Foto: Karin Grip ur min bok ”Det är bara att springa” (Karavan förlag, 2014).
Blir lite matt.
Matt på alla höjda varningsfinger till nyblivna mammor om att akta sig för en viss typ av träning. Matt på att läsa saker i stil med ”Löpningen får du lägga på hyllan i ungefär sex månader innan kroppen är redo för den belastningen, annars är risken stor för framfall. I början är det bättre att fokusera på knipövningar och barnvagnspromenader.” (citat från intervju med personliga tränaren Olga Rönnberg).
LÄS OCKSÅ: Läkaren: ”Du kommer aldrig mer att kunna springa”
Självklart förstår jag tanken bakom dessa generella råd. Man tar till ordentligt för att vara på den säkra sidan, för att undvika att det sedan dyker upp någon som till äventyrs har skadat sig för att hon drog igång för tidigt med löpningen efter förlossningen. Problemet med de generella råden är desamma som problemen med generella träningsprogram inför motionslopp som maraton: de hjälper alla och ingen.
Det absolut bästa är alltså att ta saken i egna händer och ta kontroll över sin träning. Visst är det är läskigt att sätta sig själv i förarsätet över sin egen träning, då har man ju bara sig själv att ”skylla” på om något skulle gå snett. Men ärligt talat, vill du lägga ner allt vad löpning heter i sex månader och enbart ägna dig åt knipövningar och barnvagnspromenader – fast du kanske inte ens behöver det?
LÄS OCKSÅ: De 5 vanligaste misstagen löpare gör
Alla kvinnor är olika och unika. Somliga tränar mycket och gärna, andra inte. När vi går in i en graviditet har vi alla olika förutsättningar. Några har tränat hela livet och har en stark och tålig kropp, andra har aldrig tränat och några har kanske tränat till och från. Det säger sig självt att dessa olika personer har olika förutsättningar att hantera graviditeten. Man kan absolut råka ut för smärtsamma foglossningar och andra krämpor även om man är vältränad, men man ökar chanserna att gå igenom de nio månaderna smärtfritt och sedan kunna starta upp träningen snart igen om man så vill. Det finns det forskning på.
Marit Björgen fortsatte att träna förhållandevis hårt under hela sin graviditet, därför att hon ville och mådde bra av det. För andra gravida ter sig norska skidstjärnans gravidträning som science fiction. Personligen var jag så lyckligt lottad att jag kunde träna under hela graviditeten, något som jag är helt övertygad om underlättade under såväl förlossningen som när jag skulle starta upp med träningen igen någon vecka efteråt.
LÄS OCKSÅ: Hett tips till träningssugna gravida
Under graviditeten fick träningen mig att känna mig mer harmonisk och jämn i humöret. Efter förlossningen var träningen en skön frizon, något tryggt och bekant från mitt ”gamla liv” som jag kunde luta mig mot någon timme ibland. Så är det fortfarande och så hoppas jag att det förblir. Löpning framställs ofta som något farligt och olämpligt för gravida och nyblivna mammor att ägna sig åt. Mitt budskap är: tänk efter innan ni generaliserar. Tänk på vem ni riktar er till och anpassa därefter. Och generalisera ALDRIG.
Löpning är enligt mig en fantastisk sport som skapar god hälsa, harmoni i sinnet och ger glädje. Men den bör utövas lite olika beroende på var man befinner sig formmässigt, det är allt. Slutsats: ta kontrollen över din egen träning, läs på, konsultera experter (live, inte via nätet!) och besluta därefter om hur just DU ska göra. Barnvagnspromenader är det inget fel på alls, tvärtom. Du bestämmer själv hur och vad du vill träna, visst är det underbart och lite läskigt?
Och en grej till: knipträning är superbra, är det ett generellt råd man kan ge så är det att knipa så mycket det går. Hela livet. Lycka till!
Snälla, sluta svartmåla löpningen
Taggar
9 Kommentarer
Skicka en kommentar
Sök
Om Petra
Jag heter Petra Månström och är journalist och löpcoach. Du behöver inte springa jättefort, lyfta tungt eller prestera på något sätt för att läsa min blogg. Den vänder sig nämligen till helt vanliga människor som kämpar med att få vardagen att gå ihop. Ibland hinner vi träna, ibland prioriterar vi annat. Men vi är alla livsnjutare som tränar för att leva – inte tvärtom. Varmt välkommen hit!
Maratonpodden
Senaste inläggen
-
Behandlingsalternativ för ryggsmärta: vad ska man tänka på?
Kronisk ryggsmärta är en utmaning som många av...
-
Löpning + Lyxfrulle med Malin Ewerlöf & Petra Månström den 22/10!
Jag kan stolt välkomna just DIG till mitt allra...
-
Min resa med Modicförändringar: Uppföljning och lägesrapport!
Det är dags för en uppdatering om min rygg och...
-
Hur CBD-olja fungerar och varför jag väljer Arktis Naturals
Långvarig smärta och sömnproblem kan verkligen...
-
Rune Larsson: ”De sämsta löparskorna jag har sprungit i!”
Vilka är de värsta löparskorna Rune Larsson har...
-
Skyddad: Din löpcoach i örat: Moneghettiintervaller
Låt mig guida dig igenom ett roligt och...
Tack! Nu tillhör jag tyvärr den delen av befolkningen som inte kunde träna under stor del av graviditeten. Det var horribelt och vara stilla, sjukskriven och vila. Å fy vad tid det tagit innan jag åter kan springa mina älskade meditativa långpass. (Ett pris jag gärna betalar för mitt barn.) Men så fort jag uttryckt en längtan efter ensamheten och flåset i spåret så har pekpinnar och tyckare utryckt sig negativt och lagt dig i. Så återigen tack.
