och skällde ut min bekanting efter noter och i hård ton ifrågasatte hur hen kunde vara så j…a okänslig och flera hakade på drevet mot den stackarn. Jag kan säga så här – numera väljer jag hur och vad jag skriver för jag mådde inte särskilt bra efter den omgången.
Just för att det är så lätt för missförstånd eller konstiga reaktioner gör att jag oftast avstår från att dela med mig av den typen av känslor. Känns säkrare att ringa en kompis 🙂
Kan känna igen mig i det du skriver, om att vara skör i sin sårbarhet. Jag delar vissa saker, men pratar hellre ut om riktigt jobbiga saker med nära vänner och familj.
Som konsument av sociala medier uppskattar jag verkligen när de personer jag följer vågar vara lite mera öppna med sina känslor (inte bara de positiva), det gör det hela mera mänskligt och en känsla av att man inte är ensam med att känna att livet är tungt ibland. Att det dessutom är helt normalt.
Funderar lite på din egen plats i some – jag verkligen älskar den positiva känsla du förmedlar, den tar liksom tag i hela mig och ruskar om mig på allra bästa sätt. Dock började jag nu fundera om jag läst något av dig som visat en annan sida och tänker att kanske du också känner av kravet att alltid vara positiv? Det kan ju också vara så att jag har ett väldigt selektivt minne och bara kommer ihåg den väldigt positiva känslan du allt som oftast förmedlar… 😉
Klart man får vara ledsen i sociala medier! Gör som du/man vill. Personligen har jag inget behov av att fronta ”allt” som periodvis känns mindre halleluja. Det beror INTE på att jag försöker viss upp en falsk verklighet. Det beror på att jag har ett liv UTANFÖR sociala medier, där familj och nära vänner men även kära bekanta jag råkar träffa, får höra om de ups and downs som allas liv (såklart!) består av. Det krävs nämligen en ordentlig fingertoppskänsla att i text leverera lite mer svåra känslor. Dessutom kan fler än jag (!) vara involverade. T ex därför jag slutade som personlig ”mammabloggar” när mina 2 äldsta barn gick i skolan. Detta ska inte misstas av att jag odelat visar a happy face ? i sociala medier. Jag sörjer min döda bror på årsdagar (och uppmärksammar barncancerfonden/Cancerfonden fler ggr om det känns angeläget), beskriver ibland om min trassliga papparelation, jag beskrev nyligen (OBS nu kommer i-landsproblem) om att jag inte kommer igång med träningen och hur det påverkar hela mitt väsen (humör, ork …) etc. Mina bilder är inte mycket tillfixade, heller inte mitt flöde. Så därav tycker jag också att mitt sociala medier-liv är väldigt ”vanlig verklig vardag”. Min uppfattning är att mina följare peppas och inspireras och är lika snabba på att ge ett värmande hjärta när jag skriver om min förlorade bror eller min dåliga relation med min far. För mig är det PERSONLIGA men INTE PRIVATA saker. Min make och mina tonårsdöttrar vill dock inte vara med (för mycket) i mitt sociala liv. Därför är det privat för mig. Och självklart är inte vi alltid odelat glada på varandra i familjen – tonåringar och nästan 20 år tillsammans ? Men det anser jag mig inte (!) vara skyldig till att dela bara för att jag ska framstå för att vara en ”ärlig influencer”. Ändå är mitt flöde mycket ärligt. Men som sagt, jag har ett liv utanför den digitala världen också. Det önskar jag alla människor ??❤️ Kram
Tack för att du delar! Stor kram
Jag tror inte på att bara visa det positiva och det glättiga. Är det för perfekt så tröttnar jag efter ett tag. Jag vill ha en bra balans mellan pepp, inspiration och även de dåliga dagarna. Sen får det givetvis inte bara vara ledset då tröttnar jag på det också utan en bra balans.