“OCH NÄR SKA NI SKAFFA NUMMER TVÅ DÅ? DU VET DEN DÄR KLOCKAN…”

Det här måste jag bara få ur mig, en grej som jag har gått och stört mig på ett bra tag. Nämligen folk som skämtsamt fast med ett tydligt sting av allvar antyder att jag borde skynda mig om jag vill ha fler barn. Detta har inte bara drabbat mig utan även många andra jag har pratat med.

Och med ”folk” menar jag allt från okända människor och ytliga bekanta till ganska närstående personer. Eftersom jag har fått höra det där så himla ofta den senaste tiden har jag börjat fråga varför man bör ha två barn. Har bland annat fått följande svar:

– Det är bra att ”säkra upp” med ett barn till så att man inte blir ensam om ett av barnen skulle dö
– Det är viktigt för barns utveckling att ha ett syskon, så att de lär sig att hantera konflikter och annat viktigt i livet
– ”Du vill väl inte ta ifrån ditt barn den fantastiska känslan att få uppleva en fin syskonrelation?”
– Du minimerar risken att bli ensam och övergiven på äldre dagar, båda barnen lär ju knappast flytta till Australien

Och hur spåniga rätt många av svaren ovan låter så kan jag försäkra att de som ligger bakom svaren har varit helt allvarliga. Det går alltså inte att skoja bort.

Men desto svårare är det att få ur folk mindre bra saker med att ha två barn. Trots att jag ofta hör föräldrar med flera barn beklaga sig över att de inte hinner med sig själva, att de inte har någon egentid, att de inte längre har råd att åka på roliga semestrar, att matkontot skjuter i höjden, att de känner sig tvungna att skaffa en stor bil, att de inte hinner få kvalitetstid med sin partner… Men när de väl får frågan så är allt bara så himla bra.

Vad kan det bero på? Att livet med två barn inte blev som man hade tänkt, men nu finns det ingen väg tillbaka och då vill man gärna att alla andra också ska ha det lika jobbigt? Att människor som, frivilligt eller ofrivilligt gör på ett annat sätt, betraktas som ett hot? Har funderat mycket på det där. Men en sak vill jag bara betona: du kan aldrig veta varför ett par ”bara” har ett barn. Eller noll barn. Det kan ligga mycket annat bakom än enbart egoism. Som att man inte kan få fler barn, hur mycket man än försöker. Att man kanske inte orkar kämpa med IVF eller adoption. Eller något helt annat.

Så snälla, sluta dra upp detta ämne i tid och otid. Det gör knappast någon glad. Prata hellre om vädret 😉 Fler tankar i ämnet? 

Foto bilden ovan: Jonas Hansen

Share: