Fotgängare som stör sig på löpare, så mycket att de puttar till en. Varför? Foto: Petra Månström.
Ett fenomen som jag har stört mig på i princip sedan jag började springa regelbundet är det här med folk som vägrar vika undan en millimeter när man kommer springande.
Folk som kanske rentav puttar till dig när du försöker passera. Vad är det som lockar fram detta beteende? Får de ett sting av dåligt samvete när de ser en löpare och tar ut sin frustration genom att försvåra för vederbörande att utöva si sport? Eller vad handlar detta om?
LÄS OCKSÅ: Längst behöver inte vara bäst
Ska nu ge några konkreta exempel på detta fenomen. Fascinerande nog är äldre människor, i synnerhet män men även i viss mån kvinnor, överrepresenterade bland dessa löparhatare. En klassiker är att man kommer springande på en vägbana som inte är jättebred. Man möter ett äldre par som är ute på promenad och utgår från att någon av dem kommer att göra ett försök att släppa fram dig när ni väl passerar varandra, men detta sker inte. Istället fortsätter de på sin inslagna väg, utan att vika en tum. Och deras sammanbitna miner skvallrar om att de inte är särskilt glada över att se dig. ”Varför jäkta och springa när man kan promenera”, säger deras blickar.
LÄS OCKSÅ: Maran i maj? Är du tokig?!
Ett annat scenario är att du möter en större grupp människor, också den här gången på en inte jättebred gångbana. Gruppen fyller upp hela gångbanan och antingen så promenerar de i sakta mak eller står stilla och pratar. Du närmar dig dem och hoppas att de ska visa något tecken på att underlätta för dig att komma fram och förbi, men detta sker inte. Istället får du en knuff av någon i gruppen när du passerar. Du blir chockad och förvånad och först några hundra meter senare kommer du på att du borde ha knuffat tillbaka.
LÄS OCKSÅ: Testa dig själv: så vet du om du är redo för maran
Det sista scenariot är att du kommer springande på en bred gångbana. Du möter en äldre man som verkar vara ute på promenad. Du noterar att här borde ni kunna passera varandra problemfritt, utan minsta kontakt. Men icke! För när du ska förbi så slänger mannen ut armen och puttar till dig. Detta har hänt tillräckligt många gånger för att jag ska kunna slå fast att det inte handlar om någon enstaka knasboll. Tilläggas bör att jag aldrig har sprungit särskilt snabbt, för att det skulle kunna vara farten som skrämmer fotgängarna.
LÄS OCKSÅ: De 5 vanligaste misstagen löpare gör
Vad handlar detta om? Är det bara så enkelt som att man som löpare på något vis stör friden för dessa fotgängare? Och varför är äldre människor (typ 60+, baserat på okulär besiktning) överrepresenterade i den här gruppen? Tacksam för lite input här!
Om surputtar som vägrar flytta på sig
Taggar
19 Kommentarer
Skicka en kommentar
Sök
Om Petra
Jag heter Petra Månström och är journalist och löpcoach. Du behöver inte springa jättefort, lyfta tungt eller prestera på något sätt för att läsa min blogg. Den vänder sig nämligen till helt vanliga människor som kämpar med att få vardagen att gå ihop. Ibland hinner vi träna, ibland prioriterar vi annat. Men vi är alla livsnjutare som tränar för att leva – inte tvärtom. Varmt välkommen hit!
Maratonpodden
Senaste inläggen
-
Behandlingsalternativ för ryggsmärta: vad ska man tänka på?
Kronisk ryggsmärta är en utmaning som många av...
-
Löpning + Lyxfrulle med Malin Ewerlöf & Petra Månström den 22/10!
Jag kan stolt välkomna just DIG till mitt allra...
-
Min resa med Modicförändringar: Uppföljning och lägesrapport!
Det är dags för en uppdatering om min rygg och...
-
Hur CBD-olja fungerar och varför jag väljer Arktis Naturals
Långvarig smärta och sömnproblem kan verkligen...
-
Rune Larsson: ”De sämsta löparskorna jag har sprungit i!”
Vilka är de värsta löparskorna Rune Larsson har...
-
Skyddad: Din löpcoach i örat: Moneghettiintervaller
Låt mig guida dig igenom ett roligt och...
Ett annat scenario är fotgängare med hundar. När man springer förbi så gör hunden utfall eller springer efter en stund utan att ägaren knappt reagerar.
