”OCH NÄR SKA NI SKAFFA NUMMER TVÅ DÅ? DU VET DEN DÄR KLOCKAN…”

Petra MånströmFöräldraskap, Livet, Livsstil27 Kommentarer

Det här måste jag bara få ur mig, en grej som jag har gått och stört mig på ett bra tag. Nämligen folk som skämtsamt fast med ett tydligt sting av allvar antyder att jag borde skynda mig om jag vill ha fler barn. Detta har inte bara drabbat mig utan även många andra jag har pratat med.

Och med ”folk” menar jag allt från okända människor och ytliga bekanta till ganska närstående personer. Eftersom jag har fått höra det där så himla ofta den senaste tiden har jag börjat fråga varför man bör ha två barn. Har bland annat fått följande svar:

– Det är bra att ”säkra upp” med ett barn till så att man inte blir ensam om ett av barnen skulle dö
– Det är viktigt för barns utveckling att ha ett syskon, så att de lär sig att hantera konflikter och annat viktigt i livet
– ”Du vill väl inte ta ifrån ditt barn den fantastiska känslan att få uppleva en fin syskonrelation?”
– Du minimerar risken att bli ensam och övergiven på äldre dagar, båda barnen lär ju knappast flytta till Australien

Och hur spåniga rätt många av svaren ovan låter så kan jag försäkra att de som ligger bakom svaren har varit helt allvarliga. Det går alltså inte att skoja bort.

Men desto svårare är det att få ur folk mindre bra saker med att ha två barn. Trots att jag ofta hör föräldrar med flera barn beklaga sig över att de inte hinner med sig själva, att de inte har någon egentid, att de inte längre har råd att åka på roliga semestrar, att matkontot skjuter i höjden, att de känner sig tvungna att skaffa en stor bil, att de inte hinner få kvalitetstid med sin partner… Men när de väl får frågan så är allt bara så himla bra.

Vad kan det bero på? Att livet med två barn inte blev som man hade tänkt, men nu finns det ingen väg tillbaka och då vill man gärna att alla andra också ska ha det lika jobbigt? Att människor som, frivilligt eller ofrivilligt gör på ett annat sätt, betraktas som ett hot? Har funderat mycket på det där. Men en sak vill jag bara betona: du kan aldrig veta varför ett par ”bara” har ett barn. Eller noll barn. Det kan ligga mycket annat bakom än enbart egoism. Som att man inte kan få fler barn, hur mycket man än försöker. Att man kanske inte orkar kämpa med IVF eller adoption. Eller något helt annat.

Så snälla, sluta dra upp detta ämne i tid och otid. Det gör knappast någon glad. Prata hellre om vädret 😉 Fler tankar i ämnet? 

Foto bilden ovan: Jonas Hansen

0

27 Kommentarer är aktiverade “”OCH NÄR SKA NI SKAFFA NUMMER TVÅ DÅ? DU VET DEN DÄR KLOCKAN…””

  1. Oj, vilken igenkänning! Jag har fått den frågan såååå många gånger och känner mig lika obekväm och illa till mods varje gång. Det slår mig också att folk tar sig friheten att ställa dessa frågor, men om jag skulle få för mig att ifrågasätta deras val att skaffa 2-3 barn och bidra till att överbefolka jorden så blir det jobbigt. Jag har börjat svara ”vi vann högsta vinsten på första försöket!” ?❤️

    0
  2. Åh nej det är så dumt. Sen finns såklart en del också bara välmenande frågor, men de ställs ”mer sjysst och ärligt”, typ: ”Vill ni ha fler barn?”. För så kan det ju frågas i all välmening.

    Ingen lever ju någon annans liv, så varför BRY SIG. Det räcker väl gott att man gör/har det som man själv vill. Jag t ex har 3 barn – av flera olika anledningar. Och jag älskar att ha min trio. Men det bryr mig överhuvudtaget inte hur ANDRA har gör/har det. Jag lever ju bara MITT LIV.

    Styrkekramar ❤️

    0
    1. Fast jag kan tycka att välmenande eller ej, det där har andra inte med att göra. Och är du säker på att folk verkligen frågar det där för att de är välmenande? Jag är tveksam 🙂 Kram tillbaka <3

      0
      1. Håller med dig, det har ingen annsn med att göra hur många barn man har, eller inte har. När vårt första barn var två år kom frågan hela tiden – nääär ska ni skaffa ett syskon, det blir ju lagon mellan om ni börjar nu! Men när vi fick vårt andra barn förändrades alla kommentarer. Nu fick vi höra att -så braaa, så perfekt med två barn, en pojke och en flicka. När jag blev gravid med tredje barnet blev det chock för många. Är du gravid igen?? Varför?? Räcker det inte nu? Öööh, vadå räcker det inte nu! Där gick vi över en gräns tydligen, och jag känner att folk kan hålla sina åsikter för sig själva.