Ja, och sen finns oss som tränade hela graviditeten, cyklade några mil innan förlossningen, födde utan smärtlindring etc men kunde inte sitta ordentligt eller gå på två månader… Lång väg tillbaka mentalt och fysiskt. Vi har så olika förutsättningar vilket inte alltid beror på pannben eller vilja. Svårt det där med bebisar.
Förstår dig, det är tufft. Och orättvist.
Håller med dig att alla de där pekpinnarna är fåniga eftersom alla är olika. Har hund och den måste ut i alla väder trots graviditet och förlossning, Var ute med hunden dagen efter förlossningen och möter kollegor som förfasar sig över vad jag gör, Men jag mådde ju bra och hade inte ont! Varför skulle jag då inte kunna vara ute på en långpromenad. Bebisen sov och hade sin pappa hos sig, Alla mådde prima. Kan också nämna att de där hundpromenaderna räddat mig många gånger precis som springturerna verkar göra för dig, Kvalitativ egentid!
Exakt så! Kvalitativ egentid. Men visst undrar man varför folk förfasar sig?
Men löpning ÄR inte – generellt – det mest lämpliga när man fött barn? Har du vetenskap bakom dig? Relaxin? Varför belasta kroppen i onödan så skaderisken ökar? Styrketräning tex, och cykel är mkt bättre.
Hej Greta! Jag är av uppfattningen att var och en känner sin kropp bäst. Mitt budskap är inte att alla kvinnor som har fött barn ska ge sig ut och springa, jag beskriver bara hur jag tänker och tränar. Sedan är det upp till var och en att fatta beslut utifrån just sina förutsättningar. Varför måste man förresten ha vetenskap bakom sig för att kunna utöva en sport, om man inte gör anspråk på att vara expert?
Även om jag absolut håller med om att man ska fortsätta träna under graviditet och efter graviditet – och att det absolut går att träna hårt om man gör det på rätt sätt, så upplever jag att det finns god evidens på att man ska ta det försiktigt med hopp, stötar och belastning på bäckenbotten från mitten av graviditeten till 3-6 månader efter förlossningen (endel säger ännu längre), ÄVEN om allt känns bra. När man tänker på vilka förändringar kroppen går igenom – speciellt bäckenbotten – så är det logiskt. Även om det kan gå bra för endel, så är det för många som gör sig illa – och det är bara inte värt det. Vet alltför många som fått allvarliga skador efter förlossningen. De har känt sin kropp jättebra och känt sig jättestarka och kört på – men ändå har saker gått fel. Generella råd finns av en anledning. Vetenskap finns av en anledning – nej vi kanske inte har hela sanningen än (och helt överens med dig att det borde forskas mer på kvinnor, träning och graviditet!) Men vi måste lita mer på vad den forskning som finns faktiskt säger, än vad vi själva tycker och känner, om det gäller potentiellt allvarliga hälsoproblem. Speciellt när det gäller vad vi direkt eller indirekt uppmanar andra att göra i det offentliga. Jag fått intrycket av att du tar forskning väldigt seriöst i övrigt när det gäller kost, kosttillskott och träning. Varför inte på detta område? Detta skaver lite när jag läser din blogg, som jag i övrigt tycker är helt strålande.
För mig är det lite som att åka bil utan säkerhetsbälte – visst, det troligaste är att allt går bra, men varför ta risken när man vet att kan KAN utsätta sig själv för skador som är svåra att reparera. Att ta det superlugnt de första 4-6 veckorna och att sen avstå från löpning, vissa former av tung styrketräning och hopp under 6-12 månader av sitt liv, för att vara SÄKER på att inte få problem senare, känns inte orimligt. Det finns ju massa annat som man kan träna och har man hållit igång under graviditeten kommer man i form fort.. Det är fantastiskt att allt gått bra för dig att börja träna hårt direkt och att börja med tuff löpträning tidigt efter förlossningen, men med tanke på vilken plattform du har här i bloggen och i dina andra kanaler är det nog många som drar slutsatsen att om det gick bra för dig kan de göra likadant utan problem, trots att du inte utger dig för att vara expert på detta område eller att du inte säger dig uppmana någon annan att göra som du. Du är en förebild.. Alla löpare längtar ju såklart tillbaka till löparskorna osv. Det är lätt att ta i för mycket.
Med tanke på att du nämner Marit Björgen som exempel här på att det går jättebra att träna allt man vill, hur hårt som helst under graviditeten, kan det vara värt att göra ett till inlägg på detta ämne och nämna att Marit Björgen nu fått rejäla skador på bäckenet av att träna för hårt efter förlossningen, framförallt verkar det vara löpningen som blev för tuff direkt efter graviditeten.. Det finns alltså skäl att vara försiktig, även för en superkvinna som Marit.
Skulle önska mer nyanser här i bloggen när det gäller träning för gravida och efter graviditeten. Ta in hjälp från experter om det behövs.
Fast jag skulle inte säga att knipträna så mycket som möjligt är ett bra generellt råd. Kan man knipa så ska man göra det i lagom dos, annars kan man bli överspänd. Ingen skulle ju gå omkring och träna någons annan muskelgrupp så mycket det går utan i lagom dos med vila emellan. Har man skador efter förlossningen kan det till och med vara dåligt eller omöjligt att knipa. Så knipa med måtta snarare (om det funkar för just dig utan att orsaka problem) och däremellan öva lika mycket på avslappning i bäckenbotten.