Så otroligt irriterande.
Ja, suck. Hundägare är ett kapitel för sig. ”Men lilla Fido som är såååå snäll” liksom…
Känner igen det där..
Gör mig galen!
Hur svårt ska det vara att visa varandra respekt egentligen..?
Jag brukar knuffa tillbaka och lägger till några uppfostrande ord i stil med ”Så där gör man inte” eller ”Din mamma skulle ha skämts ögonen ur sig”. Det är riktigt underhållande att se hur framförallt äldre män reagerar på det. En gång fick jag en sådan kraftig knuff att jag nästan föll omkull. Jag stannade och undrade fly förbannad vad han sysslade med. Minns att han käftade emot och jag hotade med att anmäla honom för misshandel.
Tror att folk inte flyttar på sig för att de tycker att det är din uppgift att göra det, ungefär som att den som åker snabbast i skidbacken får se till att väja. Många, antar jag, tycker att det är för många löpare i omlopp och att det helt enkelt är för jobbigt att hela tiden kliva åt sidan. Men att slå till någon som springer förbi, det är bara idiotiskt.
Modigt av dig att ge svar på tal och knuffa tillbaka! Jag brukar bli rätt så rädd för de där arga gubbarna (och tanterna), man vet ju inte om de kan få frispel liksom. Men har hört så många tokiga historier om äldre män som tar ut aggressioner på löpare att jag blir mörkrädd. Vad är det som händer i samhället, borde man inte uppmuntra folk som vill röra på sig…
Jaha, minst sagt tråkigt. Tycker folk flyttar på sig hyfsat, åtminstone i Göteborgs centrala/östra delar, men det kan säkert variera. Kanske är jag mer pragmatisk och springer runt, eller också ser de en medelålders man på 185/80 som ett tillräckligt stort ”hot” för att själva gå åt sidan något, åtminstone om jag ej visar vilja att väja (först)…
Minns ett par gånger, tex. med tonåringar/skolklass i grupp – inte helt oväntat – samt nån gång jag touchat ett medelådlers/äldre par. Vet inte riktigt vad jag skulle göra om nån knuffade – kanske knuffa tillbaka som Ruth skriver?
Kommer jag bakifrån brukar ett ”USCHÄKTA MEJ!” samt en glad vink funka, fast hur glada andra blir är en annan fråga. Senast igår funkade det sådär, men då var det rätt mycket folk på gångvägen från båtmässan (och jag i slutet av ett långpass (något trött 😉 )
Att springa i stan är inte lätt! Provade Norr Mälar för första gången idag och aldrig mer en söndag. Hur tänkte jag?!
Västerbron tur och retur och längsta passet på länge är avklarat. Nu luktar det ”snar är gamla tanten i gång!”.
Nej, söndagar ska man undvika innerstan. Såvida man inte ger sig ut supertidigt…
Det är samma sak om man är ute och går. Ett tag var jag alltid den som vek undan, men nu har jag gett upp. Två i bredd kan flytta sig lite. Jag kan inte gärna upphöra att existera från gångbanan…
En orsak till att reagera så man är äldre, kan ju vara att man är livrädd för att ramla och därför känner sig osäker när nån kommet farande/håller i varandra i bredd.
Jag fick enormt respekt för äldre i samband med en egen skada för några år sen. säger alltid åt mina barn att hoppa av sparkcykeln, att sakta ner etc när de möter en äldre. För en äldre person kan att ramla vara slutet på livet. Många klarar inte att komma igen överhuvudtaget.
Tycker snarare att vi som är rörliga, är de som ansvarar för att ta en omväg eller rentav stanna och lugnt passera.
Har alltid tagit ett steg utanför gångbanan med mina hundar. Varenda människa borde veta att man inte springer mot och förbi en hund men ingen löpare bryr sig. Inte en endaste gång under de 14 år jag haft hundar. Alltså ställer jag mig utanför och småpratar med min hund.
Bered en väg för herran…
En viktig synspunkt! Bra att ha detta i bakhuvudet när man ute med Me,I and Myself på joggingtur.
Jag borde kanske lägga till att jag inte knuffar skruttar som ser ut att kunna snubbla bara de råkar i kontakt med sin egen skugga. Men kaxiga tonåringar och män som uppenbarligen har kraft att skicka ut en kraftig arm får en knuff.