        0
      2. Men jag tänker vänner, nära bekanta, kära kollegor som frågar. Ja jag tror att de absolut kan mena i all välmening. Sen beror det SÅKLART på situation – och på VEM som frågar. Jag har fått frågan och inte tagit illa upp eller upplevt det som annat än ”ombrydsamhet”. Morgan Alling i sitt senaste poddavsnitt gav svar på en lyssnarfråga som är värd att reflektera över.
        Men jag förstår till 100% vad du menar. Vet absolut att detta förekommer ? (har tre nära vänner med IVF-befruktning och ytterligare bekanta). Tänker att en och annan fråga är av omsorg dock. Liksom det är svårt att möta människor i sorg. Jag har upplevt att folk INTE FRÅGAR för de är livrädda att ”göra fel”. Och då vill vi (jag!) ju bara ATT de ska våga fråga.

        Komplext är det onekligen.
        Kramen ?

        0
  3. Jag har oftast fått frågan av folk jag inte känner så bra. De som känner mig vet att jag inte kan få fler barn. Även om jag kunde få flera så tror jag inte att det hade blivit så. Vi kände från början att vi är en enbarnsfamilj. Det är vad vår tid och energi räcker till. Skäms inte ett dugg över det och blir riktigt trött på de med 2-3 som alltid beklagar sig över nåt som är självvalt.

    0
  4. Jag får samma fråga fast i nästa led, barnbarn Nästan lika irriterande eftersom jag vet att mitt första barn har jobbat i så många år på att bli gravid När så mitt yngsta barn blev gravid så stegrades frågorna på mitt först barn. Jag vet att det är av obetänksamhet och ingen illvilja men det är ändå tufft att det tjatas så förbannat utan eftertanke Ge faan i att fråga Blir det ser du det, blir det inte ska di skita i det

    0
  5. Min dotter som är 29 har klart och tydligt deklarerat att hon inte vill ha barn- som omgivningen lider av det…. du kan ju bara ana ? varför dom gör det vet vi varken hon, hennes sambo eller jag. Dessutom lider fok å mina vägnar oxå över att jag inte ska få bli mormor. Jag blir så TRÖTT på folk ibland, kan människor bara få göra sina egna val och bli respekterade för det?

    0
    1. Men en sak, hon verkar inte ha sin mamma som tycker att hon är konstig, skuldbelägger eller sprider någon sorg över hennes beslut! Så bra! Tror hon uppskattar dig mer än du tror för det!

      0
  6. Ja tänk för några år sen när jag bara hade ett barn då va det en på jobbet som sa det ska inte du ha fler barn…. nej du ska väl bara ha ett för du är egoistisk och bara tänker på dig själv! Själv hade hon hur många barn som helst! Och aldrig barnvakt för hon och hennes man tog på sig extra jobb helatiden! Då vart jag irriterad och sa det att ”du jag har inte fler barn än va jag klarar av att ta hand om”!! Efter det sa hon inte nå mer

    0
  7. Människor!!!!
    Jag blev mamma sent i livet. Hade gärna haft en till om omständigheterna varit annorlunda.
    Nu är det så att vi inte vågat försöka igen på grund av min ålder samt av andra personliga skäl. Vi är så glada för vår Elsa och hon är den högsta vinsten av alla!
    Det är ju ni som bestämmer och att andra människor tar sig rätten att lägga sig i och ifrågasätta är så dumt att det inte ens går att förklara och jäkligt oförskämt! De har ju inte en susning av vad som ligger bakom människors beslut.
    Stor kram och kärlek till dig.

    0
  8. Eller leva utan barn. Jag kan inte få barn, min partner vill inte ha barn och jag har valt att inte gå vidare med äggdonation eller adoption. Och det är inte heller så bara. Jag får många föreläsningar om att barn är livet. Lämna din partner och skaffa barn själv är en sådan vanlig kommentar för mig idag att jag blir rädd för att folk kan ens tänka tanken att säga så till någon som är ofrivilligt barnlös.

    0
  9. Det är ju med åsikter om barnafödande/graviditet/förlossning precis som om folk drabbas av någon slags verbal inkontinens! Allt ska man ha förklaringar till och det verkar vara heeeelt ok för random person att fråga vad som helst… Vi har tre barn, 4 år mellan ettan och tvåan men bara 1,5 år mellan tvåan och trean så det är rätt kämpigt i perioder (minsta är nyss fyllda 1 och var en liten överraskning som vi inte hade planerat). Ibland är de två minsta hos sin farmor och farfar över natten så vi har bara storkillen på snart 7 år hemma, och varje gång förvånas vi över hur enkelt allt känns med ”bara” ett barn!

    Men – det gjorde det ju inte då, när vi hade bara honom och inte hade något annat att jämföra med 🙂
    Det är kaos och skitjobbigt med tre barn ibland men alldeles, alldeles underbart emellanåt också! <3

    Och det där med syskonkärlek och att man inte ska bli lämnad ensam på ålderns höst är ju ren bullshit, vem vet vad som händer i livet?