Jag och wifey pratade om det här under en promenad i kväll. Vi kom fram till att folk förmodligen blir rädda för att de tror de ska bli påsprungna. Löpare kan ju passera nära folk utan att man faktiskt tänker på det. Sen är det, som du säger Petra, ingen bra idé att ge sig ut i rusningstrafik längs populära gångstråk.
Trodde jag var ensam om att störa mig något otroligt på detta! när det är en gångväg och det till och med kan gå 3-4 person I BREDD, och ändå inte en antydan till flytta sig, så himla irriterande!
Vilken tråkig inställning ”äldre, gubba, tanter ” som inte kan flytta på sig när JAG kommer löpande. Lyft blicken, se dig omkring, hur ser det ut när ni ”unga” är ut med era små. Två barnvagnar i bredd är inget ovanligt och säger man till då är man en surtant. Även löpare (unga) springer gärna i bredd och är inte villiga att flytta på sig. Jag är löpare och tycker att springer man i stan på promenadvägar är det jag som får hålla undan.
Gud JA! För att inte tala om när man cyklar. Ibland cyklar jag min racer till jobbet men obs givetvis anpassat till den miljön jag cyklar i, dvs varken ”farligare” eller ”snabbare” än de på traditionella cyklar. Jag kanske gör det för att träna teknik eller för att jag efter jobbet ska sticka ut. Men se det går inte. Jag har blivit knuffad och skriken på och lagt ”fälleben” för. Av män. Alltid män. Jag vet inte vad som provocerar dem så mycket men nåt är det. Och jag tycker de ska söka hjälp för det.
Folk som cyklar på trottoaren eller gångbanan saknar den intelligensmässiga begåvningen att förstå vad trottoarer och gångbanor är till för. Sådana psyklister är i mycket stort behov av hjälp för sina hjärnskador i frontalloben, den delen av hjärnan som talar om för dom vad som är rätt och fel. Säger inte att du tillhör den kategorin, då du inte nämner om du är en trottoar-psyklist eller inte. Min kommentar är allmänt riktad.
Självklart ska ingen någonsin puttas, det är verkligen inget jag överhuvudtaget försvarar och kan man ska man försöka göra plats åt mötande, oavsett gångtrafikanter eller löpare. Dock kan löpare inte förvänta sig att folk inte kan stanna till, gå sakta eller gå två i rad i förtroligt samtal. Jag är själv löpare och tycker att vi får anpassa oss efter de gående (men självklart förväntar jag mig vanligt hyfs och respekt). Kanske har jag haft tur och inte blivit utsatt för puttar och liknande?
Båda könen är i stort sett jämnt fördelade över de flesta dumheterna i samhället, så även här. Har noterat detta under en längre tid. Det skiljer en handfull procentenheter mellan könen.
Däremot är det mera korrekt att det är mer äldre som inte viker undan. Men det beror lite på situationen. Jag förstår helt också håller situationen där det kommer en bred grupp människor på en vanlig trottoar. Du har rätt att både gå och springa där. Det är gruppen som sådan som i så fall ska ge dig plats. Jag brukar själv inte ha problem att vika åt sidan om jag går i en grupp. Däremot flyttar jag mig inte själv för en grupp som går med en attityd av att de äger hela gångbanan.
Att inte vika undan är inte samma som att putta eller knuffa. Att vägra flytta sig för att man också har rätt att gå på det gemensamma utrymmet är helt begripligt, men innebär bara att man gå sin raka väg på trottoaren. Som sagt, det är då gruppen som gott kan visa hänsyn till ensamma mötande gång-/löpartrafikanter. Knuffar man gör man tydliga kroppsliga utfall med händer och armar. Det är inte riktigt samma som att så på sig.
Att inte ge plats åt andra där det finns anledning att göra så, kan jag konstatera är i stort sett lika vanligt bland män och kvinnor. Däremot är det mindre vanligt att tjejer och kvinnor i de situationer då andra faktiskt bör vika åt sidan, står på sig och går rakt fram. Det är fel. Kommer det ett gäng i bredd över hela trottoaren, ska du inte bekymra dig som tjej eller kvinna, bara för att du använder din rätt till det gemensamma offentliga utrymmet. Jag kommer att gå åt sidan om ingen annan i gruppen gör det. Ta plats, men gör det med vett och förnuft.
Jag har inga principiella svårigheter att hålla med dig i attityden på gångbanor och trottoarer. Detta alldeles oavsett om du går långsamt, snabbt eller springer.