    0
  10. Folk tycker. Alltid. Låt dem.
    Jag har fyra, idag vuxna barn. Önskade och älskade. Men det var inte så många som gratulerade när jag väntade nr fyra. Så, folk tycker ?

    0
  11. Ja, tänk vad många som har synpunkter hur man ska göra. Tror varje familj är rätt så unik, och att som föräldrar gör det som känns rätt. Att överhuvudtaget ha lyckan att kunna få barn är så stort.

    Jag har tre numera vuxna barn. När vänner & bekanta frågat mig om ”hur många är bäst”, brukar svaret bli: fråga gärna mina barn vad de tycker?! Själv hoppas jag att jag varit/är en bra pappa. Till alla tre barnen.

    När vi träffas har vi iallafall väldigt skoj ihop och tiden står så där härligt stilla. Alltså, antalet känns rätt oviktigt, huvudsaken är det finns tid & hjärta för sina barn.

    0
  12. Har en fantastisk tjej på 10 år som vi äntligen fick med hjälp av IVF och många års kämpande. Trodde alltid att jag skulle ha 2-3 barn – men jag är så jäkla nöjd. Jag har tid med dotter och man, jag har ngr kroniska sjukdomar som jag orkar kämpa med, jag har ok ekonomi och vi trivs så bra ”bara” vi tre! Jag har ingen längtan efter fler barn – men är så stolt, lycklig och tacksam för vår älskade Nova.

    0
    1. Åh vad jag känner igen mig, och jag är så förbaskat trött på att behöva förklara mig och försvara mig varför vi bara har ett barn, och är väldigt nöjda med ett barn. Det var vår inställning från allra första början så det var inte ens en issue. Men så kommer alla, främlingar, dagisfröknar o vänner o frågar: ”Men varför ska ni inte ha fler barn? Tänk på stackars XXX, ska han aldrig få ha ett syskon? Du har ju 2 syskon, hur skulle det kännas om du inte hade dom?” Ja inte fasen vet jag, jag vet ju inget annat liksom!!
      Och det är ju inte så att jag döner dom som har skaffat 2 eller fler barn o säger typ: ”Hur tänkte ni nu? Räcker der verkligen inte med ett barn för er? ”
      Det här dömandet som folk håller på med gör mig så uppgiven, upprörd och lite förbannad faktiskt! Varför kan man inte bara acceptera att alla tycker olika, har olika förutsättningar, önskemål, prioriteringar? Är det så svårt?

      0
  13. 0, 1, 2 eller 10 barn spelar väl ingen roll, det väljer man själv!!
    Vissa saker behöver man inte ha åsikter om.
    Jag brukar undvika att fråga, precis av den anledningen att jag inte vet varför och att det kanske är en stor sorg. O
    Jag tror att det allra viktigaste är att barn är älskade. Syskon eller inte.
    Och vem bestämmer vad det ”optimala” antalet barn är?? Jag tror inte att det finns endast ett svar. Jag tror alla tycker olika.
    Hoppas ”folk” slutar tjata på dig nu:-)

    0
  14. Folk blir aldrig nöjda, oavsett hur man gör. Vi fick andra barnet tätt efter första och fick då höra hur synd det var om det äldsta som fick syskon så tidigt. Folk måste bara lära sig att strö ovälkomna kommentarer runt sig.

    0
  15. Jag har två barn i skolålder och tänker många gånger att jag ångrat att jag skaffade två. Är just nu så sliten på kvällarna att jag bara vill gråta. Jobbar mycket och trivs väldigt bra med mitt jobb men att stressa hem köra till aktiviteter hjälpa med läxor och fixa middag gör mig helt matt. Tjat om playstation och sura ungar gör mig galen. Var det så här det skulle bli liksom? Tur att man älskar att springa och träna ☺️

    0
    1. Hur gamla är barnen? Kan dom rodda en enklare middag själva? Medans du t ex tränar? Tjat om om spel – sätt upp regler.
      Funkar samåkning till aktiviter, t ex att delar körningar med andra föräldrar?
      Har själv skolbarn och även om många tror att allt blir lättare när kidsen blir större så är det ju också Väldigt mycket tid som går åt till läxhjälp, aktiviteter, etc.
      Vår äldsta cyklar till o från träning själv sedan flera år, vi försöker köra och vara med och heja på alla matcher. Han har regler för spel/skärmtid och det var väl tjafsigt i början men han vet vad som gäller. 1-2 ggr i veckan fixar han middagen.
      Yngsta får vi köra till aktiviteter men vi har en deal med ett par andra familjer så vi kör alla kids en vecka, sen tar andra föräldrar över veckan därpå, osv. Såååå bra!
      Orkar inte gnäll så har vi har verkligen jobbat på att lösa vardagen så smidigt som möjligt och varit ganska ”stränga” med vad vi förväntar oss av barnen men tycker det funkar förvånansvärt bra. Om inte annat så kan man ju alltid hota om att ta spel/paddor/mobilen ifrån dom ??

      0

Kommentera

Din epostadress publiceras inte Obligatoriska fält är märkta *